Mitt hundliv

Fick inbjudan att träna och trots att träningsenergin varit låg sedan helgen kände jag att det var dags att bearbeta den dippen. Åker iväg direkt efter jobbet och börjar med att titta på när de tränar sök. Något som jag låter bli så länge vi är kvar i lägre klasserna (vilket vi är, på grund av att Ärthjärnan vägrade sköta sig i helgen) där budföring är ett av specialmomenten. Gizmo vill ju annars skallmarkera mottagaren.
Men sen är vi några som förflyttar oss till närmaste lydnadsplan och här får jag nya ögon som granskar och tipsar om förändringar. Gizmo är väldigt okoncentrerad redan när jag tar honom ur bilen och jag befarar att han är i samma tillstånd som när vi lämnade lydnadsplanen i lördags. Men han hämtar upp sig direkt vid plan-anträdet och sköter sig sedan bra. Han är till och med lite övertaggad vid belöning och jag har den där härliga, glada men hyfsat duktiga hunden vid min sida, igen. 
Suck, om han ändå hade varit i närheten av kvällens lydnad i i helgen hade vi blivit uppflyttade.
Men så är det ibland och därför blir det nu en massa koncentration och distraktions träning inför nästa år.

Nu har jag landat och kan berätta om helgens tävling.
Funderade på fredagen om jag skulle ta på mig att jobba extra under helgen men lät bli då jag hade en dröm. Satt uppe sent på fredagsnatt, tröståt ostkrokar och beklagade att tävlingssäsongen här uppe är så kort och att den nu var slut. 
Vaknade efter 4 timmars sömn av ett konstigt ljud på lördagsmorgon och inser att det är telefonen som ringer. Jag blir inkallad som reserv då de fått ett återbud på dagens tävling, min dröm och orsaken att jag inte tog på mig att jobba uppfylls. Är så glad att jag inte packade upp allt under gårdagen för nu är det bara att hugga korvpåsen och vattendunken för att åka iväg och stå på plats 1 timme senare. Ingen av oss hann äta frukost och med startnummer 1 var det bara att snabbrasta innan påsläpp.
Vårt spårupptag ligger 100 meter in i skogen vilket gör det hela lite annorlunda och när vi kommer fram står vi i stort sett mellan snitslarna som visar riktningen. Backar och släpper på Gizmo vid första snitseln och han går 5-6 meter för att sedan vika åt vänster. Jag följer med en bit men tar sedan tillbaka Gizmo för nytt påsläpp. Nu vimsar han runt, luktar på snitslarna, pinkar och rullar sig. Tiden börjar rinna ut och när han än en gång drar iväg 90 grader åt vänster följer jag med. Det är rätt!!!
Här framförde jag senare synpunkter på att spåret vinklade, vilket det inte ska göra i upptaget, har jag fått en riktning ska den följas. 
Gizmo spårar som aldrig förr och vi får revansch på förra helgens spår med tapp, vildsvin, fel spårpinnar och för lång tid, för vi kommer i mål i god tid och med alla apporter. Känns så härligt och vi har tillräckligt med poäng i skogen för att få uppflyttning även om han skulle misslyckas på budföringen.

Nu blir det en lång väntan som nummer 1 innan alla har gjort sina spår och sedan ändras ordningen och det blir lydnad direkt efter att alla är tillbaka istället för budföring och platsliggning.
Jag tycker mig värma upp Gizmo och ha honom "med mig" vid plan-anträdet men redan efter några steg flyter han ut och verkar inte alls medveten om fotkommandot och det blir inte bättre. Framförgåendet som han är jätteduktig på var snett, nosigt och han som brukar stå givakt framåt vred sig. När jag kopplar lös honom inför läggandet skuttar han iväg från mig och vädrar i luften precis som om det var en dålig koppelpromenad vi var på. Här börjar jag bli både orolig och irriterad då jag vet att han kan bättre. Minns inte om han lade sig eller inte på läggandet men inkallningen var ok även om han för första gången någonsin studsade in i min hand. Krypet gjorde han riktigt bra men får fel kommando av testledaren och det blir "tekniskt fel" och vi får göra om. Han gör det riktigt bra igen men vägrar sätta sig upp på kommando. Har väl tränat "ligg ner" för mycket. Här väljer jag att bryta tävlingen. Skulle kanske ha passat på att göra apporteringen med annan" apport men då vi var nummer 1 var den väl inte så äcklig ännu och jag ville inte låta mer felbeteenden gå igenom.

