Jösses, jag har glömt bort hur jobbigt det är med valp. Han är riktigt duktig på många saker, men tro inte att det finns hur mycket tid som helst att blogga när man har valp. Det har inte blivit så många "olyckor" och han promenerar hyfsat i koppel om bara inte storebror är med för då måste man kasta sig framåt. Från det att vi kom hem har jag valt att fortsätta sova på madrass på golvet med Gaizt och han har legat så mysigt där med mig, men visst ligger jag obekvämt och sover på aga.
Denna första vecka har vi bara varit hemma, rastat i närområdet, haft några "hålla koll på mig" promenader samt undersökt stora soptunnor och vägskyltar. Ganska fort började han undersöka hemmet mer djupgående och när jag snabbt packade undan den stora granen var det adventsgranen som vid ett obevakat ögonblick fick sig en omgång och Gaizt kom skuttande med en kula dinglande i munnen. Han har dragit ner de handdukar som låg som tak på hans koja vid min madrass och då dimper även min "väckarklocka" som är en gammal tegelsten till mobiltelefon i golvet. Men inte blir han rädd utan lyckas på något sätt gripa denna tunga metallklump och kommer glatt och visar upp sin trofé. Vad månde det bliva av denna kille!