Mitt hundliv

Efter en slö dag med mys och soffgos blev det en lång skogspromenad när mörkret fallit och innan alla fyrverkerier börjar skjutas. Izi och Gizmo bryr sig inte men Atlas har alltid varit berörd vilket gjorde att jag aldrig gick vidare med att utbilda honom till tjänstehund. Det är inga problem med att gå i skogen trots mörker då jag har en suverän pannlampa som jag fick av maken i fjol.
Men ovädret innan jul hade fällt några träd över vår stig och jag märker hur lätt man tappar riktiningen och utan hundarna hade jag säkert gått vilse.
Hemma igen serverar maken en suverän middag som avslutas med fruktkompott och hundarna får nyårsben att tugga på. Men så fort det börjar smälla ute vill inte Atlas ha sitt ben utan han går och lägger sig i buren jag tagit upp från källaren.

Åh, så tråkigt det skulle vara utan mina hundar som dagligen ger mig något att skratta åt. Jag älskar att se dem busa och jaga varandra och förundras över hur leken snabbt förändras beroende på vem som busar med vem eller vilken lek som gäller för tillfället.

På förmiddagens rastning växlade Gizmo från Galen Ärthjärna till Vaktande Machoman på sekunder.

Jobbhelg och fortfarande halt så det gäller att hålla sig ifrån gångvägar när man rastar och inte blir det något bus i halkan heller. Men när jag hittar ett säkert område får de röja runt en stund och alla tre har behov av det. Efter jobbet blev det träning inomhus och Gizmo blir mer och mer taggad och är snabbt före mig in i sovrummet och vi stänger dörren om oss.
Tränar position, bakdelskontroll med ingång vid min sida och apport. Hålla apporten gör han jättebra utan tugg men är tveksam i gripandet om han ska ta den från golvet men fortfrande är jag nöjd att han inte tuggar alls. Position vid vänster om är han klockren på men tappar lite vid höger om. 
Blir även koncentration och fokus på boll och till sist allmänt bus. Under kvällen serveras några av julklapparna de fått som lördagsgodis och de tuggar glatt i sig dem.
Jag hinner bara sätta mig vid datorn så har jag plötsligt anmält mig till en kurs dock bara som åhörare så jag har något att göra och jag känner hur det spritter till i tävlingsnerven. Snart är det vår och tävlingssäsong och det är dags att ta och snäppa upp träningen.

Det finns alltid bak och framsidor men här är det svårt att utröna vad som är vad.
 

Så har nu de lediga dagarna runnit iväg tyvärr utan hundträning och imorgon är det jobb igen, suck. Det är i slutet på december och plusgrader så snön har smält till is och det är otroligt halt så det går inte att vara ute och göra nått.
Julafton firades hos oss med en stor del av släkten och det blev en lång julnatt och vi kom inte i säng förrän framåt femtiden på morgonen för vi satt och spelade spel och skrattade så tårarna rann. Sov därför länge på juldagen och sen var det bara att åka på nästa släktmiddag och annandagen såg likadan ut.
Gizmo började varva upp några dagar innan julafton och har sedan hållit en hög energisk nivå, allt nytt ska undersökas och vissa saker grundligare än andra. Så kvällen innan julafton fick jag nog och gav dem sina julklappsben för att vi skulle få möjlighet att slutföra allt i lugn och ro.
När jag ställde fram pepparkakshuset som tack och lov är av keramik i dagsläget fanns där en snöbollslykta av minimarchmallows som strax efteråt var försvunnen. Någon hade ätit upp den! 