Har funderat på vad som hände men hittar ingen vettig förklaring. Visst var det mycket aktivitet på klubben med läger och många nya hundar och även löptik men han har klarat av att prestera med den störningen tidigare. Får nog bara lägga denna tävling till handlingarna och skylla på den sista könsmognaden hos en hormonstinn Ärthjärna

Har "dagen efter" känsla efter RM. Nu då?, Vad händer nu?
Blev träning med några andra entusiaster i tisdags och vi träffades direkt efter jobbet för att hinna träna innan det blev mörkt. Stod som ljudfigurant åt den hund som ska tävla patrulltävling till helgen och jag blir så avundsjuk för Gizmo´s och min tävlingssäsong är slut. Vi är i och för sig, reserv på helgens tävling men det verkar inte som det blivit några återbud och det finns inga fler tävlingar i närområdet. Känns trist och jag har tappat lite träningsgnista. 
Jag gick ett spårupptag som skulle ligga till sig åt en av de andra hundarna, men även jag låg till mig för jag trampade ner i en grop och skrapade benet. Fortsatte figga och busa med vännernas hundar för att hålla värmen men känner sedan att nått är fel med mitt finger.
Har avvaktat men idag blev det remiss från vårdcentralen till röntgen. Inget brutit utan det är senor och mjukdelar som tagit stryk, tror de. Hoppas de har rätt för en gångs skull men jag tejpar och påbörjar egen rehab med bollkramning. Nu är det nästan skönt att inte ha blivit inringd som reserv för det är lite svårt att hålla i spårlinan eller kasta apportbocken och jag klarar knappt av pekfingervalsen på tangentbordet.

 Något krokigt och ordentligt blålila på undersidan

Vilken helg det har varit och trots att jag haft tillgång till internet har jag varken haft ork eller tid att uppdatera, så nu blir det ett långt blogginlägg.

Fredag: Startar resan söderut för att delta i årets rasmästerskap för Hovawart och efter drygt 5 timmar är vi framme där vi ska bo och jag är nöjd då stugans dörr matchar vår tävlingsfärg- limegrön. Slänger in packningen och när en person dyker upp är det första jag säger: Tandvisningsträning för Gizmo och först när det är klart hälsar jag på den goda vännen. Åker sedan till brukshundklubben för att delta i kvällens lydnadstävling. Det gick väl hyfsat men med en nolla på läggandet och poäng nerdrag i varje moment beroende på min "låsta" vänsterhand (som jag försöker låta bli att pendla i huvudet på Gizmo) så räckte inte poängen. Vi fick bra på helhet och kommentaren: Trevligt ekipage.

Lördag: Klev upp tidigt för att tävla spår. På väg dit börjar tanklampan lysa och när de försöker förklara hur jag ska åka för att komma till en tankstation inser även de att jag aldrig kommer att hitta dit och jag får ta med mig en funktionär. Fulltankad åker vi till skogs och när det är vår tur tar Gizmo spåret jättefint och går ut fullt i spårlinan. Men så kommer vi till ett ställe där vildsvin bökat runt och nu tappar unge herrn sitt fokus, luktar, pinkar och virrar. Jag är inte tillräckligt uppmärksam utan följer med honom när jag tror att han tar upp spåret igen. När han hittar apport tar det några sekunder innan jag inser vad som är fel, det är nämligen en naturpinne=elitspårpinne han markerar.
Vi fortsätter och han hittar ännu en naturpinne och då väljer jag att byta riktning. Vi traskar på och kommer i närheten av vår startpunkt och Gizmo hittar slutpinnen men vi har tyvärr hållit på för lång tid och är ute ur tävlingen. Vi är inte ensamma utan hälften av startande ekipage får problem i skogen, så resten av dagen tittar vi på de som klarat sitt spår och gör lydnad, budföring och uppletande.
När jag sedan är tillbaka till boendet passar jag på att lägga ett grusspår åt Gizmo och han spårar bra trots störning i form av en ekorre som hoppar upp i trädet bredvid oss och en bil som parkerar med en bjäbbande hund bara några meter bort.
Sedan blir det en uppfräschning innan det är dags för kvällens bankettmiddag, men då lurar gps:en mig ut på villovägar innan jag kommer fram och har möjlighet att umgås och prata med alla utan att eventuella tävlingsnerver spökar. Trots att tröttheten fanns där vill man ju suga ut så mycket roligt som möjligt så det blev ännu en sen kväll och när jag kom tillbaka till stugan blev jag sittande och titta på filmen  från Gizmo´s MT som jag fått på usb. 

Söndag: Dagens utställning började inte lika tidigt som lördagens tävling  men nu skulle det packas ut i bilen och stugan skulle städas innan jag lämnade så jag var uppe med tuppen iallafall. Känner att jag har gott om tid men när jag ska lämna tillbaka passerkort och nyckel blir jag stående och prata/lyssna och sen är bilnyckeln försvunnen. Hinner tyvärr inte i tid för att se en av vännernas hund i utställningsringen men har gott om tid innan det är vår tur. Vi slutar på en 4:e plats i Bruksklass och får hyfsad bedömning. Men framförallt är det kul när det står att hunden har: Trevligt temperament. 
När det är dags att lämna byter jag mina "utställningbyxor" till bekvämare stående bakom bilen och jag tror att fransmännen som befann sig på andra sidan ängen vi parkerat på fick en ny bild av den "svenska synden". Som tack för det smarta tilltaget får jag med mig en besökare som jag hittar när jag duschar. En fästing!
När vi lämnar har jag trots att jag åkt runt i stan hela helgen problem att hitta och gps:en lurar mig att åka omvägar även denna dag. Izi har visat vägen till årets RM och även prytt utställningskatalogens logga, så trots att den tjejen tillbringat helgen i soffan med husse har hon visat framtassarna på årets RM.
Hinner inte långt innan det är storstads köer och jag svänger av för att köpa uppiggande kaffe vilket visar sig vara ett enormt dåligt initiativ för nu tar det mig 40 minuter bara att ta mig ut på stora vägen igen. Jag tar mig igenom köerna och stannar så fort jag kan för en tupplur. 10 minuter senare är jag pigg, kliver ur bilen för att snabbrasta Gizmo och upptäcker att bakdörren är låst. Jävlar, jag låste när jag satte mig att sova, bilnyckel, mobiltelefon OCH Gizmo är i bilen. Jag rycker i dörrhandtaget på förardörren som jag nyss slängt igen och .......den är öppen. Tack och lov har den inte låst sig igen men nu rusar adrenalinet i kroppen. Det är åska och hällregn så det blir en jobbig resa hemåt men jag pratar bort större delen av tiden. Först med Gizmo´s stackars uppfödare i nästan två timmar och sedan med en gammal vän drygt 1 timme. Efter 6 timmar är jag nästan hemma, hämtar upp resten av flocken i stugan, åker hem lastar ur bilen, duschar och slocknar i soffan och trots avsaknaden av framgångar har det varit en kul helg.

Efter att ha skjutsat ut familjen till stugan igår hann jag precis tillbaka till stan för att delta på klubbens fria träningskväll, men fick stå på lydnadsplanen i "finaste" jobbkläderna. Blev en platsliggning och budföring med skott, tandvisning samt lite allmän lydnad. Då jag var sen hann jag inte direkt värma upp Gizmo utan det blev nästan direkt från bilen och ut på platsliggning men även om han till en början var lite okoncentrerad så sansade han sig fort. Jag börjar känna en viss nervositet inför helgens tävlingar och dessutom har Gizmo hamnat i en löptiksvärld och vi har lite olika synpunkter på det.

Jobbade idag och äldsta dottern hade lovat vara hundvakt även denna gång. Innan han blir hämtad går jag ut och tränar med honom när jag har rast och ser i ögonvrån någon som tittar och kommer sedan fram och frågar vad hunden heter. Det visar sig att det är en som väntar valp efter Gizmo. Världen är bra liten!!!!
Det är väldigt sällan jag har Gizmo med mig och dessutom står och tränar vid parkeringen så att våra vägar korsas är ganska otroligt. Hoppas människan nu inte blev avskräckt av Gizmo som var i sitt mest yrvädriga tillstånd då jag busat upp honom och han "kastade" sig fram och hälsade.
Under kvällen har jag packat inför morgondagens resa söderut mot årets rasmästerskap.

Varför ska man ligga i bäddarna.....

Igår var det vilodag och Gizmo och jag gled omkring och njöt av stunden men nu är det slut med vila och bara att börja förberedelserna inför nästa helg då vi deltar på RM tre dagar.
Så ikväll har vi varit och tränat lydnad med blandat resultat. Kan bero på att vi hade mycket bra störning i form av barn som sprang och jagade varandra under tjo och tjim.
Apporteringen är ett moment som kan strula och det gjorde det ikväll för Gizmo tog upp den men tappade den för att kolla på annat eller lukta på något. Krypet började bra men så blev han hetsig och då kommer kaninskutten bak, men tredje omgången var det ok. Linförigheten, kontakten och positionen är jag jättenöjd med just nu och framförgåendet likaså. Läggande och ställande under gång fungerar bra även om sättandet kan bli tveksamt vid avslutet. Hoppet genomför han men sätter sig ibland för nära hindret vid uthoppet. 
Men vi gör en hel del bus och motivationslekar denna träning för att bygga glädjen inför helgens tävlingar. Däremot tyckte Gizmo inte att den kommande aktiviteten var till någon glädje, för när vi kom hem blev det att kliva i badkaret för schamponering då han även ska ställas ut till helgen och jag tyckte inte heller att det var någon större glädje att sanera badrummet efteråt.
Imorgon skjutsar jag än en gång maken och gamlingarna till stugan för att sedan åka tillbaka till stan och träna en sista gång och sedan hem och packa.

Lördag morgon var det bara att göra sig färdig och gå till bilen som jag packat redan på fredag kväll. Men nog var jag både trött och nervös vid sänggåendet för det var en del kvällsrutiner som fallit i glömska. Det lyste nämligen i köket, Gizmo hade ingen bia-bädd att sova i och jag fällde bara 2 av 4 persienner. 

Det började med att hundarna besiktades in och Gizmo tyckte det var helt ok och vid ilastning i annan bil tyckte han att det var så kul att han inte ville kliva ut igen. Jag bygger en jättefin koja med "förtält" åt honom där han i sann Ernst -anda snabbt möblerar om genom att släpa ut fällen och krafsa ihop den. Lämnar honom sedan där till efter lunch då vi går till en tillfällig bas inför patrulleringen. Gizmo har nu upptäckt att det finns en väldoftande tik i sällskapet och blir lite okoncentrerad. Vi går som nummer sex och det blir en lång väntan men vi gör motivationsövningar åt varandras hundar.
När det är vår tur tar Gizmo ganska snabbt en vind som jag markerar, strax efteråt vindar han igen för att sedan byta och visa ljud istället. Får även ett till ljud senare under patrulleringen och när vi sedan fortsätter hoppar han nästan upp i min famn i sann Scooby Doo-stil när han ser en groda i storleksordningen, enkrona. När vi är klar har vi haft två vind och två ljud vilket är minst ett ljud för mycket. Jag känner mig inte alls säker då han vanligtvis gör mycket tydligare markeringar.
Tillbaka för att sätta honom i basen där alla hundar (8 stycken) är uppkopplade på kanske 40 kvm och under middagen får vi information om ännu en löptik i gruppen så jag förstår Gizmo´s splittrade fokusering. Blir en lång väntan innan vi får veta att vi går vidare till fasta bevakningen. Här tar Gizmo ljudet jättebra men så fort det blev tyst när figuranterna gjorde halt spanade han efter brudar.

Söndag morgon åker vi till spåren och förutom en klantig matte som inte låter honom analysera spåret så gick det jättebra. Han klev ut 50 cm i terrängen för att lukta av bakspåret och jag trodde han "piss luktade". Men han är oberörd, skiter i vad jag gör och jobbar själv och tar spåret åt andra hållet. Han "tappar" ett tiotal meter när han går genom torrt höggräs men han gör en snygg sväng cirkel runt mig, hittar spåret och fortsätter. Vi kommer tillbaka med alla apporter, medans andra hade mer problem. En av kursarna fick en viltklöv i sitt spårslut och någon annan hittade massor av apporter och snitslar så det var nog ett nytt spår lagt av en hundmänniska efteråt. Tillbaka till basen med hundarna som nu är rejält trötta och det är vi också. Blir sen lunch, städning av lokalerna och sedan ska vi riva basen innan vi äntligen får veta resultatet.
Vi är godkända och Gizmo är numera Tjänstehund.

Tro nu inte att det var soffläge under gårdagen bara för att jag inte bloggade. Skjutsade ut husse och "gamlingarna" till stugan där de ska vara resten av veckan då jag och Gizmo ska förbereda oss och sedan genomföra vårt certprov. Tillbaka i stan inhandlades hundmat och sedan stod en träningsvän och väntade på oss. Blev förutom linförighet även tandvisning, budföring, platsliggning samt hopp och kryp. Nya "bekymmer" på budföringen, nu springer Gizmo i och för sig från mottagaren utan att förvänta sig belöning och det var inget strul vid ingången, men nu lät han som att han försökte förstärka sina galoppsprång genom att andas ut högt varje gång han landade med framtassarna och det lät som han grymtade som en gris..

Kvällens agenda var en sista träff med kursgänget för genomgång av vad som händer under helgens prov. Har ju gjort detta tidigare och känner att jag har hyfsad koll på vad som gäller men lider med de nervösa hundförarna som gör detta för första gången. Här känner jag även att min erfarenhet av  "vanliga" tävlingar ger mig ett hanterbart lugn. Men det är mycket som ska klaffa.

