Klev upp i morse och tittade på termometern -10 grader och kände mig både frusen och slö. Men mina träningskamrater var av det hårdare virket så det var bara att hitta varma kläder och åka iväg för att träna. Sedan var det faktiskt jag som önskat träning för att förbereda oss inför nästa helg.
Patrullerade med Gizmo som hör ljudet men tycker inte det är något att engagera sig i, men efter några gånger med bus och belöning inser han värdet i att markera. Jag klantar mig (inget ovanligt) och släpper honom så det blir ett sökslag av hans markering vid ett tillfälle.
Sedan figgar jag för de andra hundarna och med snö i skogen och höga benlyft så kan jag inte säga att jag frös speciellt mycket. Gizmo fick komma ut igen efter de andra hundarna och nu är han taggad och gör två jättefina ljudmarkeringar och jag hoppas han har den minnesbilden till nästa helg. Dessutom blev det lite bitarbete då jag hade beklagat mig över Gizmos "omtag". Så dessa underbara människor hade tagit med sig (eller de har har kanske också bilen full med grejor, vad vet jag) en bitkudde och när han "vann den" sprang han omkring stolt som en tupp ivrigt påhejad av matte. Träningen avslutas med fika och småprat och jag märker att rösten fortfarande inte riktigt håller. Dagarna går fort nu, för när jag sätter mig i bilen och åker hemåt har det redan börjat skymma och klockan är inte 3 ännu.

Gizmo funderar på om Izi tänker säga ifrån när han sätter sig på henne