Mitt hundliv

Var en tävling i närheten av stugan och en av mina träningsvänner hade anmält sig och skulle tävla. Det hade jag med, men avbokade när vi blev uppflyttade för några veckor sedan.
Efter en tråkig innedag igår kände jag behov av att göra nått och stötta min vän, orkade dock inte kliva upp tidigt utan skippade att titta på spåren men dök upp lagom för att titta på lydnaden och hålla koll på poängen. De hade tillräckligt med poäng på specialen (skogen) så nu hängde det på lydnaden. Gick riktigt bra och de klarade uppflyttning men precis som för oss spökade det vid hoppet så nu kommer vi att störningsträna mycket med återhoppet.
På hemvägen stannade jag för en skogsrastning av den understimulerade Gizmo som efter gårdagens inaktivitet är jättejobbig och håller på att riva stugan. Men det känns mer som det är jag som aktiveras för Gizmo skuttar smidigt över alla hinder och jag kommer frustande efter.
När jag helt slut sitter i soffan under kvällen får de märgben som kvällssyssla och sedan en kvällsrastning, där hundarna gör fina markeringar av grannarna som sitter på sin altan.

Röd dag, ledig och den började med mys i soffan efter att hundarna gjort en morgonkontroll av tomten i stugan. Resten av dagen var vikt för hundträning så jag packar hundgodis och vatten för att åka och träffa andra hundidioter. Börjar med att lägga ett kort spår som får ligga medans jag figgar för sökhundarna. Sen blir det bevakningsträning för Gizmo där jag tänkt igenom vad och hur det skulle tränas. Har blivit några träningar med patrullering och därför ville jag ha en "pass på" övning, det vill säga ljud direkt vid starten. Mycket riktigt, tycker Gizmo att man skall gå framåt när han får ljudet och jag får vänta ut honom. Efter att han markerat och fått gå ut och leka med figgen går vi tillbaka och backar bort så att ny figurant kan gå ut. Denna gång patrullerar vi framåt på stigen och nu vet Gizmo vad som gäller och stannar till och lyssnar, men har bestämt sig för att figgen ska vara på samma sida som förra gången. HA, matte hade tänkt rätt och förutsett dagens problem genom rätt upplägg båda gångerna. Men när han väl tar ljudet blir det en mycket fin markering och den sedvanliga "slit med matte ut i skogen markeringen".
Nu får han vila några minuter medans vi kör nästa hund men sen är det dags för att gå hans spår som legat ett par timmar. Han tar ett fint spårupptag utan fundering på bakspår och ligger på ordentligt i spårselen till en början och går över första apporten. Blir lite ofokuserad när spåret ligger jäms med gångvägen men håller sig i spåret och hittar apporterna. Inte det bästa spåret han gjort  men med den liggtiden och störningen är jag nöjd med hans prestation. 
Nu åker vi till närmsta klubb och tränar lydnad. Platsliggningen är inte kul, inte så att han kliver upp men det är för mycket stök då han kliar sig, käkar gräs och tvättar snorren. Lydnaden däremot kändes helt ok även om han slarvade på hoppet. 
Efter 6 timmar åker vi hemåt igen och sedan blir det en lugn kväll i stugan.

Under den lediga förmiddagen blev det inte så mycket "hundigt" gjort utan mest undanplockning av gamla rester, ren, tvätt, smutsig tvätt, packning och dammtussar. Hann iallafall med en kortare skogsrastning innan det var dags att lämna bilen till maken. Stannar till vid en infartt och då händer det igen, det ena däcket hittar ett gömt hål och bilen står på underredet, suck. När jag står där och rycker i ruttna trädstammar för att lägga under däcket för att få fäste kommer en man glidande i sin bil och frågar: Om nått har hänt!!!
Näää, jag brukar alltid krypa under bilen bärandes på stockar i storleksordningen tyngdlyftar-lår.
Ok, jag vet jag är otacksam, men vilken konstig fråga. Nu biter jag mig i tungan, fladdrar med ögonfransarna och svarar JA, med mitt bästa baby-doll leende. Han erbjuder mig hjälp och strax förvandlas jag åter igen till kommandoran. Sliter fram bogserlinan, kopplar på den på båda bilarna och säger, kööööör. Bilen är uppe, jag tackar och åker utan att slänga med håret och fladdra mer med ögonfransarna.
När jag på kvällen slutar jobbet tar jag Gizmo på en promenad och ganska snabbt är han klar och börjar faktiskt fokusera på mig och det blir en stunds bus och lydnad. Han har börjat fatta det här med att matte försöker luras och han är ordentligt alert. Trots snabba vändningar, halter och även backande matte så hänger han med. Vi har jättekul och får också publik ett tag av ett par som är ute och rastar en liten lurvtuss. Gizmo ser dem men väljer att träna med mig istället för att gnälla efter småhunden. Härligt!

