Mitt hundliv

På torsdagskvällen hade jag en plan över hur min lediga fredag skulle se ut, men så kom ett meddelande att det behövdes folk för att söka försvunnen person. 
Så resterande tid av torsdagskvällen gick åt till att packa om det gröna, som numera huserar i gästrummet och aldrig hinner bli nedburet i källaren då det denna höst varit aktivitet varannan vecka. På fredag morgon är det bara att hoppa i uniformen för att sedan lasta Gizmo och packningen med vatten, mat och ombyte. 
Träffar ett gäng som också anmält sig för dagen och vi planerar utifrån det område vi fått oss tilldelat. Här var kanske inte jag den mest drivande då attributerna var karta och kompass.
Gizmo fick på sig ett halsband med gps (ej min då jag inte förstår den tekniken) så vi kunde se vart vi gott och vart vi skulle påbörja nästa slag i skallgångskedjan. Terrängen var risig, stenig och delvis brant men vi slingrade oss fram mer eller mindre smidigt och jag gjorde också en ofrivillig Bond rullning när jag tappade fotfästet. Gizmo hade någon vindmarkering, något även den andra hunden också hade och det visade sig vara svampplockare. 
Efter 6 timmar ger vi upp och stämplar ut oss för då är både jag och Gizmo ganska trötta i kropp och själ. Känner av mitt knä och det är också mentalt jobbigt att vara medveten om att den man finner kanske inte är vid liv. Men otroligt fascinerande hur många som uppskattar det vi gör för det levererades frukt, vätska och smörgåsar på löpande band. När vi kom hem kröp jag upp under några filtar i soffan och somnade direkt, vaknade för att åka till stugan för att strax somna om igen och vakna när det var dags att äta för att sedan somna om igen. Utvilad men ledbruten var det bara att stappla ur sängen på lördag morgon och åka och jobba.

Under helgen har Gizmo och jag varit på en Funktionskontroll där det kontrolleras om vi fungerar. Det vill säga vi har fått bevisa vad vi kan, klarar av och behöver förbättra oss på. Hantering är ju inga problem för Herrn som älskar att bli klappad och kladdad på.
Vår första patrullering blev nervpirrande då jag inte fick en enda markering men det fanns tydligen inte något att markera, phu. Men precis när vi är klara får Gizmo en jättefin vindmarkering och det visar sig sedan att det var svampplockare längre bort, så det var ett bra avslut.
När det sedan är dags för nästa patrullering är vädret inte det roligaste med regndis och här missar Gizmo ljudet precis som många av de andra hundarna och vad jag kunde se så var det inte ens så att han hörde och valde bort utan det var ljudlöst. Vinden däremot tar han bra och då vi är sist så får Gizmo påvisa och då blir han mer ivrig och när vi närmar oss får jag än en gång en "bita" i mossan. Gruppchefen som följt med frågar skräckslaget om det gick bra och ser allmänt orolig ut tills jag förklarar att det är så det brukar se ut. 
När det sedan börjar mörkna efter middagen är det dags för fast bevakning och Gizmo visar upp en fin blandning av vind och ljudmarkering och tillslut också ett dovt morr i mörkrets spänning.
Söndag är det spår på schemat och även lite lydnad. Gizmo missar spårupptaget som är över en bred stig och jag slarvar och låter inte honom gå efter kanten men spåret gör han bra även om jag snubblar, stukar foten, gör illa knät och plockar svamp. Vid ett tillfälle är jag säker på att vi gått in på någon annans spår då det är en snitslad patrullstig och jag tar tillbaka Gizmo två gånger, men som tur är så är han så självständig att han båda gångerna slår en lov och går sedan tillbaka till där han var utan att bry sig i mig. 
Eftermiddagen är det utvärdering och jag får veta vad de tycker jag skall träna på och det överensstämde tack och lov med vad jag tycker, skönt när det inte blir några överraskningar.

Efter jobbet fick jag en ingivelse att åka och träna lydnad med Gizmo, bytte kläder, packade belöning och prylar men när jag gick ut till bilen började det regna och när jag åker iväg regnar det ännu mer. Bestämmer mig för att handla några grejer för att se om regnet avtar och efter att jag tvingats besöka tre affärer så börjar det minska på regnet så nu ska jag bara rasta honom först. Stannar vid en skogsbilväg där jag brukar rasta nära köpcentret, det är bara det att denna kväll trots skymningen så upptäcker jag några trattkantareller och några till och ännu fler och jag blir virrandes runt en stund för att plocka svamp. När vi sent omsider är tillbaka vid bilen hänger tungan på Gizmo som har roat sig med att springa runt som en galning och jag är jätteblöt efter att ha vandrat i skogen. Inser att det där med att träna blir inställt då vi är trötta och blöta, mörkret har fallit och husse sitter hemma och väntar på mat.
Det är väl ändå tanken som räknas?

