Hade bokat tid för allmän hälsokontroll för Izi i morse då hon visat att det ibland varit jobbigt att hoppa in i bilen och hon även tappat lite i vikt. Hon äter lika mycket som tidigare fast vi inte tränar längre, så jag tycker ju snarare att hon borde gå upp i vikt, fast en del belöningskorv har ju försvunnit förstås.
Hon är som vanligt lika glad och vill in till veterinären och låter sig villigt undersökas men när veterinären sträcker ut ena bakbenet gnyr hon till. Hon har en fettknuta i ljumsken och jag hoppas att det är den som stramar men vi beslutar att göra en röntgen för kontroll av rygg och höfter. Hon kliver upp på röntgenbordet och lägger sig lugnt tillrätta och tippar frivilligt omkull för att bli kliad på magen när det är dags att få lugnande. Men när hon dåsar bort slutar hon plötsligt andas och kommer inte igång själv så det blir panik, vetrinärer dräller in och de får igång andningen och ger henne omedelbart uppvaknandemedel, dropp och syrgas. Vi sitter med henne medans hon vaknar upp men lämnar henne sedan kvar för observation under dagen.

Jag behöver väl inte säga att jag var i chock då hon sövts flera gånger tidigare och aldrig haft problem även om man vet om riskerna men man blir skrämmande medveten om hur fort man kan mista dem.
Att sedan få veta att hon har påbörjad spondylos kändes plötsligt ok och även om jag hade hoppats på att det var fettknölen så hade jag tagit i beräkningen vad det kunde vara och det känns skönt att jag tagit rätt beslut och inte tävlat något i år och hon får nu 8½ år gå i pension och leva lättjans liv med bus och lek.

Vi lutar oss tillbaka och är nöjda
-Tjänstehund
-54 tävlingar varav 2 tjänstehunds SM
-Årets högst korade hoffe 2008
-Årets Brukshoffe 2010 och 2012
-Lydnadsdiplom i klass 1 och 2.
-Utställningschampion
-Tävlat på elitnivå i bruksspår och i högre klass bevakning.