Mitt hundliv

Jaha, då slog flunsan till och jag har varit dålig i två veckor så någon hundträning har det inte varit tal om utan jag har idkat rehab i soffan/sängen. Däremot hade jag bokat en tid för att kolla upp Gizmo hos en kiropraktor innan tävlingssäsongen och det var inte ett alternativ att avboka då det är svårt att få tider. Men jag fick med mig maken som chaufför så jag behövde bara vara aktiv vid uppvisande av Gizmo och kunde sitta och vila i bilen under resan. Han påtalade rörelser och svagheter och jag fick tips på vad jag kan göra för att förebygga skador. 
Annars har Gizmo det extremt tråkigt just nu men jag försöker mysa med honom när jag är vaken och han får ha leklådan framme hela tiden så att han kan hämta nått och roa sig själv.

Gizmo och jag har för fjolårets prestationer vunnit:
-Klasshunden för klubbens tävlingsekipage

Några minusgrader, sol och ett sprakande vinterlandskap och dags för ännu en sån där härlig dag mitt i veckan med hundträning då jag har tagit ledigt för att gå kurs för instruktör Emelie Söderberg. Mina arbetskamrater frågar varför jag har en singel ledig dag mitt i veckan och jag säger att det är för att "få energi".
Kul, inspirerande och utvecklande både att få egna råd och se och lära utifrån andra deltagare.
Gizmo hade bättre fokus än tidigare och nu testade vi med en hel del störningsträning, han visade också att vi gjort vår hemläxa. Men saktagående mellan våra nu så höga snövallar gör det enkelt. Tränade lite nya grepp på ställandet samt teknik på krypet men framförallt mycket framåtsändande när jag hade möjlighet med både okänd grupp och lång lokal.
Åker på kvällskvisten hemåt med en härlig känsla i kroppen och märker att hjärnan börjar formulera en plan.
 

Blev en till snöskottningshelg då även svärföräldrarnas sommarstugetak ockås behövde skottas. Men denna gång var Gizmo nöjd med att få skutta runt med "farfar" på marken.

Eller jobbhelg skulle man kunna säga för jobba har vi fått göra. Visst vill jag hellre ha snö än regn och blåst men det oväder som drog in över oss i torsdags var "det värsta i mannaminne" och vi har nu närmare 1½ meter snö. Har därför vid flera tillfällen i helgen känt mig otroligt nöjd över alla "onödiga" prylar som jag har för utan snöskor hade vi aldrig tagit oss upp till stugan så jag fick gå före i djupsnön och maken kommer efter i redan trampad stig. Dessutom hade jag blivit blöt och kall utan snölås som täcker skor och byxor upp till knäna. Det var vid fler än ett tillfälle som jag sjönk djup ner i snön och skrattade hysteriskt när jag försökte ta mig lös och Gizmo blir helt "galen" och tycker då att vi leker och skuttar runt och trampar fast mig ännu mer. 
Nu var det bråttom att rädda stugans tak från snötyngden under helgen så någon hundträning har det inte blivit, i alla fall inte lydnadsträning. Men fysisk träning för oss allihopa och Gizmo har även fått miljöträning då han fick gå på en spång som vi la från snöhögen och upp på altantaket för att han skulle sluta springa runt stugan och yla när jag var på taket. När han väl är på taket tycker han det är lite läskigt för den enda svaghet jag märkt att han har är att han är lite höjdrädd vilket gjorde att jag inte alls kände mig orolig att han skulle ramla ner då han undvek kanterna och hade han ramlat hade han landat mjukt i 1½ meter snö. Till slut tyckte han att det var helt ok att vandra runt på taknocken och lade sig och njöt av att ha utsikt över hela byn.