Mitt hundliv

I onsdags hade jag bokat träningslokal och det var bara jag och Gizmo så det blev ingen kamratstörning men däremot hade de haft kurs där och Gizmo tyckte det luktade enormt gott.
Så jag fick jobba hårt för att få honom att välja belöningen före doft, men under vår tid i lokalen kunde jag göra många korta pass och med mer belöningslek än vanligt så vi tyckte nog båda att det var ganska kul även om han ibland fastnade på någon fläck.
Hemma har han börjat bli kinkig med maten och jag inser att det är en löptik i området och därför har vi tagit det lugnt på träningsfronten några dagar. I torsdags var jag ledig på förmiddagen och det blev en njutningsfull skogsrastning där hundarna fick röja runt i den frostnupna mossan. 
Efter 7 dagars jobb kände jag mig ganska sliten och behövde återhämtning, så jag ställde in alla helgens aktiviteter och var bara hemma.

Kvällen fylldes med hundträning i p-hus och Gizmo var riktigt alert. Ärthjärnan var inte alls så lätt distraherad som han har varit och han lyckades till och med hålla fokus när det dök upp en träningskamrat och han helst bara ville rusa iväg och hälsa. Jag tycker mig skönja ett lugn och mogenhet hos "unge herrn" utan att han för den skull blir loj, för det var han absolut inte i kväll snarare mer gasad än någonsin.
Provade lite tips från träningsvännen som varit på föreläsning, fast när hon ber mig springa runt och flaxa med armarna blir jag skeptisk, men det visar sig att Gizmo gillade det.

Jobbhelg och det blir inte mycket hund.
Möttes av två ystra vovvar när jag kom hem efter jobbet. Efter hälsningsproceduren är det alltid så kul att se Gizmo rusa iväg till sovrumsdörren och stå med förväntan i hela kroppen. -Kommer du någon gång, matte. Jag vill träna. Vi kör väldigt mycket apportering och han har tar bättre grepp och är så snabb det går att vara i ett möblerat sovrum, att komma in vid min sida för belöning. Naturligtvis tränar vi position, vändningar, stegförflyttningar och framförallt att han vänjer sig vid min hand över huvudet. Förstår inte varför jag inte började med det, något som jag dessutom var van med sen Izi. 
Jag tycker att jag får en briljant ide när jag och maken pratar om nya soffan och eventuell ommöblering.  Jag vill att vi flyttar in soffan och tv´n i gästrummet så att jag kan använda vardagsrummet som är större än sovrummet för hundträning, men maken blånekar.

Var ledig på fredag och tog en sväng till skogs för att rasta och låta hundarna röra på sig då jag vet att de får en tråkig helg. Var på ett ställe där jag förr ofta gick med Izi och en vän som jag brukade vara hundvakt åt, men stället var helt nytt för Gizmo som var full i bus och Izi jagade honom. De for runt som skållade troll och jag såg dem svischa förbi.

Jag har så mycket mer energi en ledig vardag än en ledig helgdag.
Vaknade tidigt med en förväntan då denna dag skulle fyllas med en massa roligheter. Hade sent igår kväll bokat en tidig tid för klippning, bäddade sängen, plockade undan lite och lastade in hundarna i bilen. Efter frissan stannade jag till på ett konditori och köpte en god frukostsmörgås innan äldsta dottern hämtades. Nu åker överdragsbyxor på, blus byts mot fleecetröja och klackskor mot kängor när hon släpper av mig och hundarna.för en skogsrastning.
Hundarna höll ett högt tempo, de röjde runt över stock och sten, kampade om leksaken och Gizmo var alldeles odrägligt fartfylld. Izi är för snäll för att säga ifrån och hon är ju strax 10 år, så när hon inte orkade slöt hon upp vid mig så att jag fick stoppa retfulla "Unge Herrn".
Blir en låååång härlig 2 timmars promenad i underbart fin skog och en rogivande stund med utsikt.
Det är bara lunchtid när dottern hämtar upp mig igen och jag har redan hunnit plocka undan hemma, varit hos frissan, hämtat dottern och gjort en ordentlig rastningsrunda med hundarna. 
Nu påbörjar jag och dottern en shoppingrunda som avslutas först 5 timmar senare när jag inser att det är dags för planeringsmöte med träningsgänget. När det är avklarat känner jag att det inte finns så mycket ork kvar i kroppen för att träna hund men det blir dock ett kortare hårt spår för Gizmo och sedan en rastning i månskenet.

Jag skulle egentligen varit spårläggare på ett certprov under söndagen men då några tyvärr inte klarade sin patrullering under lördagen så fick jag ledigt från mitt åtagande. Så det blev en lugn förmiddag innan födelsedagsfirandet. Det är inte speciellt ofta vi får främmande och när matte och husse först springer runt som skållade råttor och sedan ringer telefonen, då vet hundarna vad som är på gång. Nu drällde det in både stora och små människor varav några hundrädda och därför släppte jag inte fram hundarna för att hälsa. Har dock lyckats lugna två av de vuxna och två barn av de hundrädda sedan tidigare och jobbar på den som är kvar. 
Tog chansen att överträna hundarna genom glättiga, högljudda hälsningar med släkten och visst försökte de smita upp men stoppades effektivt av mina döttrar eller mig och de fick allt ligga och vänta tills allt lugnat sig.
När min syster med dotter kom gjorde Gizmo först ett varv runt lägenheten innan han hälsade och jag är övertygad om att han funderade på varför inte syrrans hund var med.
Men sen satte syrrans dotter på 4½ år och han igång med jagis leken runt i lägenheten och jag är så imponerad av Gizmo som trots att han inte är van barn är så duktig. Han springer sakta efter, nosar henne i örat, hoppar upp med henne i soffan men sitter sedan och väntar på hennes nästa drag. Inget skällande, inga snuskigheter, inga dumheter alls. Men när gästerna lämnat så hade jag trötta hundar ja, faktum var att Gizmo var helt utslagen.

