Mitt hundliv

Var förkyld och dålig redan innan rasmästerskapen och blev inte bättre av att sova på ett kyligt loft, så det var bara att ge efter och stanna hemma från jobbet för att låta förkylningen härja fritt i kroppen.
Fortfarande inte frisk men veckan efter är det dags för mig och Gizmo att åka på övning.
Det har patrullerats, sprungits, bevakats, sovit i tält och åkt bandvagn. Gizmo är verkligen taggad när vi är omgiven av de gröna vännerna och påtalar när något inte stämmer. Vid en nattpinkning är han på väg att väcka hela förläggningen då han står likt en fågelhund och stirrar ut i mörkret och gruffar. Det visar sig att det är de som går nattpatrulleringen (utan hund) som vandrar där ute i mörkret. Annars går han mest runt och njuter av att hela tiden bli uppmärksammad, älskad och kliad.

Kommer ner på fredagen och det är så kul att träffa alla hoffe-vänner och invigningen sker av ingen mindre än Fredrik Steen. Jag tittar på lydnaden, hofferacet samt tränar lite. 
Har med mig tältet men får erbjudande att sova på loftet bredvid klubbstugan vilket kändes skönt då det fanns vildsvin i området och var kallt på nätterna.

Lördag är det spår och i år verkar det som att ska vi misslyckas skall vi göra det ordentligt och på de stora evenemangen. Så årets ras SM avslutas efter 4 minuter i upptagsrutan då Gizmo tar spåret (får jag veta sedan) men fortsätter kolla av resten av rutan och vi kommer aldrig iväg. Tar sedan upp spåret utom tävlan och Gizmo gör det utan problem och vi går även ett extra varv i spåret. Nu är det lugnt och jag kan kosta på mig att umgås och titta på andra ekipage.
Vi ärver uppletande rutan utom tävlan och han gör det så snyggt, alla föremål och inget pinkande. Varför är han som bäst när det inte behövs?
Blir iallafall en trevlig kväll med goda vänner och bankettmiddag.
Söndag är det utställning och trots att vi inte är med så stannar jag hela dagen för att följa nära vänners resultat. Precis när jag är på väg att lämna är det dags att avsluta dagen med prisutdelning.
Gizmo´s syster Mezzi (Terahof Excellent Eilen) utses till Årets Superriksmästare för bra resultat alla tre dagarna. 

Har tränat med Gizmo varje dag några veckor och med fokus på våra svagheter. Krypet är ju en sådan punkt där han fått för sig att lyfta armbågarna, ja till och med resa sig. Något som kom när han på en tävling skulle vinkla ner i en svacka och att bli blöt gillar han inte. Tyvärr är det bra dagar och dåliga dagar och det känns inte som att jag lyckats med det problemet som dykt upp utan har istället fått mer fel. Men vi får hoppas på att resten av momenten sitter för då har vi råd med att nolla krypet. Nu packar jag för att åka iväg på Hovawart SM i helgen.