Mitt hundliv

Ikväll hade jag lovat vara instruktör på klubbens öppna kvällsträning och åkte därför upp tidigare för att träna innan. Men då det var andra som erbjudit sig backade jag och fortsatte träna med Gizmo istället. Oj, så härlig känsla, han var alert och med mig vad jag än gjorde och vi hade jättekul.
Efter en stund var det dags för platsliggning med skott och även fast hunden bredvid flög upp på skottet låg Gizmo stabilt kvar. Det är nästan så att störning på nära håll gör honom mer fokuserad på mig men när någon kommer gående från skogen slår bevaknings gårdvaren till. Han blir intresserad och tittar dit för att snabbt komma på sig och titta tillbaka på mig.
Budföringen hade han jättefint tempo men visade lite av fjolårets problem att inte vilja springa från mottagaren utan stannar och skall-markerar (hade jag glömt) men han fann sig och kom till mig.
Blir en stunds vila i bilen igen innan nästa platsliggning utan skott och nu dyker "andra" raser upp och jag lägger självklart Gizmo med den störningen. Innan vi lämnar planen blir det lite till träning då det gick så bra och vi hade så kul. Avslutar kvällen med en rastningspromenad med en gammal hundvän och Gizmo är en snäll kille även om hans utställningspäls får ta stryk då han välts omkull av vännens tik. Sedan rycker jag bort en massa päls när jag hittar en fästing så nu är han grusig, lerig och pälslös. Jag har också tagit stryk av allt springande igår och uppvärmningen innan budföringen ikväll så mina knän värker men det är det värt.

Nu är det den där tiden när man har fulltecknade dagar på fritiden. Igår lämnade vi husse med tvätten från stugan för att åka på lydnadsträning och ikväll var det ordinarie tvätt. 

Det var utställningsträning och jag tog chansen att åka dit med Gizmo för att han skulle träna att springa fint även fast det är andra hundar och stå still. Sedan visste jag att det skulle vara många SMÅ hundar och Gizmo hade det jättejobbigt och gnällde som en tok till en början. 
Men efter 2 timmars springande, hantering med kontroll av tänder, kropp och genitalier samt stå-fint träning var han mer hanterbar. Sedan får jag kvitto på att han är liiite mattes hund för när vi bytte hundar med varandra hade han bara ögon för mig enligt den som tog honom. På slutet orkade han inte äta godis utan stod bara som en hösäck men när jag parkerade bredvid en bil med hund på affären, nog sjutton kom det ett gnyyy, men det gick snabbt över och han dråsade ihop.

Charmig kille- Flipperkulan

Kommer iväg sent från jobbet och det väller in en rå och kall dimma och är kallt så träningslusten blir minimal. Men det är bara att ta på sig varma kläder för nu ska "hundjäkeln" drillas inför nästa tävling. Träningsvännerna är på plats och är lika träningssugna som mig, det vill säga inte alls.
Men ibland är "måste" ett bra ord och efter en snabb rastning börjar jag med fartiga övningar och när jag fått upp hans intresse tycker han det är kul och levererar. Det springer en liten vit hund över halva träningsplanen i raketfart och Gizmo blir nyfiken men inget gnäll, men när jag utmanar med att gå förbi en golden retriver har han svårare med koncentrationen.
Tränar apportering och jag måste hitta nya "äckliga" apporter för nu plockar han de jag har utan problem och med bra tempo. Framförgåendet var det liiiite svårt med vändningen från agility-hörnan med alla roliga ljud, leksaker och små hundar men läggande och upp-sitt var jättebra.
Gjorde också en platsliggning med en av dem som vi kommer att tävla tillsammans med nästa gång och jag står nu kvar i koppellängd för att kunna korrigera nosande och okoncentration och det blev några tillsägelser då han hade svårt att inte hålla koll på alla andra.
Efter en stunds vila i bilen (matte står och pratar) får han komma ut igen och nu har det startat en valpkurs och jag tränar bara kontakt när det är en så stor störning och han gör det bättre än jag någonsin hade trott.
Åker sedan och köper hundmat och gör en rastning med en massa bus och lek där jag smyger efter, levererar leksaker vid kontakt och han får jagis av mig. Vilket är mycket uppskattat av honom och när vi kommer hem äter han och somnar sedan hårt.

