Mitt hundliv

Vaknade till en ledig vardag att fylla enligt egna önskemål och då blir det en skogsrastning med hundarna och fick även med mig en av döttrarna. Gizmo får på sig sin klövjeväska och skuttar runt med den och verkar helt oberörd trots att det är 2 fulla 50cl vattenflaskor som tyngder i den.
Jag gillar att vara ledig dagtid för då brukar det vara i stort sett riskfritt att möta andra men idag var det annorlunda. Första hundmötet skvallrar Izi tidigt att det var på gång men jag såg inget och avvaktade. Men man ska lita på sin bevakningshund för strax efteråt kom det någon gående med hund och jag kopplar upp Gizmo som sjunger serenad för den andra hunden. Nästa möte är det faktiskt Gizmo som visar att det är på gång men han "skvallrar" inte till mig utan jag får allt läsa på hans kroppsspråk att det är på gång. 
Det blev en härlig promenad även om det var tungt att plumsa i blötsnö både uppför och nerför och det känns i kroppen så det blev ett bra fys-pass för både oss och hundar. På väg tillbaka tycker jag att det ser ut som Gizmo haltar och börjar undersöka honom. Jag är ordentligt orolig tills jag upptäcker att han har lyckats få bröstbandet på klövjeväskan under ena frambenet när han rullat sig. Phu!

Nu är vi alla trötta men det är Izi och Gizmo som får vila för vi två-benta gör en shoppingtur och jag inhandlar en del nya limegröna grejor inför årets tävlingssäsong. En tävlingspärm, pennor att skriva upp kurstips med, en plastficka för visitkort och bankkort samt naturligtvis ett lycko-troll.
Avslutar shoppingen med att lägga ett hårt spår i parkeringshuset åt Gizmo. Blev mycket imponerad av honom för han tog spåret jättebra och liggmarkerade både 50-öringar och tändstickor trots att det var länge sedan han spårade. 
Kvällen avslutas med fredagsfix för jag passar på att klippa klor och kolla igenom dem då de är trötta. 

I morse delade jag och maken på hundarna och min plan var att träna med Gizmo men jag insåg snabbt att han var helt bombad och det blev en tjat och bråk rastning istället.
På lunchen åker husse iväg med dem och rastar så att de får springa av sig lite energi men husse får dock hjärtat i halsen när han ser att det kommer en annan hund. Men Gizmo briljerar och kommer fint på inkallning trots att han ser den andra hunden.  
När jag går ut med dem på eftermiddagen så drar han iväg i full fart när jag släpper honom och jag ropar snabbt tillbaka honom och skannar av parken men ser ingenting. När vi gått en bit förstår jag hans fokus och tempo för vad som hägrade var en kissfläck han upptäckte häromdagen.
Skönt att få praktisera och lyckas med de där äkta "kom hit" inkallningarna utan att det är allvar. 

Hallåååå, vart är brudarna?

Planerad kvällsträning inomhus med träningsgänget och även Izi fick följa med som konkurrens.
Hon får göra lite som hon vill och jag ställer inga större krav men hon kan omöjligt koncentrera sig om jag har godis i handen utan blir då lika fixerad som Gizmo blir av löptikar. En sådan finns nu i vårt bostadsområde och Gizmo har inte ätit riktigt på flera dagar och är en spanare av rang på rastningarna, så ni förstår i vilket stadium han var inför kvällens träning.
Vi var många människor och hundar då flera av oss hade mer än 1 hund, dessutom var det 2 små hundar, 1 valp och 1 vit hund. Allihopa Gizmo´s allra största favoriter.
Här var det störningsträning på högsta nivå med en hormonstinn kille och han skötte sig otroligt bra. Visst var han ner med nosen i golvet eller gnällde mot de andra hundarna vid några tillfällen men slutade vid tillsägelse. Jag utmanade verkligen honom genom att gå tajt förbi de mest spännande hundarna, platsliggningen gjorde han bredvid valpen och hoppet med den vita hunden på andra sidan hindret.  Ikväll blev jag mycket imponerad av min Ärthjärna. 

Prinsen på puffen

Vaknade till en underbart vacker vinterdag och skyndade ut i det fina vädret med hundarna och fick också med mig maken. Åkte till ett område där det är många som promenerar eller åker skidor på helgerna för att utmana Gizmo  Husse fick det enkelt för Izi visste att det fanns frolic i hans ficka så hon gick nog fot hela tiden.
Gizmo däremot var en utmaning: Först och främst gick han som en dammsugare och jag fick påtala att jag inte accepterade att han slet mig mellan kissfläckarna. Sen upptäckte han att det fanns tjoande, glada barn och dem ville han gärna leka med i tron att de skulle vara lika roliga som syrrans dotter och vi hade nästa lektion om beteenden. När det sen dök upp den ena små hunden efter den andra började han yla och och yla och....
Ja, det var många som stannade och var roade av honom, det var inte jag kan jag erkänna. Hade mest lust att sätta sänken på honom och skicka ut han på isen men det kan man inte när folk tittar på ;-)
I de här läget valde jag att täcka synfältet och belöna att han tog kontakt med mig och efter några kilometer, ett par dussin hundar och några kilo korv började det ge verkan. Kanske hade klövjeväskan med tyngder också en viss utmattande verkan. Så sista delen av promenaden var riktigt trevlig och när vi gick förbi en massa änder så hörde jag någon säga: Men så duktiga hundar som inte alls bryr sig om alla fåglar.

Enkelt att gå på promenad med Izi

Anmälde mig till kurs denna helg när min förfrågan på förra helgens fokuskurs var fulltecknad, men så kom jag ju in på ett återbud. Så det blev kurs två helger i rad och mycket på en gång men kul att vara igång med träningen igen. 
Tidig uppstigning och tur var det för när jag står där i hallen redo att åka är plånboken försvunnen. Funderar på om jag har packat ner den och river upp allt ur väskorna men ingen plånbok. Efter 15 minuters sökande finner jag den och kan åka. Tur att jag var klar i tid för nu är jag inte alltför sen utan kom fram med 10 minuters marginal och det kändes otroligt lyxigt med bara 1 timmes restid. 

Duktig instruktör som tävlar i alla grenar och även tävlat SM. Gizmo fick ligga på läktaren och från början kom det gnäll då han hade en liten papillon som granne. Ja, ni förstår hur jobbigt Gizmo hade det, han som älskar småhundar, men tillslut blir det några lååånga ljudliga gäspningar och han ger upp. När det är våran tur förväntar jag mig att han kan vara disträ men han hämtar igen sig fort och är inte alls så nosig som jag trodde han skulle vara i ridhus. Börjar med linförigheten och visst tappar han, position och fokus några gånger första minuterna men efter några belöningar är han riktigt bra fokuserad. Vi kör konkurrens och hets på apporteringen och han går igång alldeles otroligt. Han gör egna apporteringar så fort han släpper kampdutten, studsar runt och letar den, finner den hos instruktören och försöker charma in sig för att få den där "roliga grejen" som gör att alla applåderar och blir glada. I nästa omgång kör vi tandvisning, läggande och mer apportering. Tandvisningen är ju inget hanteringsproblem utan mer "var inte så jäkla glad" problem men han skötte sig bra även om jag får hålla honom kort i transporten fram till domaren. Apporteringen var nu lydnadsklass 1 och ännu en äcklig apport men efter att ha "förlorat" den några gånger var han snabb att greppa trots att den var slemmig. Läggandet fick vi snabbt till ett bra tempo och rätt utförande genom att busa igång honom och backa övning med halvhalt.

Det är tråkigt på avbytarbänken

I tisdags ringde jag för att boka tid på vårdcentralen för undersökning och de skickade mig omgående till sjukhuset där jag blev inlagd. Ooops! Blir kvar för en massa undersökningar utan att de hittat något fel så efter tre dagar blir jag utskriven.

Så när jag vaknade i morse till en vacker solig vinterdag ville jag avnjuta den med hundarna så jag packar ryggsäcken och åker iväg på en skogsrastning. Tror de saknat mig och våra promenader lika mycket som jag saknat dem. Gizmo hade en hel del spring i benen men Izi ville mest vara med matte, om det berodde på mig eller det godis jag bar på låter jag vara osagt. Avslutade med en fika med utsikt och hundarna fick något att tugga på.

Valde att växla sorg och saknad mot förväntan och inspiration och det blev därför en stökresa på 40 mil då jag tackade ja till en reservplats på hundkurs. Har förmånen att ha en underbar vän att bo hos som också har hund och middagen står på bordet när jag kommer fram. 
Åkte naturligtvis vilse på lördagen när jag skulle till andra sidan stan där kursen höll till.
Ring en vän: Jajamen, med den goda vännen som mänsklig gps i örat kom jag fram i tid.
Kursen hölls av en kvinna som tränat lydnadslandslaget och själv har hoffar och jag hade även bokat en timme privat träning efter kursen. Gizmo började med att gnälla så fort han såg att det var andra hundar men tystnade strax. Sedan dök det upp två löptikar i kursrummet, men han skötte sig faktiskt utomordentligt och jag passade på att kontaktträna honom med löptikarna endast någon meter ifrån oss. Efter dagens kurs var det så dags för vår privatträning och han var mer alert än jag trodde han skulle orka vara. Jag fick med mig en hel del tips och nu blir det intensivträning.

