Fredag är det fotmarsch med packning i mörker och tagande av byggnad för att sedan åka till skogen och bygga förläggning. Nu var det dags för Gizmo att för första gången åka bandvagn då vår grupp varit utan på tidigare övningar och det gick hur bra som helst på en gång.
Han fick sätta upp tassarna på kanten och jag lyfte upp bakdelen och han accepterade direkt så nästa gång fick någon annan lyfta bakbenen och det var också helt ok. När vi äntligen får krypa in i tältet är klockan halv två, det är mysigt att sova i tält även om det stundtals var lite kallt men då hade jag en varm päls bredvid mig.
Uppstigning klockan fem, riva tältet och sen är det full rulle hela dagen fram till 10 på kvällen. Vid ett tillfälle meddelar jag vindmarkering först åt ena hållet och sedan åt andra och plutonschefen slår ut med armarna i en uppgiven gest. Jag tycker också det är konstigt och känner mig lite "orolig" men vinden kan ju vända och det visar sig i slutändan att det är fienden på båda sidorna och nu känns det istället skönt att jag litade på Gizmo.
När vi senare befinner oss i mer tättbebyggt område är folk nyfikna på oss och Gizmo njuter av uppmärksamheten och låter sig klias. När våra kamrater undersöker en byggnad väntar vi utanför och nu står han på klorna och har full koll på omgivningen, markerar folk och rörelser flera hundra meter bort med sådan kraftfull intensitet att den andra hundföraren häpnar.
När mörkret faller får han lite mat och en stunds vila i bandvagnen medans vi reser tältet och sedan är det patrullering och vi får redan vid andra tillfället bra markering och rapporterar in. Nästa vända ännu en markering men förskjuten från tidigare ställe och senare när vi sitter på fast bevakning ser jag Gizmo hålla koll i mörkret. När han sträcker på nacken väljer jag att backa så kamraterna kan strida och när de då skjuter lysraket syns folk långt bort och Gizmo kastar sig ut i kopplet och ser jäkligt kaxig ut. Tyvärr håller jag i andra ändan av kopplet och han släpar mig flera meter på grusvägen men det var en "tydlig" markering.
När striden är klar kommer kompanichefen och bekräftar att vi har vid varje rapportering haft full koll på busarna i skogen och att Gizmo´s första markering var på otroligt långt håll, närmare 1 km. När jag kryper ner i sovsäcken är det med en euforisk känsla av framgång.
Söndagen hade vi än en gång markeringar åt "fel håll" mot vad vi var satt att bevaka men vid inrapportering får vi följa upp och hittar även dagens fiende. Vi får mycket beröm och intresserade frågor, Gizmo är nu allas gullegris och det dyker upp korv och kliande händer vart han än går.
Självklart är jag otroligt stolt och nöjd att han väljer att prestera på topp vid rätt tillfälle men också extremt glad över hur trygg han är och hur stabilt han hanterar situationer, skott, raketer, transporter och hantering.
När mörkret faller får han lite mat och en stunds vila i bandvagnen medans vi reser tältet och sedan är det patrullering och vi får redan vid andra tillfället bra markering och rapporterar in. Nästa vända ännu en markering men förskjuten från tidigare ställe och senare när vi sitter på fast bevakning ser jag Gizmo hålla koll i mörkret. När han sträcker på nacken väljer jag att backa så kamraterna kan strida och när de då skjuter lysraket syns folk långt bort och Gizmo kastar sig ut i kopplet och ser jäkligt kaxig ut. Tyvärr håller jag i andra ändan av kopplet och han släpar mig flera meter på grusvägen men det var en "tydlig" markering.
När striden är klar kommer kompanichefen och bekräftar att vi har vid varje rapportering haft full koll på busarna i skogen och att Gizmo´s första markering var på otroligt långt håll, närmare 1 km. När jag kryper ner i sovsäcken är det med en euforisk känsla av framgång.
Söndagen hade vi än en gång markeringar åt "fel håll" mot vad vi var satt att bevaka men vid inrapportering får vi följa upp och hittar även dagens fiende. Vi får mycket beröm och intresserade frågor, Gizmo är nu allas gullegris och det dyker upp korv och kliande händer vart han än går.
Självklart är jag otroligt stolt och nöjd att han väljer att prestera på topp vid rätt tillfälle men också extremt glad över hur trygg han är och hur stabilt han hanterar situationer, skott, raketer, transporter och hantering.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS