Blev en träff med träningskamrater på årets sista dag och vi var otroligt effektiva vilket vi inte brukar vara men det gäller att snabba på medans det är ljust dessa korta dagar. Började direkt med att gå spår åt hundarna, några av oss gick sina egna och andra bytte fötter med varandra. Under tiden spåren "låg till sig" passade vi på att valla en uppletanderuta och först efter det blev det prat och snälla vänner bjöd på kaffe med goa bullar och hembakad rulltårta.
Jag följde med efter den hund jag gått spåret åt och det är så fascinerande att se hur hunden jobbar och hur föraren reagerar. Jag vet att hunden gärna undviker svårigheter så jag hade bland annat gått över rishögar, på sidan om stigar och genom slyskog men det gick riktigt bra. 

När det sedan var min tur följde både min spårläggare och Galne Gaffe´s matte efter för att "få inspiration", som hon sa, så jag var lite nervös. Gizmo har inte spårat på länge och han kollade vinklarna flera gånger och när vi gått en bit utan att han hittat någon apport blir jag orolig men tvivlar inte på att han spårar, men han har missat första apporten. Men sedan tuffar han på markerar apporter och löser problem. När vi kommer till en skogsbilväg vinklar han fint (jag tror att spåret är slut), han markerar nästa apport men tappar lite fokus för nu går spåret över vägen, där många går och rastar. Strax vindar han in spåret men det är utgången och bakspår han kollar av innan han hittar ingången och sista apporten. Vi som gick spåret har en snabb utvärdering och jag är nöjd med Gizmo´s agerande och resultat i spåret även om han missat apport så har han gjort bra ifrån sig efter spåruppehåll. Strax efteråt är det dags för uppletande och jag får bekräftat det jag trodde, nämligen att Gizmo tycker sig vara "färdig" efter att ha spårat. Jag får samma beteende som på sista tävlingen, nämligen en mycket ofokuserad kille som mest skuttar runt, kliar sig, luktar, kissar och tror sig kunna välja om grejen är tillräckligt intressant. Nu hade jag en plan och visar upp den ena gobiten efter den andra utan att han får dem. Jag ser hur ärtorna far som spelkulor i hans huvud, ögonen är desperata och han inser att enda sättet att få något av mig är: Leverera in grejorna!

Känns suveränt att kunna spåra och träna hund utan snö på nyårsafton och vi hittade bra skog där jag kunde ha översikt på vad Gizmo hittade på i uppletanderutan.