Så har nu de lediga dagarna runnit iväg tyvärr utan hundträning och imorgon är det jobb igen, suck. Det är i slutet på december och plusgrader så snön har smält till is och det är otroligt halt så det går inte att vara ute och göra nått.
Julafton firades hos oss med en stor del av släkten och det blev en lång julnatt och vi kom inte i säng förrän framåt femtiden på morgonen för vi satt och spelade spel och skrattade så tårarna rann. Sov därför länge på juldagen och sen var det bara att åka på nästa släktmiddag och annandagen såg likadan ut.
Gizmo började varva upp några dagar innan julafton och har sedan hållit en hög energisk nivå, allt nytt ska undersökas och vissa saker grundligare än andra. Så kvällen innan julafton fick jag nog och gav dem sina julklappsben för att vi skulle få möjlighet att slutföra allt i lugn och ro.
När jag ställde fram pepparkakshuset som tack och lov är av keramik i dagsläget fanns där en snöbollslykta av minimarchmallows som strax efteråt var försvunnen. Någon hade ätit upp den! 

När tomten kom visste erfarna Atlas vad som gällde och han lade sig bredvid julklappshögen och väntade på att få riva i papper och öppna paket. Gizmo och Izi hälsade glatt på tomten och förärades några godisar, det var endast syrrans lilla surtik som opponerade sig trots att hon kände att det var jag.
Under kvällen hade Gizmo fullt upp med att kurtisera Caiza och växelvis leka jagis med syrrans 3åriga dotter. Han skötte sig utomordentligt och det var härligt att se hur han anpassade tempot efter hur fort hon sprang. Mina julkappar hade en del hundtema. Kompletterade vår hundstapel med Gizmo (enligt bild), fick en trimmer att klippa tassarna med i vinter och magarna för svalka till sommaren, en dvd om hundträning och en örontermometer som fungerade ypperligt på hundarna. 
Under juldagens frukost lämnades matbordet obevakat för ett ögonblick och en myrslokstunga fick tag i lite murkelpate och plötsligt har han husse instövlande från ena dörröppningen och mig från den andra och Gizmo inser snabbt sitt misstag. Under kvällen är vi bortbjudna och under kvällsrastningen följer en av svägerskans döttrar med och vill gärna hålla något koppel och då är det först Atlas och sedan Izi som får ta det ansvaret. Izi får till och med lite träning med fotgående, språngmarch och sitt och både hon och skoltjejen är lyckliga. När vi åker därifrån stannar jag till i skogen för att göra en nattrastning innan vi åker hem och funderar på vad som inte stämmer. Jag hör en porlande "Vårbäck" 4 månader för tidigt.
Annandagen hade hundarna vilat upp sig efter julafton och gräsplätten var inte längre en skridskobana så de fick röja av sig lite innan nästa släktmiddag och den som var mest yster var nog Atlas Bus och röj.
Så härligt att se gammelman bjuda upp och retas med Gizmo.