Om oss


Korad,Tjh,Sph3,Ptrh3,LP1,Sv uch
Terahof Eagle Eye
”Gizmo”

Meriter:
Årets Brukshoffe2017
Årets Allround-Hoffe 2015
Patrullhunds SM 2018
Patrullhunds SM 2017
Patrullhunds SM 2016
Korad 488 poäng
Tjänstehund (Ptrh)
MH/MT
Tävling:
Spår: Elitklass-Godkänd 
Patrull: Elitklass-Godkänd 
Lydnad 3*1:a pris, LP I

Utställning:
Svensk Utställningschampion
Excellent och BIR
BIS-bruks 2:a

Avkommor:
Elliegårdens A-kull 2014


TJH, Sph.I, Ptr.I

Terahof Great Gideon
”Gaizt”

Meriter:
Genomfört MH-Godkänd
Godkänd Patrullhund TJH
Tävling:
Spår: Appell-Uppflyttad
Spår: Lägre-Godkänd
Patrull:Lägre-Godkänd

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från augusti 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Valpar

Besöker
Ingela Bergström
och myser med valpar.
De har sylvassa tänder och är farligt söta när de sover .

Uppgiven

-Om någon sett till min geist så skicka hit den för jag har sååå tråkigt/Gaizt

Lyckliga dagar

Äntligen en vanlig skogspromenad och en stilla stund för att avnjuta grisöra eller äpple. Hittade ingen svamp men vi njöt alla tre, även Gizmo när Gaizt slutat trakassera honom.

Fasansfull stund

Haft en skräckupplevelse i eftermiddag, hör fortfarande ljudet och ser bilden framför mig.
Då vi skulle fira syrran som fyllt år så kommer döttrarna och en glad Gizmo hoppar ner från soffan på altanen. Plötsligt skriker han hjärtskärande och jag tror han fastnat med nån klo tills ena dottern framifrån ser att han fått en krok i ögat under ögonlocket och "hänger" på kroken. Tack och lov håller han sig ändå lugn och stilla så att jag lyckas lyfta loss honom.
Han har tur som en tok för det verkar inte vara någon djupare skada.

Oanvänd

Är tacksam att årets stiltje inte bara beror på min skada, för det är enklare att acceptera att en pandemi satte stopp för mina planer.
Som någon skrev. -Äntligen kan du städa 😁
Vad hittar jag då om inte min oanvända planeringskalender och den behövde verkligen dammas av. 😳🤣
Känns rätt bra att öppna tränings och tävlingsboken igen.

Frisläppt

Återbesök idag och jag fick slippa klumpen jag tillbringat dygnets alla timmar med i 6 veckor. Nu är det "bara" att jobba upp rörligheten igen. Vilket tar upp till 1 år ( men det hörde jag inte). Finns så mycket jag vill göra och så mycket tid att ta igen. Kommer att bli hundträning, skogspromenader, plocka bär och svamp. Börjar dock med att fira med en fika på suveräna Gulf i Härnösand.

Träningsdag

Jag är ju strandsatt då jag inte kan köra bil, tur att man har vänner som offrar sig och hämtar mig när jag närmar mig vansinnets rand. 🤪
Nu fick Gaizt träna på att kliva in i okänd bil och med andra hundar och det funkade efter lite övertalning. När man väl kommer iväg vill man köra allt så vi börjar med uppletande och det gick riktigt bra med tanke på hur länge sen det var sen sist.
Sen ett hårt spår där han spårar bra men missar apporterna och jag låter honom göra det. Svårt med lydnad då jag har min klump under armen men busar en del och får till ett toppenbra läggande då han kommer springande efter att ha hälsat på träningskamraten. Nöjd med dagen avslutar vi med en gemensam promenad med vännens tik och det tyckte Gaizt var en suverän belöning.

Busungar

Liten och stor leker rätt bra.
Blir glad att se att flamspellen Gaizt kan sköta sig.

Massaker

Nu står jag inte ut längre!!!!
När jag äntligen får komma ut på äventyr för att maken offrar sig och skjutsar mig till flera affärer för att shoppa allt jag kommit på att vi "behöver" då jag sitter ensam i stugan på dagarna. Då lyckas ett klädesplagg sätta stopp för min glädje.
-Om omkretsen inte stämmer så fixar tyngdlagen att ens attribut dubbleras och man känner sig plötsligt som ett fullmatat ko-juver när hälften är kvar i behållaren och resten fladdrar under.
Väl tillbaka i stugan, sliter jag av den, slänger den på golvet och stampar som en tjurig 3 åring på den. Gaizt är inte sen att hjälpa mig med massakreringen när jag äntligen visar samma behov som han har.
Så jag klipper snabbt bort alla tortyrdelar och låter den bäste sabotören ta över och jag njuter av att se honom slakta mitt hatobjekt.

Rastlös

Nu börjar även jag få svårt att stå ut med mig själv så jag bad maken skjutsa mig till skogs, vilket han gärna gjorde. 🙄
Jag vill inte gå i råterräng med min opererade arm så jag och Gaizt tog en lång promenad från vägbommen på skogsvägen och upp till myren.
Vandrade sedan zick-zack över myren utan att hitta några hjortron men det är alltid en njutning att gå där och ett bra sätt att trötta ut Duracellkaninen.
Det har tydligen setts en björn i närområdet men jag fångar bara en galen Gaizt på kort.

Äldre inlägg