Så glad att ha tagit några lediga dagar så här innan jul så jag kan njuta av ljuset och handla när det är lugnt på affären (känner mig faktiskt lite smart).
Stärkt av det tog jag en gemensam skogspromenad med Gizmo och Gaizt, vilket sällan sker för att skona den ena från den andra (vem och varför bör vara enkelt att räkna ut).
Nu inser jag att smarthet är förbrukningsvara och skriker mig hes och har fullt upp att hålla ordning på yrvädret.
Det var ändå taktisk av mig då det var mindre ork till krumsprång i duschen inför årets julbad som sen genomfördes på stans hundsim, det är så skönt att slippa sanera hemma.
Med mat i magen, trötta ben och glänsande pälsar sover de nu som små hoprullade kanelbullar.
Men varför måste Gaizt ge mig känslan av den störiga fågeln på julafton till och med när han sitter stilla på ett kort.
Kan vara en bild av hund, natur och snö