Blev serverad en god grillmiddag och hann med lite umgänge med dottern och maken i går kväll efter hundträningen. Skjutsar sedan in dottern till stan, det är härligt när man har stugan bara 3.5 mil hemifrån. Nu väljer jag att själv stanna i stan och "bonda" med Gizmo, då det idag var patrullkurs i grannstaden och det kändes som det var nog att åka 5 mil på morgonen. 

Det blåste som sjutton och var inget roligt väder, men inget regn. Efter ett kort stopp på en mack för köp av frukost bar det iväg och dagen började på brukshundsklubben med genomgång av cert-lydnaden. Linförighet, fritt följ, framförgående, läggande under gång, inkallning och hopp-sitt-hopp. 
Gizmo är med mig från start och går riktigt bra, instruktören sa nått om att han verkar ha mognat och att han bara hade ögon för matte. Sist de såg vår lydnad var för ett par veckor sedan och det var en ren katastrof, men då var han i och för sig ouppvärmd och matte också. Efter det blir det platsliggning med skott och skotten är inget problem men dofterna i gräset. Står nära och säger åt honom men strax efteråt tycker han att det nog vore bekvämare att ligga på sidan, eller kanske åla på ryggen. Grrr, lägger tillbaka honom med tydlig uppmaning att så gör man inte och sen ligger han fint och har till och med hakan i backen resten av tiden och även nästa platsliggning.
Åker till vårt militära träningsområde och där går vi en patrullstig i stormen men Gizmo är jätteduktig och jag med för jag litar på honom och berömmer trots att det inte ska vara något där han markerar. Det visar sig sedan vara miss i information mellan figg och instruktör och Gizmo hade rätt. Han tar både vind, ljud och spåringång och matte är mycket nöjd med dagens arbete. Måste däremot jobba på att gå i rå-terräng istället för stig, för då tyckte Gizmo det var "påvis" till figurant till att börja med.
På väg hemåt kommer regnet

Sitter nu sent omsider och försöker sammanfatta dagen. Blev ingen sovmorgon utan upp tidigt för att åka in till stan och hämta äldsta dottern då hon ville tillbringa den fina dagen i stugan och hennes bil inte fungerade. Gizmo är numera så van att alltid vara den utvalda så när jag lämnade honom med husse i stugan satt han tydligen länge och spanade efter mig. En timme senare är jag tillbaka och denna gång får Gizmo följa med för vi ska träna med några andra hundgalningar.
En av vännerna har en tävling på gång och den andra hade det men nu har hunden börjat löpa, så hon agerade störning för Gizmo. Vi börjar med att lägga spår åt varandras hundar på tallmo och jag går naturligtvis lite vilse och hunden får ett längre spår än planerat.

 
Matte, vart tog du vägen?

Ledig förmiddag och efter en snabbstädning hemma blev det en tur till skogen för rastning.
När jag släppt ut hundarna ur bilen kommer det plötsligt en liten hund skuttande till Gizmos stora lycka och vilken tur att han inte såg den lilla vita tussen som "lilla bytet". Kände att jag kunde inte gärna kräva att mina skulle stå kvar när lurvtussen rusade runt, tack och lov fick den inte panik trots 3 stora hundar. Atlas ledsnade snabbt och snusade vidare, Izi kom på inkallning och då hängde även Gizmo med. Det kändes härligt, även om jag inte gillar att han får "vinna" och springa till okända hundar i skogen. 

Nåja, ägaren berättar den ena historien efter den andra om sin hund och jag har bråttom att rasta av mina innan jobbet och tillslut går de vidare. Men när vi går blir det någon form av "jaga ikapp" för Gizmo och jag får ropa tillbaka honom hela tiden.
När vi sedan kommer tillbaka till planen är det en Ärthjärna som rullar sig i gruset så vi får gå ner till havet för att få bort iallafall en del av gruset. Izi kan ju aldrig göra nått med måtta så hon går fint ut i kopplet men lyckas blöta ner hela sig trots att det bara var några decimeter djupt. Man kan nämligen lägga sig ner och göra fjärilssim så att det skvalpar över ryggen. Sedan bestämmer hon sig för att rulla sig i sanden och nu ser hon ut som en sockerbulle istället. Lämnar de blöta sandiga hundarna i husses händer och går på jobbet.
När jag slutat jobbet är det en underbar vårkväll med ljumma vindar och doft av hägg i luften. Så det blir det en sen kvällspromenad och klockan 23 står jag på en gräsplätt vid en lekpark och tränar med Gizmo. Ikväll var han så där otroligt rolig att träna med och hans ögon lyste av förväntan och jag kände verkligen att han ville träna. Kul! 