På fredag packade jag bilen inför helgens äventyr för att sedan njutaav en kväll med mycket skratt, mat och film med mina döttrar. Lördag morgon är det uppstigning i ottan för att åka 27 mil norrut för att delta på utställning och jag vet inte riktigt hur det blev så då Gizmo är "färdig" med utställning och redan utställningschampion. Men ett gäng härliga hoffe människor är på plats och bara att umgås med dem gjorde det värt resan. Jag lastade ur bilen och började packa upp mitt fina limegröna utställningstält men började strax titta mig desperat omkring och då kom det genast hjälp som instruerade mig och jag får till dagens boende i ett nafs.
Installerar mig, Gizmos bur, väska med förnödenheter och sittmöjligheter. Bjuder sedan in "nybörjarna" alltså de som inte ännu köpt tält så de kan sitta i skydd när det börjar regna.
Köpta vänner är också vänner, haha.
Gizmo blir snabbt extra kärlekskrank då han upptäcker att tiken i tältet bredvid löper och det gjorde att han visade sin allra ståtligaste sida när han sprang själv men ni kan ju bara försöka föreställa er hur det var att springa i ringen när tiken sprang bakom i konkurrensen. 
Dagens resultat blir BIR (bäst i rasen) och med jättefin kritik och jag är så nöjd, i finalen sållas vi bort och jag får uppfattningen att den domaren var ointresserad och jag visste  att hon skulle döma oss på söndagen. Packar ihop tältet och får än en gång hjälp, både att fälla ihop och bära till bilen. Äter, rastar Gizmo och planerar sedan en lugn kväll på det fina vandrarhemmet som jag bokat, men får kontakt med en av mina kusiner som bor på orten och det blir en lååång kväll med en massa prat.
Söndag samma procedur igen men nu fixar jag tältet själv och "nybörjarna" har inspirerats och idag har de med eget kaffe som de bjuder på. Vi utvecklas i rasande takt.
Den "hårda domaren" från gårdagen skäller ut några som står vid ringen med sina hundar och det är med skälvande ben jag äntrar ringen, men jag ändrar snabbt uppfattning. En mycket trevlig och engagerad domare och det säger jag inte bara för att vi även denna dag blir BIR med fin kritik. I bilen på väg hem sitter jag och ler över dessa två härliga dagar med trevliga människor och njuter av helgens resultat även om jag inte riktigt förstår hur det gick till.
Lördagens kritik:
Stilig Champion, Välbyggd med en elegant överlinje, Vackert maskulint uttryck. Bra nosparti och bett. Välkroppad, bra benstomme, rör sig utmärkt. God päls.
Söndagens kritik:
Reslig hane av utmärkt storlek, vältypad. Vackert huvud, bra bett, utmärkt benstomme. Något veka mellanhänder, kunde ha lite mer hasvinkel. Välkroppad, utmärkt förbröst. Härligt steg och driv, bra päls, trevligt temperament. Mycket hane, onödigt hög svans. stark överlinje.

 

 

Har under helgen varit sjuk och enbart kurerat mig med att sova och titta på tv och där har Gizmo gjort mig sällskap. Men idag blev det äntligen några korta träningspass.
På förmiddagens rastning var det fokus träning då vi var på nytt ställe och det passerade många hundar på lunchpromenad så Gizmo hade jättesvårt att koncentrera sig. När jag kom hem efter kvällsjobb så blev det först lite apporterings-bus och sedan under kvällsrastningen sättande under gång och vinkel kryp.

Måndag tog vi en lugn och skön vilodag efter övningen men på tisdag började jag med fokus på passiv markering. Detta var något som jag gjorde tidigt med Gizmo men som jag sedan släppt kravet på i spåret och nu får jag börja om då detta kommer att bedömas på funktionskontrollen om några veckor.
På onsdagkväll åkte jag på klubbens öppna träning och höll på att bli vansinnig......
då det var groteskt mycket knott. En av mitt livs första gånger som jag uppskattat när kvällskylan kom och de små jävlarna försvann.
Kvällens träning innehöll störningsträning i form av grejer utslängda på träningsplanen något som upplevdes mer och mer för störande för hundarna när mörkret föll och inga lampor tändes. 
Gizmo var väldigt träningsvillig även om det vid de utslängda föremålen blev ett och annat blicksläpp. Framåtsändandet hade ett något långsamt sakta tempo och han nosade så där fick jag säga ifrån och det blev bättre åt andra hållet. Vinkeln i krypet var bra och jag är nöjd med hans glädje trots att det var blött i gräset. Alla utföranden av momenten var inte klockrena men han valde tillslut bort att ha koll på allt på planen och framförallt hade han en underbar attityd i träningen. Efter drygt 3 timmar på klubben med träningskompisar, fika och träning så åker vi hemåt trötta, hungriga och frusna.
Äter och kryper ner under täcket i gästsängen. För att vi alla ska få vila så har jag och Gizmo under veckan valt att sova i gästrummet då husse nu har en ny tjej. När jag kliver in i sovrummet i morse visar det sig att hon tagit nästan hela dubbelsängen i besittning och husse ligger snällt ihopkrupen i ett hörn. Nu hör det till saken att ingen av våra hundar någonsin sovit i sängen.