Mitt hundliv

På lördag blev det en impuls träning med en träningskamrat på eftermiddagen. Gizmo fick ett riktigt skitspår (tror det var payback för alla spår jag lagt) och jag hörde spårläggarens skadeglada skratt bakom ryggen. Gizmo hade problem i starten och växlade mellan fram och bakspår och vindade han vid några tillfällen då spårets återgång låg nära, men överlag blev han mer noggrann när han började bli trött och insåg att det var en del klurigheter. 
Vännens hund hade inga större problem trots att jag busat en del och bland annat gått barfota en bit. Men när det var dags för att avsluta spåret backade jag och lade slutpinnen lite tidigare då jag såg en orm ringla in under en sten när jag kom gående.

När vi kommer tillbaka till bilen har dagens besök anlänt och väntar vid bilarna. En av Gizmo´s avkommor med matte hade dykt upp på sin genomresa och efter att ha pratat av oss tar vi en kort promenad för en foto session på far och dotter. Jag inser hur stor en hane ändå är (även om han sitter närmare kameran) när jag nu ser hans 3 åriga avkomma.
Innan vi bryter upp erbjuder jag mig att vara "okänd" figg åt den söta lilla avkomman.
Nått slags "farmor" ansvar har jag väl.

Träff med ett gäng gröna hundnördar och en kväll med patrullering där jag inte hade koll på upplägg och figgar. Gizmo tar både ljud och vind figurant och gör en bra patrullering, vilket känns bra inför kommande tävling. När jag sitter figge inser jag en fördel med denna sommar, nämligen den otroligt lilla mängden mygg i skogen.
Jag fick även vara motivationsfigurant till Gaffe och han gör en superfin markering och blir sedan så upprymd att han bara springer runt som en galning.
Då vi var extremt strukturerade i vår träning blev inte klockan så mycket trots att vi var många och därför gick jag en avslutande rastning med Gizmo. Upptäcker att marken rör sig och inser att det kryllar av små, små grodor.

Nu är det tätt på träningarna. Tisdag drabbade jag samman med en ny träningsgrupp dock med idel kända ansikten och vi körde patrullträning när jag till slut blivit lotsad till rätt ställe. Då det var länge sedan för oss semester-slöa så fick det bli en signalövning för alla hundar i starten men när det var gjort för alla så blev det patrullering. Jag och Gizmo började och det var en längre sträcka innan det dök upp någon figge men han jobbade bra och hade även en klar markering på "någonting" innan vi var framme. Han får tyvärr först lite vind på spåringången av ljudfiggen men så tar han ljudet och det är ingen tvekan. Tillbaka till bilen och jag vill gå med när nästa kör sin hund och fick tydligen för bråttom, för när vi kommer tillbaka frågar en av vännerna om jag ska ha öppet bak. Ja, det blir så varmt för Gizmo annars, svarar jag.
Jo, men ska grinden vara öppen!!!! Duktiga killen har legat kvar i bilen med öppen grind medans vi gick iväg med nästa hund och var borta 15-20 minuter. 

Dagarna i stugan är härliga tycker Gizmo som vilar på altanens divan, leker med sin boll och går skogspromenader till myren och plockar hjortron och vi har tränat lite.
Blev en träff med en träningsvän i stan i fredags då jag var ledig och om förra träningen kändes grymt bra så gjorde inte denna det. Han var inte alls med och jag vet inte om det var dagens värme som gjorde det. Under helgen har jag jobbat och Gizmo fick vara ensam med husse i stugan och jag tror det är första gången han och jag inte inte är tillsammans och enligt husse hade Gizmo lite svårt att komma till ro. Så när vi träffades igen var han överlycklig och jag passade på att nyttja det genom att åka och träna och nu kändes det riktigt bra igen. Han var fokuserad och följsam och jag vet inte vad som gör hans växlande beteende. 
Får bekräftelse på detta "varannan dags utförande" då det var träningskväll med vännerna på måndagen. Än en gång tappar han och glider ut, men nu lyckades jag hämta upp honom snabbt och sedan är han med och går långa transporter i fria följet utan problem. Gör flera repetitioner på inkallning med ställande och det verkar som polletten fallit ner. På framåtsändandet hade han minnesbild på extern belöningen som låg snett utanför planen så han drev åt sidan men rätade upp sig på tillsägelse och även om jag måste få tillbaka bättre framåt fokus så gick resterande skick bra. Jag får ta en dialog med mig själv då jag tyvärr fastnar på det han gör dåligt istället för det han gör bra.