Jag är lite barnslig så jag vaknade med en härlig känsla i kroppen. Matar hundarna och myser sedan en stund i soffan med dem innan maken vaknar och fixar födelsedagsfika. 
Har sedan bestämt träff med en kamrat för hundträning. Först fick Izi komma ut så att jag fick en känsla för hur jag ska röra vänster handen i fria följet och för att göra unge herrn lite avundsjuk.
Hon är hysteriskt lycklig och skuttar, flamsar och tränger men jag låter henne göra det.
Om jag var nöjd med Gizmo häromdagen så var han inte alls lite duktig idag. Han var som en slingrande orm vid min sida men det hade jag räknat med. Orsaken till hans ovilja var att det var väldigt blött på planen och vattenpölar måste undvikas tycker han. Men konstigt nog kunde han röja rätt igenom pölarna för att hämta sin bollbelöning men vid min sida måste man dansa runt för att undvika dem. Ställandet var inga problem och läggandet gjorde vi inte momentmässigt utan busade fram så att han tyckte det var ok.
Hoppet var något som det var länge sedan vi gjorde men det gick som en dans. Tränade stadga i platsliggning flera gånger medans vännen tränande med sin ena hanhund och Gizmo skötte sig bra även om han kände att det fanns en löptik i vännens bil. Efter flera timmar i blåst, regn och bara några plusgrader var jag helt genomfrusen och åkte hem till ett varmt bad med levande ljus och en god middag.

Fick denna vackra bukett av min man, limegrön, såklart

Efter jobbet är det mörkt, kallt och duggregnar och jag blir inte speciellt sugen på att åka och träna hund (men är inte så intresserad att stanna hemma och tvätta heller). Men som den störda träningsnörd jag är så skär jag upp korv för belöning till Gizmo och belönar mig själv med en kall korv till middag innan jag åker till klubben. Var "allmän kväll" och trots vädret var det många där och tränade. Jag förväntade mig en ofokuserad Gizmo då det var länge sedan vi tränade och det var många nya spralliga hundar på plan men han var jätterolig att träna och kom snabbt igång.
Under platsliggningen gick jag lite åt sidan för att inte störa då jag vill träna upp koncentrationen på mig och jag belönar med kamp vilket kan bli för stor störning för många hundar. När några sedan körde budföring fick Gizmo ligga plats igen när hundar sprang fram och tillbaka och det skötte han med bravur. Nästan så han blev mer kontaktsökande desto mer störning han fick.
Jag har också börjat träna in att ha handen utanför honom istället för vid min sida då jag fick poängavdrag på varje moment när vi tävlade lydnad. Är så glad, för nu börjar det falla på plats och jag tyckte att det var en enormt givande och rolig träning och jag ångrar mig inte en sekund.

Efter helgen där både vi och hundarna hade det väldigt jobbigt går nu livet vidare utan vår Atlas.
Izi har det jättejobbigt när matte är ledsen och vill vara mer nära än vanligt och blir nästan manisk i att tvätta mina tårar. Gizmo har ju inte upplevt en uppgiven matte tidigare så han försökte trösta på sitt manliga sätt och kom och släppte sina leksaker i mitt knä.
Alla som mist ett djur man levt nära inpå under lång tid vet hur mycket som påminner om dem i vardagen och även om ingen kan ersätta den man förlorat så känner jag att det är skönt att man tack och lov möts av de som finns kvar när man kommer hem.

Vår älskade Atlas fick idag somna in och smärtan är enorm, för även om vi fick ha honom i mer än 12 år så är man aldrig redo att släppa en älskad vän.

Du utstrålade lugn och vänlighet, gav trygghet och mod i både hund och människa och var den underbaraste lekfarbrorn till alla hundar vi träffade.
Aldrig, aldrig någonsin blev du elak, utan du lyckades alltid med dina avledande manövrar. 
Älskad-Saknad

Atlas som Valp

Ung kille

Lekfarbrorn - När du var dryga året dök Caiza upp och ni blev bästa vänner

Tomte

Atlas-Caiza-Izi - Atlas med sina tjejer

Sovställning

Älskar dig

Favorit hörnet

Vacker kille

Grabbarna vilar - Gizmo och Atlas låg ofta tillsammans

Cool kille

Badkille

Lejonkungen

Gentleman - Atlas försöker rymmas på fotpallen

Stugan - Favoritplats med utsikt

Myyyysigt

Vacker pojke - En stjärna på himlen

Skogspromenader - Du var alltid den som hittade hem på våra irrfärder

Hopkurad

Tass-vila

Spanaren

Snögubbe

Sprattlas

Sovställning - Atlas låg ofta med tassen över nosen när han sov

Älskade Atlas - Vila i frid