Mitt hundliv

Skulle åkt till stugan efter gårdagens träning men blev kvar hemma och kunde unna mig lite sovmorgon i morse. Foten kändes riktigt bra när den nu var tejpad med sporttejp istället för silvertejpen som var gårdagens akutåtgärd. Tog en snabb rastning med Gizmo för att sedan plocka undan hemma och äta frukost innan det var dags för dagens hundträning. Vi börjar med platsliggning och det var inga problem, men det kan bero på att våra hundar gjort detta tillsammans så många gånger. Jag kör igenom lite av varje med Gizmo. Läggandet och ställandet tittar min träningskamrat på och har inga synpunkter.Dagens kryp innefattade låga armbågar men hög bak och en fruktansvärt nosig och ofokuserad kille, så mattes tålamod provas.
På inkallningen blev det snett sättande och apporteringen hade han jättefint tempo ut, tar apporten och "fryser". Han hör eller ser något som får honom att tappa koncentrationen men när jag ropar kommer han och lämnar av. Hoppet gör han med fart och jag är nöjd även om sättandet är lite sakta, tycker jag. Dock känner jag mig hyfsat trygg i att han kan momenten även om de skulle kunna vara bättre och fel kan det alltid bli. Skräckmomenten är apporteringen då han kan tycka att den är äcklig, krypet där han bara kan ge upp och vägra krypa och sedan den sociala hoffeglädjen i tandvisningen. Avslutar med en budföring och även denna gång tycker han att man ska stanna och leka med mottagaren. Annars har han bra tempo och sätter sig fint vid sidan och låter sig klappas. Problemet uppstår när han får nytt "marsch" kommando, det är då han studsar upp och vill ha aktivitet.
Ropar jag på honom så lämnar han och kommer, så nu ska mottagaren nergraderas till tråkig.

Bara jag och Gizmo och vi börjar dagen med en mysstund innan frukost och sedan morgonrastning för att sedan följa med i bilen. Jag hade valt att göra några timmars extra övertid innan vi åkte på dagens extrainsatta träning. Härligt med så engagerade instruktörer som ställer upp utanför kursplanen och planerar för att vi ska kunna träna. Vi var inte så många men det resulterade i att vi fick träna mera så det började med att jag gick ut spår åt två kurskamrater medans patrullstigen riggades. När det var dags för patrullering är det en hel del störning i form av bärplockare eller om man vill se det positivt, extra figuranter. Gizmo jobbar och kollar av vind, ljud och spår mycket fint, stannar lyssnar, vädrar och tar strax en fiiiin ljudmarkering där han slänger sig från ena sidan till den andra. Jag tar ett galoppsprång efter honom och känner den välbekanta känslan när foten ger vika och jag kastar mig ner i mossan. Skriker "hund kommer" åt figuranten och ligger sedan och kvider i blåbärsriset en stund tills Gizmo har belönats och kommer tillbaka. Tack och lov patrullerar vi inte i terrängen utan på en traktorväg och jag biter ihop och går vidare. Gizmo tar nästa figg vid en halt och jag släpper honom direkt. Nu har vi en stunds vila innan vi ska gå tillbaka och jag passar på att snöra åt kängorna ordentligt och ligga med foten högt. Slutar med att Gizmo tycker det är skitkul att jag ligger på marken och han skuttar glatt omkring mig, sparkar på mig när han rullar sig, råkar lägga sig på mig och petar mig med kvistarna han tuggar på. När det är dags för återpatrullering tar Gizmo första ljud-figgen, vi går vidare och han går mot en snitsel men vädrar sedan förbi den. Jag förväntar mig ingen figurant på "den" sidan och tror att han känner av bärplockare så vi fortsätter men jag känner ett ökat intresse i kopplet och får strax en fin vindmarkering på figurant två som nu bytt sida och blev vind. Trots en ond fot känns det som en extra lyckad träning. 

Med tanke på att jag har 7 minuters gångväg mellan boendet och mitt jobb är det konstigt att trots att jag slutade jobbet 16:30 inte kom hem förrän 22:30. Blev hämtad av maken direkt och skjutsade ut honom, Atlas och Izi till stugan. Gizmo röjde runt en stund men sen åkte vi in mot stan igen.
Nu blev det en shopping sväng och vid en av parkeringarna lade jag ett hårt spår men Gizmo var inte riktigt med på noterna. Han tittade på folk som kom ut från butiken, kollade på fåglarna som satt på taket och skulle skanna varenda grej som låg på backen. Så när fåglarna flugit iväg, butiken stängt och varenda snus, fimp och godispapper var kontrollerat spårade han och de gamla 50-öringarna markerades. Sen åkte jag förbi och tittade till mammas grav innan det blev ett besök på brukshundklubben. Han tar sig och ikväll var det jättekul att träna och överträna. Snabba, lägganden, ställanden och inkallningar. Apporteringen funkade bra när apporten låg framför honom för upptag rakt in mot mig och han fixade även med vändning för att hämta den bakom sig och sedan till mig. Blev endast snett sättande vid ett tillfälle. Ja, ikväll var till och med krypet en lycklig tilldragelse och tillslut åker vi hemåt för att få i oss mat båda två och sedan mysa i soffan bara han och jag.

 Nyckelpersoner på kvällens träning

Jaha, ikväll var det patrullkurs och jag slet med mig grönkläderna och ryggsäcken för att åka till grannstaden och träna med kurskamrater. Vi går som ekipage 5 och det är mycket goda lukter i området så unge herrn är lite okoncentrerad. Men han vindar och tar in doft från en annan grupp i området som är många hundra meter bort när vi patrullerar. Det känns bra att han trots väldigt lite vindfigurant träning faktiskt visar intresse för vinden. Vi går vidare och han fastnar på en kissfläck och jag fräser åt honom och säger till om att gå vidare precis när ljudfiguranten gör ljud. Men sen tar han ljudet och figgen gjorde tydligen endast en strykning med handen på mossan. 
När alla kursare gått sin patrull flyttar vi till nästa ställe och nu är det ordentlig skymning och nu ska vi sitta på fast bevakning. Gizmo tar ljudet mycket tidigt, men släpper några gånger fast jag kan hela tiden markera rörelsemönstret på figgen. Dessutom är han helt tyst när den kamoflageklädda personen senare kommer gående ut ur skogen. Enligt instruktören har figgen börjat gå 200 meter från oss och nu är jag mäkta stolt över lilla GullBert.
Känns skönt när det bara är 16 dagar kvar till certprovet.

Kommer på att höstens allmänna träningar börjar ikväll på klubben med platsliggning och skott och jag tittar på min man med cockerspanielögon när jag kommer hem.
Jippie, det fungerar för jag får svaret: Ja, ja åk och träna men vi måste packa 60kg hundmat först.
Nu startar ett race mot klockan där det vägs och slafsas ner kladdig färs i plastpåsar för att bäras ner i frysen i källaren. Har tre hundar runt benen som bevakar eventuella klattar som tappas på golvet.
När vi är klara åker jag iväg med Gizmo och vi hinner träna en stund och han är otroligt fokuserad och intresserad och jag kommer på mig med att le där jag går. Sen är det dags för platsliggning med flera nya hundar och här ser jag och träningsvännen resultatet av vår mängdträning på skjutbanan för våra hundar visar inte ens att de registrerar skotten. Däremot tyckte Gizmo det var lite konstigt när hunden bredvid klev upp och fick skäll av matte, men ju mer störning desto mer fokus hade han på mig. Passade också på att göra en budföring med en för Gizmo okänd lång man med stor hatt och mörka glasögon som mottagare. Nog sprang ärthjärnan, och skotten ignorerades men sen tyckte Gizmo att den här mottagaren stannar jag hos. Ibland önskade jag att han inte var en så social hund och inte heller så lättlärd för den där sökträningen i hans ungdomsdagar där han lärde sig att skälla på funnen figurant för att få boll var nog orsaken till hans beteende. Man kan ju tycka att han skulle vilja lämna den "konstiga okända" mannen för att springa till sin matte men det var först när jag ropade som han kom i full galopp lika lyckligt oförstående som vanligt.

