Mitt hundliv

Lämnade husse och Gizmo i stugan igår och jag och Gaizt åkte tillbaka till stan och roar oss själva. Myskväll igår där vi delade på middagen och kvälls snacks sen sover vi tillsammans på golvet. Idag så blev det en lugn morgon med lång frukost och sen en promenad runt sjön med flera "strandhugg" för att njuta, när den yngre av oss behöver varva ner från alla intryck. 
Enda smolket är två fästingar på Gaizt trots att snön inte riktigt försvunnit och isen inte släppt sitt grepp. Men våren är här!!!!

I morse hanterade jag nått av mina mest äckliga och panikslagna situationer i livet och då har jag genomlevt både fallskärmshopp och städat sjukhustoaletter. Att valpar vill äta det mesta är inget nytt och jag har plockat ut diverse ur hans mun. 
Men paniken när jag ser honom glatt slänga upp sitt fynd i luften och se det vobblande föremålet vända i omloppsbana mot Gaizt längtansfyllda gap och slinka ner i munnen.

Kastar mig över honom med ett vrål och lyckas gräva upp den "DNA- fyllda ballongen" någonstans i närheten av halsmandlarna. 

Vissa dagar börjar bra andra inte.

Inför påsk och makens födelsedagsfest var det då dags att städa, vilket inte alls är så enkelt med en monster valp.

Gaizt har varit på utställning och visat upp sig, ja iallafall på parkeringen.    🤣

Jag åkte dit i förhoppningen att trötta ut lilla monstret och få en lugn kväll.

Fint vårväder och jag beslutar mig för att ta en aktiveringspromenad med Gaizt. Det är mycket joggare, cyklister och folk i rörelse i city en lördag, påskris med fjädrar, ballonger och nån som spelar dragspel. Busstationen med resenärer, väskor på hjul, broar med vatten under och sen skateparken med mycket ljud, där små människor med konstiga huvuden (hjälmar) svischar förbi och här får vi stanna en stund innan vi går vidare.
Jag börjar få dåligt samvete och känna att jag kanske tagit i för mycket. 
När vi nästan är hemma släpper jag honom i parken så han får springa ur sig efter alla upplevelser innan vi går in och han far runt i ett äkta hofferyck och hittar diverse slängda saker som han jonglerar med. 
Förväntar mig nu en trött hund som skall dråsa ihop och sova när vi kommer in men han kastar sig över Gizmo och fortsätter röja runt.
Jag orkar inte......det blir tvångsvila och timeout för Gaizt och jag sitter här och funderar på hur f-n jag ska gå vidare med detta popcorn.

På onsdagen innan övningen när jag var ute och rastade Gizmo kom han i glädjegalopp när jag kallade på honom men plötsligt skriker han till stannar och håller upp en tass. Han har klivit snett i en grop men kan gå hemåt med en viss hälta. Senare på kvällen syns det knappt och inte heller nämnvärt på morgonen efter men senare under dagen är han jättehalt och det blir inte bättre. Därför genomlider Gizmo sin tråkigaste övning någonsin då han får tillbringa dagarna i viloläge med endast korta,korta rastningar. Efter övningen åker jag till veterinär då han varit ordentligt halt i 4 dagar utan bättring, på röntgen ser de ingen skelettskada men flera svullnader och trolig ligamentskada i höger framben och det kan eventuellt bli operation.
Därför får min stackars make fira sin 50-årsdag på resande fot till Västerås för kontroll av skadan och eventuella alternativa lösningar. 
På hemvägen gör vi dock ett stopp på ett konditori för för födelsedagsfika.

Då inget försämras även om vi väntar med operation och börjar med medicin, vila och rehab så beslutar jag att avvakta operation. Men jag inser att han är borta från tävling i år och kanske aldrig kommer att tävla igen, vilket känns fasansfullt smärtsamt.
Jag är så fruktansvärt ledsen, tycker det är för tidigt att bli en husse-hund redan vid 7 års ålder och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare.
Där någonstans tog motivationen och viljan slut och därför inga blogginlägg på länge.

Förutom vardagliga saker och korta träningspass varje dag så var det på tisdag dags för inomhusträning och debut för nyinköpta buren. Önskar det hade följt med tältpinnar eller blytyngd då han var på god väg att välta den också. Träningen gick bra och Gaizt är ganska opåverkad av miljön, Gizmo däremot har svårt med att låta bli att lukta ingående på den "väldoftande" mattan.
Onsdag skapade jag vår egna aktivitet då jag skulle rasta och handla så lyckas jag köra fast i snömodd och får involvera både facebook, vänner och släkt för att komma lös.
På torsdag var det vattentrask för Gizmo och han fick köra ett långt pass och avsluta med lite mysig vibb och det märks på honom att han börjar få tillbaka konditionen och musklerna.
Fredag hinner vi med miljöträning under tiden som husse handlar.
Lördag: 5 månader idag och det känns som en evighet innan han är vuxen, men tack och lov har han tappat nästan alla sina valptänder. Som kalas får han en längre skogsrastning ensam med matte och vi har riktigt kul och han är väldigt duktig på "håll koll på mig" leken.
Vi får många skrattattacker men det blir också en del uppgivna suckar när Gaizt får sina hofferyck och röjer runt och studsar mellan väggarna, han har också en förkärlek att bära omkring på tygbädden.
Söndag lyckas jag klämma in ett kort hårt spår för Gizmo så han inte är totalt ringrosting inför nästa veckas övning.