Semestern är slut för mig och enligt husse så väntar Gizmo hela dagarna på att jag ska komma tillbaka. Nu har jag en skönt start och efter att ha jobbat 2 dagar så är jag ledig onsdag och när man har en ledig dag fyller jag den. Tar först en riktig morgonpromenad och slinker in i skogen så Gizmo får springa fritt innan vi går hemåt och äter frukost. 
Sen är det dags för en stund med friggebodsbyggande, något av det tråkigaste Gizmo vet och trots morgonens promenad är han pigg och försöker få igång oss och bjuder upp till lek. När vi står där på på stegen och spikar tak ser jag hur han nosar på spikkartongen och sedan bestämmer sig för att han vill ha den och drar ner den så spikar sprids ut på golvet. Kul, nu fick han fart på husse och matte. Men oftast ligger han och övervakar vårt arbete totalt oberörd.

Senare på kvällen har jag och några träningskamrater bestämt träff för lite lydnadsträning och då det är läger på klubben har vi bra störning med mycket folk och ljud. Jag värmde inte upp utan gick direkt in på planen när det var vår tur och Gizmo är med till 100% på en gång och jag glider omkring med en uppmärksam hund vid min sida. Tror att han har vilat sig i form och jag lämnar planen med ett leende och en underbar känsla.

Satt och slöade i soffan och var ganska irriterad över min ineffektivitet på hundträning under semestern när jag får sms från en träningskamrat. Trots detta försökte jag med olika komma undan förklaringar som: Mitt skadade knä eller det är sent på eftermiddagen och det regnar men inget accepterades och det blev en skogsträff. Skönt med kamrater som inte är lättlurade.
Jag fick i uppdrag att lägga ett annorlunda och klurigt spår till träningsvännen som ville utmana både sig själv och sin hund. Medans spåren ligger blir det som vanligt fika och allmänt prat om hundträning och vännens planerade valp.
Gizmo fick en patrullering med spårupptag och jag som varit så nöjd att han varit klockren på upptagen fick nu bakslag då han först går ut åt rätt håll men sedan vänder och tar bakspår.
Vet inte om detta beror på att han redan vädrat in spåret under patrulleringen och tycker att han är klar med spåret på den sidan. När jag ifrågasätter honom så vänder han och spårar men slarvar då han går med hög nos och missar en apport. Tar nästa upptag men nu som ett bruksupptag med lina och nu går han ner med nosen och spårar bättre. Hans beteende på det första spåret kan bero på att han fick spåra i koppel även efter upptaget. 

Nu är det dags för vännen att ta det spår jag lagt och jag känner att jag är lite uppjagad av att ha fått lägga ett "bus-spår". Upptaget är bra och det första lilla virrvarret visar inte hunden någonting av. Hittar en apport och får belöning men nu har matte en mental bild som inte stämmer med vad som gäller och de står och  snurrar ett tag tills matte litar på hunden (apporten låg i en vinkel). Hunden luktar på de trädstammar jag fingrat på, spårar motströms vid en bäck och går över på rätt ställe, finner apport och belönar sig med ett dopp (som gör att matte badar hunden senare på kvällen på grund av doften av sumphål). Spårar mellan stenar och löser ett stort virrvarr otroligt snyggt och hittar utgångsspåret. Jag blir så otroligt glad och fascinerad och tycker att det verkar som även hunden uppskattade spåret och matte blir stolt då hon får veta facit och vilka problem de har klarat av. Trots regn, knott och blåst så blev det en bra träning och innan vi lämnar skogen hinner Gizmo få ett spontan uppletande där jag slängt ut lite grejor.

