Kommer ut genom dörren på jobbet och upptäcker att det har snöat, inte mycket men det är vitt på backen och knarrar när man går och jag blir så lycklig. Maken jobbar över och jag skyndar mig hem till hundarna för att raskt byta om och ta den första härliga vinterpromenaden. Izi är precis som jag förstod alldeles euforisk och hon vet inte hur hon ska hantera glädjeruset, så hon far omkring som en nyutsläppt kalv på grönbete och hoppar och studsar så jag blir fundersam på om hon verkligen blir 11 år om en månad. Gizmo tar det hela med mer värdigt uppträdande även om han också uppskattar snön. Efter en månskenspromenad i skogen hinner jag shoppa några julklappar för att sedan när affärerna stängt ta en sväng till klubben för att träna.
Är mycket spännande dofter och roliga spår att följa i snön men jag får igång honom och det blir aktivitets fritt följ med snabba vändningar och halter och han går riktigt bra. Jag gör några inkallnings ingångar och idag gjorde han inte den stora svängen intill mig som han gjorde sist så det var kanske en tillfällighet. Rutan går han ut fint och stannar en ½ meter innan och börjar lukta på backen för att sedan" ploga" sig snett genom rutan och han har helt tappat koncentrationen.
Vi gör om och nu går han in i rutan och ställer sig men.... dippar genast nosen och jag "säger till" honom. Nu blir nästa skick lite tveksamt men jag väntar ut honom och han får konfettibelöning när han står i rutan och har fokus på mig. Tränar lite andra moment för att sedan avsluta med ännu ett rutskick och nu är han med på noterna igen. Phu, vill inte ha strul två dagar innan tävling.