Nu försöker jag hinna uppdatera både mig och Gizmo i rasande fart inför helgens tävling och det blev en sväng till skogen. När jag kommer har träningsvännen hittat glas på marken, men vem kan inte plocka fram en kvast ur bilen, om inte jag.
Gizmo går ut rakt och fint i upptagsrutan men började tyvärr med att kolla av bakspår lite väl långt i mitt tycke. Han löser de flesta klurigheterna men slarvar på vissa ställen och missar apport. 
Min träningskamrat hade vid nått tillfälle slängt ur sig: jag undrar om min hund orkar ett lägre spår. Så jag lade ett och det var absolut inget snällt spår. Genom slyskog med mycket ris från fällda träd, över stigar, berghäll, branter och mycket vinklar. Hunden klarade det galant medans matte däremot hade det lite jobbigare och jag skrattade så jag hade svårt att ta mig fram. Nu var matten övertygad om hundens kapacitet och jag är minst lika glad då jag varit med om utvecklingen från hundens första spår i fjol. 
Blir en rastning i den fina skogen och både Izi och Gizmo njöt av en härlig vårkväll i fräsch regnvåt skog. På hemvägen stannar jag till vid en stor gräsyta och kör lite framåtsändande och kryp med Gizmo och Izi sitter i bilen och tjuter 11,5 år gammal, så det blir att ta ut henne en sväng också. Ljusa vårkvällar och maken bortrest betyder att klockan  är 22:30 innan jag kommer hem och äter middag och somnar strax efteråt i soffan, men både jag och hundarna är energiboostade. 

Ser bekvämt ut, det där läpphänget