Då jag inte kommer att ha täckning på mobilen i skogen blir det inga uppdateringar men så här kommer helgen att se ut för vår del:
Allt börjar lördagmorgon med att hundarna ska klara av att hanteras av okänd person som kollar öron, tänder, lyfter tassar osv.
Sedan lastas hundarna i okänd bil för transport till skogen där de kopplas upp i ett träd bredvid sin koja och där ska de tillbringa resten av helgen med avbrott för jobb.
De blir matade och rastade av en basvakt som övervakar dem. Efter lunch får vi hämta ut hundarna för att gå till skogen och gå vår patrullstig.
Här ska Gizmo markera vart det finns personer i terrängen. Två stycken ligger i skogen och bara "luktar människa" och vi ska få in vindmarkering på dem och visa riktiningen. En tredje figurant går en snitslad bana, cirka 50-100 meter in i skogen från hunden, som nu ska höra ljud när personen  rör sig och jag ska se och markera till domarna att den hör något. När det är klart återgår Gizmo till sin plats i basen och kopplas upp. Det tycker jag är det värsta, att inte få vara med sin hund.
Sent på kvällen är det dags för nästa uppdrag där vi ska sitta stilla i en hel timme och hunden ska tala om vart och när det rör sig någon i skogen. Sen är det godnatt och hundarna sover nu "ensamma" ute i sina kojor. 
Söndag morgon får man ut en förhoppningsvis hyfsat utsövd hund för nu ska de ta upp ett spår, vänta i 5 minuter och sedan orka spåra 1500meter och markera tappade saker av metall, plast, trä och tyg under sträckan. 
Imorgon blir det packning och tävlingsförberedelser i form av ostkrokar och soffmys.
Håll tummarna för oss!!! 

Möts av en odrägligt pigg Gizmo, alltid hungrig Izi och en trött Atlas. Lämnar därför Atlas och Izi med husse så att de får mat och sedan kan slöa i soffan....... Ja, just ja!!!! Husse ska tvätta och diska och rasta medans jag åker iväg med endast en av dem och tränar lydnad. Tack!
Gizmo börjar likna Izi i vissa beteenden för han blir mer och mer snabbrastad då han vet att det sedan vankas rolig träning. Han är underbar direkt vid plan-anträdet och går jättefint. Vi lattjar lite bara för att skapa glädje och det blir läggande under språng marchen, backa march och fler varvs snurr vändningar. Tränar ingångar och naturligtvis krypet men bryter sedan och han får vila i bilen en stund medans vännen kör sin hund. Nu vet jag inte om han vilade direkt för han hade utsikt över planen där kvällens valpkurs höll till.
När jag tog ut honom för ett andra pass började jag med apporteringen och han har bra tempo ut men griper försiktigt och tappar den. Ett vanligt fenomen då någon annan slemmat på den. Han tar ju upp den igen men har sedan dåligt tempo in till mig. Tränar jag bara "ta upp" apporten och spring till mig blir det bättre gripande och tempo. Tål att funderas på men framförallt hans "annan apport" fobi måste jag bearbeta. Krypet är inte lika hyfsat som vid första träningen utan nu blev det kaninskutt och vet inte om det beror på att han var trött. Hoppet var helt ok även om jag ställde mig lite för nära så tog han sig över och fick boll utslängd av träningsvännen för att ta ut avståndet. Andra gången blev det ingen boll, han kollar upp på mig för att få "information" och jag säger "sitt". han satte sig bättre än vanligt men ändå lite sakta. Vi avslutar med en tandvisning för den "okända" mannen som dykt upp.
Åh, det var visst träningsvännens make. 

Efter hälsningsproceduren när jag kom hem från jobbet var Gizmo full av energi så jag passade på och stängde in oss för att träna litegrann. Gick jättebra!!!
Efter kvällsmaten blev det en kortare skogsrastning och nu får jag se en fjollig kille. För när han får en blomsterstjälk i rumpan, eller en sten som rullar mellan hans ben när han står och snusar på någon god doft så studsar han därifrån. Åker till klubben för lydnadsträning och han luktar försiktigt på en maskros på planen. Haha, jag tror att vår groda i stugan skrämt honom rejält.
Men strax har han skannat av planen och vi tränar i skymningen men inte är han lika alert som tidigare i dag. Jo, jag är nöjd med linförighet och fritt följ med tempoändringar och även krypet idag, men det snabba gripandet på apporteringen vi fick till hemma är som bortblåst. 
Nu måste jag bestämma mig för att inte traggla med honom utan jag går in i klubbstugan och städar toaletterna istället och hoppas han är mer med på noterna imorgon.