Söndag var det äntligen planerat för en dag med vänner och hundträning en varm sommardag. Vi träffas i skogen och efter en stunds prat (ganska lång stunds prat) så kom vi fram till hur vi skulle lägga upp dagen. 
Nu går vi ut spåren och under tiden de "ligger till sig" blir det prat och fika.
Då jag fortfarande är justerad i mitt knä så valde jag bort spår för Gizmo men nog sjutton lyckades jag vara delaktig i ett klurigt spår med dubbla spårläggare för Galne Gaffe. Även fast spåret började med annan spårläggare så vek han strax in på mitt när spåret gick ihop och det kändes i gamla dagmattes hjärta även om det inte är ett önskvärt beteende.
Sen när jag stod och kollade upptaget för en av vännernas hund tänkte jag bara gå och plocka in riktningssnitseln men sen fortsatte det bara och jag följde efter hela spåret. Så nu är jag helt slut i knäet redan innan jag gjort något med Gizmo. Ber några vänner patrullera en sträcka i råterräng och skickar en annan in i skogen i förhoppning om att få en vindmarkering. Gizmo har nu laddat länge i bilen och är lite svårhanterad men med en av vännerna som ankare tar vi i oss fram i skogen. Förutom att han vindar in spåren från de virriga vännerna som inte gått samma "stig" fram och tillbaka så får han tillslut en fin markering och nu accepterar han utan problem att någon annan tar kopplet och följer upp hans markering. Mycket snyggt!
Han får vila en stund medans vännerna förbereder och lägger ut föremål för att köra uppletande med sina hundar innan det är vår tur. Nu har ett gäng hundar slemmat på föremålen och sprungit i rutan när Gizmo kommer. Han springer inte rakt men har fint tempo och hämtar in föremålen, även det svåraste som ingen annan tagit. Han belönas med glada tillrop från oss allihopa, något som gör honom såååå stolt och när vi vandrar iväg mot bilen är han en mycket kaxig kille.

Idag var det dags att använda det presentkort jag fick i julklapp av min man. Det var ett tandemhopp så nu skulle jag hoppa fallskärm, något som jag länge har funderat och velat göra.
Vädret var till en början inte det bästa och hoppet sköts fram flera gånger men tillslut hade vindarna lugnat sig och det var dags.
På med kläder och säkerhetsutrustning och få genomgång inför hoppet för att sedan kliva in i planet som skulle ta oss till 4000 meter höjd. 
Vi är sist ut från planet och faller sedan i 200 km/timmen helt fritt i 2,5 km innan det är dags för instruktören att dra i fallskärmen.
Jag skrattade och skrek, tittade på utsikten och fick även styra skärmen.
Maken och en av döttrarna väntar på marken och säger att de hörde mina tjoanden. 

Vilken enorm upplevelse som jag inte ångrar en sekund.

Vi går på semesterfart och det händer inte mycket utan vi gör lite korta övningar om vädret tillåter men en träningstävling blev det på grannklubben innan deras sommaruppehåll. Gizmo började hyfsat men sen kom hans typiska tävlings beteenden och jag fick möjlighet att ta tag i honom.
Oj, så överraskad han blev och jösses vad han skrek trots att jag inte alls var hårdhänt men sen gick han jättefint. Inför framåtsändandet hade jag instruerat gruppen och när han tänkte hälsa kunde jag ryta ifrån och han rätade upp sig och gick fint men jag måste träna på inkallningen. Apporteringen gick över förväntan för även om han nosade så grep han och kom in med den. 
Blev också ett uppletande och han hade bra tempo, hämtar föremål men väljer vid ett tillfälle att pinka med föremål i munnen och nu kommer matte rusande arg som ett bi. Med den här killen behöver man inte vara orolig att han ska bli osäker för när jag går tillbaka till baslinjen tar han glatt föremålet och kommer in med det. 

Rast och mys med husse

Semester är tråkigt tycker Gizmo men några korta träningspass blir det emellanåt på gräsmattan och en del kravlösa skogsrastningar. Det värsta som hänt är när matte klättrar upp på stugans tak och inte syns, då springer han runt och gnäller. Han är inte heller speciellt imponerad av matte och husses byggkunskaper och övervakar allt vi gör.