På söndagen träffade vi en av hans valpar på förmiddagen då den ägaren bor i närheten av min vän. Det var en härlig valp på 4 månader som snabbt fann sig och ville leka trots Gizmo´s storlek.
Även vännens 9 månaders hoffe var med och de sprang runt på lägdan allihopa. Alltid kul att få se hur de små odågorna utvecklas och jag är mycket stolt att se hur fint Gizmo sköter sig, han som aldrig träffat valp tidigare. Efter lunch blev det några turer i hundbutiker där det inhandlades allehanda "nödvändiga" hundgrejor. 
Åker sedan hemåt nöjd med helgen som innehållit skratt,sena kvällar och mycket hundprat.
Gizmo är mer än nöjd och i hans värld är detta ett himmelrike då det var tikar överallt. Tre hos vännen där vi bodde, fyra varav två löptikar på kursen och sedan en gosig tikvalp.
Jo, nog sov han gott under hemresan. 

Blir några mer privata rader i min blogg denna gång.
I går natt klev jag upp och på väg tillbaka till sängen svimmade jag och hundarna kom rusande med maken strax efter. Börjar resa mig och svimmar igen så nästa gång provar jag att krypa till sängen. Vilar en stund tills klockan ringer och väljer då att kliva upp, duscha och åka till jobbet.
Men väl där känner jag att jag är helt slut, det pirrar och känns som mjölksyra i hela kroppen och när chefen får höra vad som hänt så skickar han hem mig. Jag äter en smörgås, tar två alvedon och lägger mig i soffan, där vaknar jag 7 timmar senare och mår mycket bättre. Vet inte vad som var orsaken, vätskebrist, slut på energi eller bara Tant-sjuka vad vet jag. Men det var inget fel på blodtrycket.

I dag blev det en bilresa i ett vackert vinterlandskap för att säga farväl till min moster som varit min extra mamma sen barnsben. Vet att hon inte alltid uppskattade att jag kallade henne mamma när hon som 20-åring försökte flörta med pojkar. Hon var ett bra komplement i min uppfostran och ibland min mors motsats. En underbar människa som lärde mig att disken står kvar så gör något roligt istället, njut av stunden, se skönheten omkring dig och var stolt över dig själv. 

Ikväll tog jag bara med Gizmo för att träna även om konkurrensen med Izi kan vara bra så vill jag inte att han lär sig att skälla och gnälla. Började med att erbjuda apporterna till kreti och pleti innan träningen så att de skulle vara "äckliga". Gizmo är snabbt fram till apporten  men nog fasiken ska det luktas lite på den först även om det bara var en sekund. Resterande gånger går bättre, men sen uppstår samma problem när jag byter till ny apport.
Vid fria följet höll jag koll på honom i speglarna och han viker ut rumpan ibland men framförallt är han för långt ifrån mig, tycker jag. Även om jag inte vill att han ska tränga som Izi så skule jag vilja ha mer kontakt. Men annars tycker jag att han höll ihop hyfsat trots att det fanns mycket störning, framförallt av en liten valp. Vi lekte också in target i rutan så där bara utan vidare. Känns som vissa saker går för lätt, för rutan var ju ett av Izi´s problem moment men jag är bara glad om "momenten" funkar för jag tragglar gärna fritt följ. 
Vi avslutade med platsliggning som fungerade bra, men de "stora" vovvarnas platssittning är något som jag inte har tränat så han ville gärna lägga sig, slöfocken. Men så tänker jag efter och inser att killen är trött efter alla intryck, krav och endast 15 minuters vila under vår träningstid på 2 timmar.

Helgens väder har inte varit så mysigt då det stormade och snöade men är det något hundarna uppskattar, så är det bus-väder för då är det som mest bus i benen och de röjer  runt som galningar. Det är ju bra för då är de fort färdiga och dessutom lite trötta. Då rastningarna blivit korta och effektiva så har jag passat på att städa undan julen när vi inte har slöat i soffan.
Jo, några korta träningspass med Gizmo inomhus har det blivit och jag har också anmält oss till kurs. En om bara 2 veckor och en i sommar, samt kollat möjligheten att få  några pass med en duktig privattränare. Bra med dåligt väder för det blir både mycket gjort och mycket planerat.

Matte, det snöar!!!! Ögonen tindrar och lyckan är fullständig.