På morgonrastningen vill jag ta tillvara Gizmo´s morgonhumör, det vill säga att han är odrägligt pigg. Så vi tränar i det daggvåta gräset och den lyckliga killen kommer i full fart och stämplar mig i magen så jag får fina tassavtryck på tröjan. Annars gör han hyfsat ifrån sig lydnadsmässigt.
Maken åker in med bilen på verkstan då något låter illa men på eftermiddagen får jag veta attt bilen är fixad så min plan att träna och lämna maken med tvätten är genomförbar. Efter jobbet cyklar jag hem, byter kläder, tar Gizmo, vattenflaska och korvpåse och åker till skogs.
Jag figgar nu för några av träningsvännernas hundar i sökrutan och lägger förledning över någon annans spår innan jag tar ut Gizmo och rastar av honom. Men han har fullt upp med att "jobba" och kolla var alla är på en gång. Men sen är det dags för att patrullera "sökstigen" och han är väldigt ivrig. Får snabbt koll på första figgen för det är jättefin vind och han formligen rycker med mig ut i terrängen. Han belönas med fysiskt bus och pate av figgen.
Vi går tillbaka till stigen och fortsätter och nu är tanken att han ska få ljud men han tar figuranten för tidigt, antingen på doftområde eller kroppens rörelser vid andning. Hur som helst så hittades figgen och han får kampa och sedan belönas han med en grisknorr.
Tillbaka till bilen och nu får han träna på sin papparoll då det finns en 13 veckor valp med på träningen. Gizmo är mycket försiktig nästan lite rädd för den lilla till en början men strax är det lekinviter och lite jagis och jag är stolt över hur fint min ärthjärna skötte sig. Men han har lärt sig av den bästa.......Atlas-lekfarbrorn.
Nu börjar mörkret falla och vi har tränat klart och lämnar skogen men jag stannar till på en gräsplätt och det blir krypträning och apportering innan vi parkerar hemma och jag somnar i soffan.

Började tidigt imorse och har sedan jobbat övertid ikväll men när jag kommer hem lyckas jag trycka in en "det är så kul att matte är hemma" träning, där Gizmo är full av vilja och energi. En stund efteråt blir det en längre kvällsrastning som både börjar och slutar med lydnad.
Förutom uthållighet i linförigheten blir det läggande och ställande samt flera korta krypträningar.
Ikväll var det höga armbågar på krypet vid några tillfällen som var problemet och inte längden på sträckan. Däremot var han inte speciellt störd av att vi var på helt ny plan med mycket doft, ljud och rörelse runtomkring. Börjar kännas som jag kan få till detta så ikväll betalades anmälningsavgifterna för tävlingarna. Hujedamig

Med sikte på tävling!
 

Vet inte vad det är med himlen som är svart så fort jag och en träningsvän bestämmer träff och mycket riktigt börjar det regna så fort jag kliver ur bilen, men tack och lov så slutar det strax. Vännen har lagt några hårda spår på en stor asfaltsplan och håller på som bäst när jag dyker upp.
Jag snabbrastar under tiden och sedan planerar vi dagens skogsarbete.
För Gizmo´s del blir det patrullering med spårupptag och jag går vinklade spår åt vännens hund. Hur jag än vänder mig fastnar jag i stormfällda träd eller en sandbrink så vi åker till ett annat ställe där jag kan gå. Tänker länge för att få utgång åt rätt håll men kommer sedan på att det för vännen bara är att vända sig. Suck, att man kan göra något så enkelt till något svårt.
Åker nu tillbaka då det är dags för Gizmo att ta sina upptag som nu har legat en dryg timme och han börjar jobba på en gång och tar vännens första spåringång redan på väg till starten. Startar upp och han patrullerar bra, lyssnar och kollar av även om vi aldrig jobbat så tidigare. Han vindar in första upptaget och genar in någon meter innan men har sedan full fart om än något hög nos. Hittar sin apport och får belöning innan vi går tillbaka till stigen och fortsätter. Tar upptag två bättre men snurrar in sig i en granruska och jag släpper kopplet för att trassla ut och han drar iväg och lägger sig vid apporten. Upptag 3 och 4 var han mer analyserande och gick jättefint även om han kollade av bakspår på ett av dem. Nu tar vännen sina spår och det går också bra, även om den information jag gett i förväg har glömts bort. Hinner också med en tandvisning innan vi skils och då går jag åt fel håll trots att bilen bara står 7--8 meter ifrån mig, vilket lokalsinne!!!!! 
Under kvällen får vi främmande i stugan och Gizmo kör hela registret och verkar inte det minsta trött. Hundarna gillar min mat och slickar glatt på spadet jag spiller ur surströmmingsburken. Kvällens rastning sker i en vacker solnedgång innan det utlovade ovädret kommer.

