Mitt hundliv

Så var det då dags för en tur till uppfödaren för att göra en första test-mentalbeskrivning på kullen. Blir inget övernattningsstopp hos goda vänner på vägen utan en 12 timmars bilresa.
På fredagseftermiddag kommer direktiv som håller på att kullkasta vårat deltagande men vi får dispens då vi redan är på plats. Hade känts snopet om vi åkt 90 mil utan att få delta.

Packar hundmaten i färgmatchade påsar, vems är vems? 

Ibland händer det att även den här "lilla" killen är en riktig juvel.
Var trött i morse då jag hade klivit upp för att gå ut med Gizmo några gånger i natt så på morgonrastningen gick jag nog och sov lite.
Reagerar på att Gaizt rusar iväg och ser en man med sin hund stå och titta på oss (hunden ville inte gå, varianten). Blir alldeles varm av lycka för Gaizt vänder direkt jag kallar på honom. 
Blir också stolt över mig själv som inte låter panikslagen och som dessutom har sinnesnärvaro att leverera hela belöningsarsenalen när han kommer.
Nu var jag vaken och behövde inget kaffe under förmiddagen på jobbet.

Husse fick ta morgonpasset och jag sovmorgon. På eftermiddagen hade jag bokat träningslokal och hade till och med lite av en plan. Gaizt skötte sig mycket bra och träningen var riktigt kul även om jag inte riktigt begriper varför han inte fattar detta med att runda kon. Men vi körde naturligtvis kontakt, följsamhet och attityd i fotgåendet. Bakdelskontroll och halter samt introducerade hoppet med avstånd. Han blev lite trött efter en stund och vi gick ut i snön ett par minuter för att sedan köra resten av tiden. När vi lämnar efter en timme lägger jag ett hårt spår på asfalt och ibland is/snö och han jobbar på jättebra. Markerar apporterna men har en tendens att vilja plocka upp dem, vilket i vanliga fall inte brukar vara hans strategi. Men vis efter gårdagens "jag svalde läderbiten" så har jag idag lagt ut större bitar. Måste erkänna att han spårar grymt bra med tanke på hur lite vi spårat och framförallt hårda spår.
Nöjd med dagens träningsframgångar så avslutar jag med en skogsrastning på nytt ställe och han ränner runt som en tok, fortfarande full av energi. Men när vi sedan kommer hem tar det inte lång tid innan han faktiskt dråsar ihop och somnar. Det kanske finns en maxgräns och avstängning på honom.

Dagarna rullar på och för Gizmo´s del blir det korta rastningar men väldigt många då han blir extremt kissnödig på medicinen. Detta betyder att vi springer ut med honom hela tiden och han kissar flera minuter och jag får även skutta ur sängen ett antal gånger nattetid. Men annars har han blivit mycket bättre. Vi väntar på provsvaren och hoppas de kommer på måndag.
I det fina vädret tog jag med mig Gaizt på en längre skogsrastning och vi satt en stund på berget och njöt innan vi gick tillbaka. 
Under kvällen kom båda döttrarna på besök och det blev ett härligt avbrott i vardagen för både oss och hundarna. 

Tyckte mig se lite hälta på Gizmo efter söndagens skogspromenad men tänkte att han sträckt sig då det var rätt halt. Men sen blev han mer och mer stel efter att ha legat en stund och på onsdagen var det en skräckfilm jag fick från husse när han var hem för lunchrastning.
Gizmo kunde knappt ställa sig upp och vi åkte akut till veterinären. Många tankar i huvudet och ingen kändes speciellt upplyftande. Diskbråck, förgiftning, DM, spondylos.
Efter undersökning konstaterar men en viss ömhet/stelhet i rygg och nacke och han blir kvar för CT/magnetröntgen. Får hämta en ganska groggy kille på kvällen och får med mig mer smärtlindrande och det blir en vaknatt. Han som aldrig brukar bry sig verkar nu tycka att världen ter sig ganska skrämmande i hans omtöcknade morfinrus. 
Men han har skött sig mycket bra, under alla undersökningar och jag är så glad för all träning av hantering jag gjort med honom.
På torsdag morgon ligger han kvar länge och jag börjar tro att inget hjälper, men så är det dags att gå ut och iallafall försöka pinka (han har inte ätit någon på ett dygn) och han rör sig bättre. När han sedan på eftermiddagen faktiskt sträcker på sig när han kliver upp, hamnar jag i ett lyckorus. Vi kommer att få vänta på provsvaren från bilderna och lever dag för dag men för tillfället är han sitt vanliga jag.

 Ibland kan det vara skönt med en kamrat.

Tveksamt om jag vill leka med dig matte, det är nämligen MIN boll