Är fortfarande riktigt sur på bedömarna från korningen, då det känns som de snuvat mig på stoltheten över min duktiga kille. En tävling kan man göra om men det här "felaktiga" krysset är något som ligger kvar och kan misstolkas. Blääää!
Måndag var hemresedag och hundarna var trötta efter den långa helgen och sov gott trots 14 timmar i bilen. Tisdag hade husse genialiskt nog tagit ledigt, jag hade smart nog kvällsjobb, så husse fick vara hemma själv och ta hand om uppackning och tvätt. Blev inte heller så mycket gjort innan det var dags för jobb för mig men på kvällskvisten när jag kom hem kollade jag igenom tävlingskalendern och planerade resten av sommaren-hösten
På onsdagen var jag igång som vanligt. På förmiddagen rastas det och tränas innan jobbet.
På kvällen efter jobbet blev det först en rastning med en stunds träning med Gizmo där fokus låg på snabb apportering och det tar sig men nu börjar jag få tugg istället, hur f-n går det till? Har alltid hört att fart tar bort tugg, suck. Tränade mycket ingångar med rätt position. sen tog jag ut cykeln för att se hur Gizmo reagerade på den. Har aldrig cyklat med honom så vi går en bit men då han verkar helt oberörd provar jag att cykla och han hänger på. Blir en stunds mycket sakta trav på gräset bredvid gångvägen och för att vara första gången skötte han sig exemplariskt. Går sedan lugnt tillbaka hem igen för att han ska få "gå ner sig". Duktig kille, nu kan vi börja konditionsträna.

Hemresan i bilen
  

Idag var det då dags för Gizmo att kliva in i vuxenvärlden genom att göra sitt mentaltest.
Zoo igår och Nöjespark i dag, vilket härligt liv.

Jag ska genast säga att jag är jättenöjd med min hund och de poäng han fick ihop men för en gångs skull har jag synpunkter på domarna. Förutom att de för mig sätter ett par helt oförståbara kryss på min hund så var de inte trevliga. Jag går med vid flera hundars bedömning och de var negativa och stod och kommenterade både figuranter och hund högt vilket jag tycker är otroligt oprofessionellt. 
Men jag låter filmen visa vad jag har för hund. 

Gizmo får gå runt publiken och hälsa för att sedan även acceptera att det kommer en till person släntrande in i gruppen (så ska det vara). 
Nästa steg är leka med mig och sedan med testledaren och här vet jag inte hur domarna resonerade för nog sjutton kommer han in och leker med mig.
Sedan tittar de på om han använder hela munnen när han biter, om han håller fast bitstocken och om han drar i den när han är nära mig eller 40 meter bort och det gör han. Här trodde jag att han skulle ta omtag men han kampar bättre med andra än med mig. 
Att springa efter en rosa tuss kan han tänka sig göra men att ta den blöta slemmiga trasan i sin mun, där går gränsen för en finsmakare som Gizmo. Däremot att vänta ut den när den senare försvinner in i ett hål gör han gärna.
Att matte går vilse i stora skogen är vardagsmat och inga fula gubbar i världen kan stoppa honom från att hitta mig där jag sitter ensam och övergiven bakom en sten.
Nästa moment är en figur som kommer hoppande i skogen och bjuder in till lek och visst trodde jag att Gizmo skulle svara på lekinviterna men när han inte får rusa ut på en gång blir det lydnad över det hela, tycker han. Men att därför bedöma honom som socialt osäker!!! Visst det är en bedömning av individen för dagen men när jag ser en annan hund som i detta moment klättrar på sin förare för stöd, få bedömningen att den är socialt självsäker blir jag faktiskt riktigt irriterad. 
Nästa grej som händer är en overall som flyger upp framför oss och där går han fram på en gång utan funderingar.
Nu tar vi och går förbi en plåttrumma full i metall som rasslar till bakom honom när vi passerar och han går även här snabbt och kollar vad det är utan min hjälp.
Sist är det en "hotfull" kälke som dras mot oss och här provar Gizmo hela registret för att få stopp på den, också här är han snabb att gå fram och kolla. Nu är det bara skott kvar och sedan är min härliga 2 åring godkänd.

Samarbete förare     2 
Samarbete TL         3
Gripa,ta tag, 5m      3
                  40m     4
Gripa,hålla    5m     5
                  40 m    5
Gripa,slita     5m     5
                  40 m    5
Förföljande              5
Förföljande gripa      2
Uthållighet              5
Social självsäkerhet 3 
Social nyfikenhet     5
Socialt samspel      2
Handlingsförmåga   5
Anpassning            5
Koncentration         4
Avreaktion              5
Minnesbilder           5
Rädsla                   4
Aggressivitet          3
Nyfikenhet             3 Hm, känns som bedömningen utgår från endast 1 tillfälle även här
Skott                    5

