Mitt hundliv

Tisdagkväll, kallt, halt och snöigt, då känns en bokad lokal med träningskamrater inomhus som ett väldigt härligt alternativ. Bär in träningsväskan, hämtar hundarna och förbereder för träning och det börjar bra med en engagerad Gizmo. Men strax urartar det på grund av en engagerad Gaizt och jag får rusa för att stoppa honom från att skapa ett eget ekorrhjul av buren som han än en gång lyckats välta och nu kommer rullande med trots att jag denna gång satt på både golv och tak. Gizmo står kvar i rutan och funderar på vad som hände.
Jag ställer allt tillrätta, stöttar upp med stolar runt buren och försöker än en gång träna men det är svårt att koncentrera sig när den ena -Hoppar som en känguru i sin bur, som en av träningsvännerna uttryckte det. 
När det då blir Gaizt tur så skulle man kunna tro att han var trött efter sin emotionella utsvävning men jag måste säga att han skötte sig väldigt bra. Mycket bra koncentration trots störning och när han vid ett tillfälle var på väg till annat ekipage var det inget problem att bryta honom att komma tillbaka. Träningen var kanske inte den mest framgångsrika och sammanfattningsvis kan jag säga att det var svårt att hålla sig i "bubblan", den enda som gjorde det med bravur var Gaizt i sin egen bubbla. 

Gizmo den stackaren får gå med tratt då han har fått fukteksem och jag har fått raka honom där odågan tuggat på halsen. Han tittar många gånger väldigt skuldbeläggande på oss som om han frågar om vi är medvetna om vilka jubelidioter vi är som dragit hem den där odågan.
Gaizt är nu snart 4 månader och en långbent, gänglig slyngel som tror att han är världens häftigaste kille som alla bara måste älska. Vi tränar litegrann varje dag och olika saker som sitt, ligg, kontakt, position och har även börjat med "den där förhatliga apporteringen" efter tips från coachen (uppfödaren). Han är otroligt entusiastisk och efter en stunds träning är han så uppe i gasen att det ibland går överstyr när man slutar och han rusar runt och kastar sig bildligt talat mellan väggarna. Men det är kul att träna med honom och han är snabblärd.
Gaizt får även hänga med på yttre aktiviteter som promenad på stan eller utanför köpcentra bland folk, skramlande kundvagnar och fladdrande banderoller, besöka tvättstugan med brummande maskiner och fläktar eller leta mat bland lastpallar och han har ännu inte haft några invändningar.

Har även börjat träna så smått med Gizmo och försöker hitta träningsglädje för oss båda och det känns som vi är på väg att få till det och jag har anmält till en kurs i april samt en träningstävling för att se vart vi står i momenten. Har också tillslut planerat och fyllt årets kalender med tänkbara tävlingar.

Årets planering

Ok, skulle kunna skylla på typ datorhaveri men även om datorn trilskas så är det nog mest så att jag inte har tid att blogga. Förutom en vild valp som nu är 15 veckor så fylls dagarna med alla vardagssysslor, att handla mat, rastningar, tvätt och städ, försöker träna båda litegrann och Gizmo har sina träningspass i treadmil en gång i veckan för att få tillbaka kondition och muskler som försvunnit under vintern och hans koppelrastningar.

Det blir mycket skratt åt en galen valp men även en del tålamodsprövande situationer som:
-När vi har rastat och utanför huset möter husse och Gizmo i mörkret så blir Gaizt först försiktig och det är bara att avvakta tills han till sist inser att den hunden känner han igen och han får glädjefnatt, kastar sig runt i kopplet så mina armar fladdrar runt som väderkvarnsvingar.
-Eller när vi möter någon som kommer och bär på skidor och blir en konstig mörk siluett, då kommer det till och med några "boff" men när de passerar har han redan glömt dem.
- Skuggorna som blir när vi passerar en gatlykta måste också undersökas och han hoppar ut från gångvägen och försvinner då i snön för att sedan förvånat titta upp och fundera på vad som hände och vart tog skuggorna vägen.
-Granar kan också vara väldigt skrämmande och när han inte släpper den känslan så tvingas matte istället kliva från gångvägen ut i djupsnön för att trampa en stig så Gaizt kan ta sig fram och då bestämmer han sig för att försöka döda den elaka granen som försökte skrämmas.
-Gaizt är i motsats till Gizmo en mycket matglad hund men trots det så är han jätteduktig på att inte försöka stjäla Gizmo´s mat. Min mat däremot har vid ett flertal tillfällen legat risigt till men han har inte lyckats. Hans största nederlag var när det fanns grillad kyckling på min tallrik men det enda han fick tag på var ruccolasallad.
-Om det beror på en inaktiv period, någon form av konkurrens eller bara många ben och extra "godis" vet vi inte men vi har fått dragit ner på Gizmo´s mat för han har gått upp några kilo sedan i höstas.
-Den där långa svansen kan man jaga och sedan tugga på så att den ser ut som en illa behandlad målarpensel.
-Annars är favoritsysslan att tugga på Gizmo något de gillar båda två och de ligger på golvet och gnabbas. När det är dags för veckogenomgång med kloklippning och jag kammar igenom Gizmo känner jag groteskt mycket sårskorpor. Har därför stoppat deras bus ett tag, så Gizmo får läka ihop för han säger inte ifrån när monstret sätter sina sylvassa gaddar i halsen på honom.
-När Gaizt stjäl en filt från soffan så kommer husse och tar av honom den, Gaizt provar med att hämta nästa filt med samma resultat. Då sätter han sig och tittar på husse, fnyser till och går sedan till sin liggplats och hämtar sin filt. Ibland funderar man på hur mycket en liten valp förstår.
-Han har en förkärlek för toarullen så den måste man komma ihåg att flytta på när han stängs in i badrummet medan man duschar för han har vid flera tillfällen massakrerat den till konfetti.
-Vid ett tillfälle när husse skulle hålla uppsikt under tiden jag duschade så satt en glad Gaizt utanför badrummet när jag öppnade dörren och denna gång var det inte toapapper utan en bit tapet. Här påstår husse att jag gett Gaizt uppdraget då jag tjatat om att vi ska tapetsera om i många år.
-Häromkvällen var det så dags för inomhusträning och båda G-grabbarna var med. Sist vi var där somnade Gaizt ganska snabbt av alla intryck, kan säga att det gjorde han inte denna gång.
När jag tränade med Gizmo tyckte han att det var orättvist och förökte påtala det och lyckades tillslut välta hela tygburen och kom plötsligt skuttande, men inte valde han mig och Gizmo utan han slöt upp i fotgående på ett annat ekipage. 
-Men det mest skrämmande är att både jag och maken trott att det varit engångsföreteelser och förklarat det med att det varit kallt om tassen eller det var en snöklump, men detta lilla monster har flera gånger "lyft på benet" när han kissar.