Jag är helt blåst

Efter jobbet på fredag packas bilen och jag skjutsar ut maken och Izi till stugan för att sedan fortsätta resan med Gizmo. Vi ska på patrull tävling i Edsbyn och har närmare 3 timmars bilresa och väljer därför att åka ner och övernatta. När vi kommer fram besöker vi lydnadsplanen och gör en snabb motivationsträning innan vi åker till vårt hyrda rum. Gizmo börjar med att bli helt uppslukad av doften på ett täcke och en fläck på golvet och jag funderar på att byta rum men får honom att släppa intresset. Blir dock en jobbig natt på pga tävlingsnerver, kontroll av Gizmo´s fascination av golvet och bråkande grannar.

Kliver upp tidigt på lördagen och åker iväg och hamnar såklart fel först men hittar sedan samlingsplatsen. Vi börjar med spårupptag och Gizmo stannar, luktar (analyserar), pinkar och går vidare och samma visa på återpatrulleringen och vi har nollat upptaget. Får spårpåsläpp, gör en bra halt och en bra spår tills han plötsligt står med nosen i en kissfläck och smackar. Vänder tillbaka ett tiotal meter och han tar upp spåret och går de 60 meter som är kvar och tar slutet. 
Sen är det dags för patrulleringen och redan innan starten känner jag att Gizmo inte är lika taggad som han brukar vara. Får några tveksamma markeringar som han släpper, men så får jag en fin markering, men det är en människa som bor i huset en bit bort och inget som räknas. Jag försöker vara taktisk och gör halter på tänkbara figurant ställen men ingenting. Får efteråt veta att han lystrat till på ljudet vid en halt men jag hade då ledsnat på hans ofokuserade luktande och drog honom vidare. Var inte världen snällaste patrulleringssträcka då en del av den gick runt ett industriområde, byggnader och uppallade containrar men det har vi tränat och inget att skylla på. Tävlingen är över för vår del  men jag stannar och kollar på hur det går för de andra innan jag åker hemåt. Tror att äventyret tagit energi för trots vila i bilen har Gizmo sovit hårt sedan hemkomsten.

Strax efter att jag kommit hem från jobbet står en gammal bekant och kastar sten på fönstret för att få figga åt Gizmo. Härligt med engagerade och galna träningskamrater. Åker iväg och det blir motivationsljud för Gizmo och även om han först är lite ointresserad så är det ingen tvekan när han väl bestämt sig och jag flyger än en gång på näsan. Önskar att han håller samma stil på markeringarna på helgens tävling och hoppas också att kvällens figg klarar sig utan blessyrer för gårdagens figurant hade ont i armen idag.
Åker och handlar lite för att sedan söka upp en gräsplätt för snabb kontroll av kryp och apportering och han levererade till full belåtenhet och jag är otroligt nöjd med krypet. 
Avslutar med en rask promenad där Gizmo har sina benmanschetter på, när vi går runt ett välfrekventerat elljusspår och han får inte lukta eller bry sig om varken joggare eller hundar. Var inga problem inte ens när vi passerade några hundar eller när joggare susade tätt förbi oss.
Däremot får grannfrun en utskällning när hon sticker fram huvudet runt hörnet när vi är på väg in hemma. Nu är både jag och Gizmo mycket trötta och somnar för natten.

Jag har sån tur som har så bra träningskamrater. Ikväll kom en av dem rusande från jobbet och står sedan och byter kläder i skogen för att figga åt oss. Gizmo var lite okoncentrerad men tar både spåringång och vind på filten jag hängt ut och dessutom "vaknade" han till då det var en stor svart "farlig" filt. Däremot är han inte riktigt med på ljudet men tar det tillslut och får då jaga ut till figgen där det blir bus och lek. Nu skiljs figgen och jag åt, men då det är en underbar vårkväll tar jag en lång härlig promenad i skogen med Gizmo och njuter av stunden.

Möter dock ett par på stigen med en liten vit hund och jag tar Gizmo åt sidan och sätter honom och kräver kontakt. Vad är det med småhundsägare som tycker det är helt ok att deras hund står i sträckt koppel? Tur för dem att det inte var igår för då hade jag nog sagt ett och annat för då var jag ganska less.
Sedan står jag och kammar Gizmo och det kommer folk cyklande i skogen och Gizmo gruffar till. Då säger en av dem: -Jaså, gillar han inte cyklister. Jag svarar att det snarare är hjälm och spegelglasögonen han reagerar på. Hade det varit igår hade jag säkert kväkt ur mig något om de töntiga neonfärgade trikåerna människan bar på. 
Det är ju detta jag tränar på att han ska markera, att det är någon i närheten och jag är ganska glad att Gizmo påtalar när det hastigt dyker upp någon bakom mig.