Var först på en shoppingtur efter jobbet för att lämna tillbaka ett par arbetsbyxor och var bra sugen att byta dem till limegröna men hejdade mig. Inhandlade istället ett gäng kvastskaft för att smidigt kunna bygga koja åt Gizmo till certprovet för jag orkar inte hugga nya pinnar när jag är fokuserad och nervös. 
Sedan hem och matar de äldre medans Gizmo får gå hungrig då vi ska åka och träna. Har stämt träff med en träningskamrat och tar med allihopa i bilen för att kunna rasta dem då husse är sjuk.
Jag släpper ut Atlas och Izi för att de ska få pinka efter maten och nu är Izi övertygad om att hon ska få träna. Hon studsar frenetiskt och jag har inte hjärta att skicka in henne i bilen direkt utan hon får följa med ut på planen en sväng. Hon är en pärla och arbetsmaskin som trots att hon inte tränas levererar ett härligt fritt följ. Himlen lovar oväder så när Izi och jag har roat oss en kort stund är det dags för Gizmo och det verkar som han suttit och taggat till av min träning med Izi.
Jag kör först igenom brukslydnadmomenten och sedan lydnadslydnaden. Linförigheten och framförgåendet går riktigt bra även om han nyfiket går något snett mot ett hinder. Läggande och ställande fungerar också utan problem. Gjorde ingen tempo inkallning men däremot ingångar och han slängde in rumpan bredvid mig. Apporteringen hade han bra tempo ut men något sämre in så där får jag dra upp intresset för att leverera snabbare men är så nöjd med att han inte tuggar även om han ibland vid ingången kan ta omtag. Gjorde några tandvisningar där min träningskamrat provocerade och fladdrade med händerna.framför honom och han har svårt med att inte få hälsa.
Vi har varje dag tränat litegrann på krypet och nu är han nästan för framåt, men hans "ge upp" halter har försvunnit iallafall. Nu börjar det regna men vi står kvar och tränar kryp i hällregnet, fast när dropparna blir större och större ger vi upp och går in i klubbstugan för en stunds umgänge i hopp om att det ska sluta regna. När det fortfarande efter en timmes hundträningspratande fortfarande öser ner ger vi upp och åker hem. 

Tog hoffarna på en riktig skogsrastning medans Atlas fick vara hemma med husse som tvättade.
Jag ville kolla om det dykt upp någon svamp på mitt egna ställe som ligger lite avsides och uppför så det är en tung promenad. Gizmo började röja runt men rutinerade Izi bara ignorerade honom för hon visste att spara på krafterna. När vi kommer fram (med gps:ens hjälp) visar det sig att det var plockepinn och den gamla fina skogen och mitt svampställe var förstört. Virrade runt bland alla träd en stund för att se om det fanns någon svamp vilket var dumt för nu var jag lite vilse. Litar dock på hundarna och följer dem. "Den som aldrig går vilse får aldrig uppleva något nytt" är ett ordspråk vi tog till oss när vi var på Bali för många år sedan och när jag nu vandrade efter hundarna så fann jag ett nytt svampställe och dessutom hittade de tillbaka till bilen. Blev en god kvällsmacka och trötta hundar. 

Så här härligt såg det ut tidigare i vår svampskog