Efter en slö dag med mys och soffgos blev det en lång skogspromenad när mörkret fallit och innan alla fyrverkerier börjar skjutas. Izi och Gizmo bryr sig inte men Atlas har alltid varit berörd vilket gjorde att jag aldrig gick vidare med att utbilda honom till tjänstehund. Det är inga problem med att gå i skogen trots mörker då jag har en suverän pannlampa som jag fick av maken i fjol.
Men ovädret innan jul hade fällt några träd över vår stig och jag märker hur lätt man tappar riktiningen och utan hundarna hade jag säkert gått vilse.
Hemma igen serverar maken en suverän middag som avslutas med fruktkompott och hundarna får nyårsben att tugga på. Men så fort det börjar smälla ute vill inte Atlas ha sitt ben utan han går och lägger sig i buren jag tagit upp från källaren.