Söndag morgon var det inte lika kallt och framförallt inte lika blåsigt och det var skönare att vara ute idag än i gårdagens storm. Blev mycket skog på förmiddagen och jag var ganska trött och sliten så jag försökte smita undan för egen del.
Men istället så erbjuder jag mig att lägga spår och gå patrullstig med oinvigda så jag vet inte om det blev mindre jobbigt men det är ju så kul att titta på andra. Eftermiddagen innehåller bland annat, uppletande och nu märks det att Gizmo är trött för även om han springer ut, hittar grejorna och kommer in så är det en mer ostrukturerad avsökning än vanligt. 
Under dagen kommer det några på besök och det visar sig vara valpspekulanter inför Gizmo´s nästa parning och han visar upp sig från sin bästa sida. Försöker svara på deras frågor och det är kul att höra att de tittat flera gånger på de filmer jag lagt ut på honom och hans mentaltest. Härligt när folk är genuint intresserade och skönt att upptäcka att det inte bara är jag som är galen nog att åka en bit för att titta på föräldradjuren inför ett valpköp.
När dagen lider mot sitt slut är det städning, lite svårt att avsluta och säga hejdå och sedan väntar en lång resa hem. 

Härliga lägdor

Uppletande pepp

Fia Limestrump och Lilla Gubben Gizmo

Ledbruten efter en natt på liggunderlag i klubbstugan kliver jag ut genom dörren och det är minusgrader och bilen ser ut som ett frysskåp. Jag som trodde att det skulle vara varmt här i "södra" Sverige. Tog på mig ordentligt med kläder och tog en härlig promenad över åkrarna och där i solen blev det plötsligt varmt och skönt. 
Efter en gemensam frukost med alla hoffemänniskor väljer jag och en av de andra deltagarna att vi gör en patrullstig och Gizmo jobbar riktigt bra och bibehåller också intresset för ljudet under en lång stund innan han får springa till figgen. 
När det sedan är vår tur på lydnaden har alla lånat våra apportbockar så att de luktar annan hund och jag får lite nya tips och Gizmo svarar bra på dem däremot tappade han fokus när en liten tax passerade utanför lydnadsplanen. På eftermiddagens träningspass blev det kryp som tränades, då han kan få för sig att "ge upp" om jag inte berömmer eller levererar godis efter visst många steg. 
Sedan blev det väldigt mycket störningsträning. Gjorde en "HullerOmBuller" platsliggning och det var inga problem trots att han nu hade nya tikar i närheten av sig. Däremot blev han en aningen konfunderad när instruktören kastar sig ner bredvid och ligger och sprattlar med benen i luften men han låg kvar. 
Nu är Gizmo trött men jag,  jag är totalt slut. 

Hade fått ledigt efter lunch och skyndade mig hem för att packa bilen. Izi var i vägen hela tiden i förhoppningen att få följa med, vilket egentligen var meningen men husse ställde in sin resa och blev kvar hemma och jag slapp då ta med båda på helgens läger. Efter en veckas utbildning var jag ganska trött i huvudet och efter 5 timmar i bilen var jag trött i kroppen också. 
Gizmo däremot var trots några stopp på vägen full av energi och när det dessutom visade sig vara massor av läckra tikar på lägret varav vissa nyss löpt och andra skulle till att löpa blev han helt tossig. Så knäpp att han senare under kvällen funderade på om inte jag var ett bra objekt.
Blir intressant i morgon att se om han håller ihop och kan utföra nått vettigt, men nu ger vi upp och somnar tillsammans på golvet i en klubbstuga. 

Ibland blir jag häpen över hur folk är. I morse när jag kommer ut genom dörren ser jag genast att det är något som Izi reagerar på då hon är en "skvallrare". Så jag sätter Gizmo och Izi kommer och sätter sig bredvid mig hon också för det kommer ett barn på 1½-2 år tultande alldeles själv. Föräldern står 20 meter bort och verkar inte ens fundera på att hämta ungen och jag undrar om han litar på mig och mina hundar eller bara är dum. Jag vill dock inte att barnet kommer närmare för då kommer hundarna att putta omkull den lilla i yster hälsningsprocedur så jag står still och stirrar elakt på ungen så att den också står still och det tar nog 2 minuter innan pappan kommer och tar reda på barnet. Suck!

Kvällen har innehållit packning, impregnering och tvätt så nu är regnkläderna och kängorna redo för tävlingssäsongen. Packar gör jag för att åka på läger i helgen och det ska bli så kul att träffa en massa "okända" hoffar och få lite ny inspiration.