Dagens nöjespark är nu avklarad och Gizmo är korad med 488 poäng

Lördag: Idag var det samling på morgonkvisten för skogsarbete och jag fick lägga ett spår med lite
 "virrvarr" och det löste hunden galant trots att det var mitt i ett område där vildsvinen bökat.
Gick även med och tittade på några av de andra hundarna och de fick alla jobba hårt med sina spår då det var varmt, torrt och en hel del svårigheter som slalom, zick-zack och kadaver.
Gizmo fick börja med stillastående för att ta ljudet av återkommande spårläggare samt hund och förare från annat håll. Men sedan blev det patrullering på stig med spårövergångar och den första nosar han lite tveksamt på, men får bekräftelse från mig att det är rätt och får gå in en liten bit innan vi fortsätter på stigen. Den andra är det inga tveksamheter utan han drar ordentligt när han tar upp det så jag övergår till sele och lina istället för koppel och fortsätter spåret. Han finner en apport, belönas och vi går vidare när det plötsligt flyger upp en hare och drar iväg bara några meter framför oss. Jösses vilket ryck han gjorde, trodde jag skulle gå av på mitten, men var ändå glad att jag hade linan runt midjan för annars hade Gizmo jagat hare istället för apporter. Försöker vänta ut att han ska släppa intresset, småpratar ouppmärksamt med de som går med och nu rycks jag med då han gör nya jaktstarter. Klamrar mig desperat först fast vid ett träd men till slut ligger jag ändå och krälar på backen. Men sen tar han om spåret och finner strax en apport och nu jobbar han på hyfsat ett tag, även om han emellanåt lyfter huvudet och kollar av om harjäveln är synlig.
När vi kommer tillbaka mot det område där haren skuttade runt i sin flykt viker han av, virrar men går tillbaka till spåret hela tiden. Mot slutet ser vårt följe ännu en hare och jag väljer att bryta och gå direkt mot slutet för ett nytt upptag istället för att han ska få ett nytt synintryck. Nu är han ordentligt trött, slår fram och tillbaka, släpper men finner spårslutet. Med tanke på störningen samt att det var Gizmos första riktiga spår för året då vi bara har kört några ängsspår inför tävlingen så är jag nöjd. När alla hundar är klara sitter vi och pratar när det plötsligt bara några meter från oss rasslar förbi en hare mellan bilarna och en räv kommer strax efter och både vi och hundar ser ut som förvånade svanhalsar.
På eftermiddagen blev det ett lydnadspass men varken jag eller Gizmo var riktigt i form även om han denna gång hade bra tempo på apporteringen. Men då drog han istället iväg och la sig med apportbocken i skuggan. 
Händer ju en hel del i Gizmos värld nu. Han har snabbt lärt sig att på resor får man vara i sängen, något man aldrig får annars.

Fredag: Dagen börjar med att jag trots flera sena kvällar vaknar kvart över sex full av träningsadrenalin. Så jag ger upp och kliver ur sängen och börjar blogga medan jag väntar på att maken skall vakna. Vi har bestämt träff med resten av gänget på en gräsplan i parken och när vi anländer är det massor av ungdomar som tränar "idioten", men de ger upp och lämnar strax efter att vi hundidioter kommit, konstigt.
Vi kör igenom momenten som är gäller för oss men Gizmo är märkbart störd av den nya omgivningen, konerna och ljuden. Inte ens framförgåendet kändes bra, det som brukar vara nästintill perfekt och vår stolthet. Dessutom var han ganska loj i sin framtoning men med gemensamma krafter lyckas vi "reta upp" honom så han vaknar till, kostar bara lite blåmärken.
Vi fick också träna på någon annans apport och den var lite äcklig och det fanns så mycket mer spännande doftfläckar bredvid den i första skedet. Men efter några apporteringar med snabb bollbelöning för gripandet är det bättre fokus och tempo. Provar även på krypet som vi inte hållit på med på ett år, men han minns och det gick oförskämt bra. Läggandet gör han hyfsat och också inkallningen så vi tragglar mest med position och han blir inte trött utan bättre och bättre.
Vi tränar i två omgångar och trots värmen och mycket intryck i nytt  område så har Gizmo återhämtat sig till nästa träning då vi kör igenom allt igen.
På eftermiddagen blir det ett uppletande pass men alla hundarna är påverkade av värme och förmiddagens träning. Det dyker upp fler valpköpare och de får också ett lydnadspass med den hårdhudade instruktören, tillika uppfödaren. Kul att se syskonens och deras beteenden och få tröst i att även de inte heller alltid har rätt kopplingar igång i hjärnkontoret.
Avslutar dagens träning med ännu en platsliggning och nu dök det upp en ny snygg brud för att distrahera men Gizmo skötte sig även om det kom några pip. Kvällen avslutas med ett restaurangbesök med alla härliga hundmänniskor innan det blir hemgång och vi stupar i säng.