När tomten kom visste erfarna Atlas vad som gällde och han lade sig bredvid julklappshögen och väntade på att få riva i papper och öppna paket. Gizmo och Izi hälsade glatt på tomten och förärades några godisar, det var endast syrrans lilla surtik som opponerade sig trots att hon kände att det var jag.
Under kvällen hade Gizmo fullt upp med att kurtisera Caiza och växelvis leka jagis med syrrans 3åriga dotter. Han skötte sig utomordentligt och det var härligt att se hur han anpassade tempot efter hur fort hon sprang. Mina julkappar hade en del hundtema. Kompletterade vår hundstapel med Gizmo (enligt bild), fick en trimmer att klippa tassarna med i vinter och magarna för svalka till sommaren, en dvd om hundträning och en örontermometer som fungerade ypperligt på hundarna. 
Under juldagens frukost lämnades matbordet obevakat för ett ögonblick och en myrslokstunga fick tag i lite murkelpate och plötsligt har han husse instövlande från ena dörröppningen och mig från den andra och Gizmo inser snabbt sitt misstag. Under kvällen är vi bortbjudna och under kvällsrastningen följer en av svägerskans döttrar med och vill gärna hålla något koppel och då är det först Atlas och sedan Izi som får ta det ansvaret. Izi får till och med lite träning med fotgående, språngmarch och sitt och både hon och skoltjejen är lyckliga. När vi åker därifrån stannar jag till i skogen för att göra en nattrastning innan vi åker hem och funderar på vad som inte stämmer. Jag hör en porlande "Vårbäck" 4 månader för tidigt.
Annandagen hade hundarna vilat upp sig efter julafton och gräsplätten var inte längre en skridskobana så de fick röja av sig lite innan nästa släktmiddag och den som var mest yster var nog Atlas Bus och röj.
Så härligt att se gammelman bjuda upp och retas med Gizmo.
 

Mycket julstök nu och det är inte det enklaste med en nyfiken Gizmo som ska undersöka, påsar, kartonger och pynt mycket ingående. Dessutom har han lärt sig att hämta leksaker själv i skåpet som nu ofta står öppet och då kan han roa sig själv länge.
Jag har fullt upp och Atlas är nöjd men Izi och Gizmo är klart understimulerade och då det är så halt blir det oftast väldigt tråkiga koppelpromenader. Idag släppte jag dock dem en stund men fick fort koppla upp Gizmo som genast får ett hofferyck och inte har några hämningar utan tar sjumilakliv och jag får hjärtat i halsgropen.
Men på kvällsrastningen lastar jag in dem i bilen och åker till skogs så att de får springa av sig och slippa halkan. Kvällen avslutas med årets julbad och sedan borstning, blåsning och kloklippning för alla tre hundarna och sedan var de trötta. Jag däremot fick sanera badrummet och sedan mig själv.

Som vanligt är ju inte grabbar till någon hjälp i julstöket

Vissa kurser är det inte bara att anmäla sig till. Klev upp tidigt i morse och jag hade förberett ryggsäcken inför dagens inträdesprov för patrullhund. Tanken är ju att Gizmo ska ersätta Izi som tjänstehund så jag kan fortsätta som hundförare i försvaret.
Jag hade svårt att bestämma mig för vilka kläder jag skulle ha då det var  nollgrader och det varnades för regn men jag tog mina fjällräven och långkalsonger och slängde även ner vindbyxorna iallafall. Tur var väl det för på väg till samåkningsplatsen på den översnöande glashala gångvägen gjorde jag ett mindre fint försök till att gå ner i spagat och byxorna sprack.
Gizmo har redan lärt sig att när vi den vägen och matte har ryggsäck väntar roliga saker och han blir knappt hanterbar när vi svänger runt hörnet och han ser de andra. Jag lastar in honom i hundsläpet som han nu är van vid och vi åker 5 mil till grannstaden.
Jag och Gizmo går ut som nummer två och det börjar med hantering där hunden ska acceptera att bli klappad, lyftas, kolla öron o.s.v av någon annan och sedan även gå iväg från föraren och kampa med denna person. Detta har ju Gizmo inte något problem med och någon navelsträng till mig har jag aldrig märkt av, och finns den är den låååång.
Efter det ska han sättas i "Bas", ett utvalt område i skogen där alla hundarna kommer att vara, så jag kopplar upp honom vid ett träd och han får sin fäll och vattenskål innan jag lämnar honom (det finns en person på plats hela tiden). När det sedan är vår tur får jag honom utlämnad till mig av basvakten och vi går iväg för att patrullera. Ganska snabbt gör Gizmo en jättefin vindmarkering och går upp med nosen och jag tvivlar inte en sekund på att det ligger en människa åt det hållet och jag berömmer honom innan vi går vidare.
Ibland är samma saker bra och ibland dåliga och jag vet att "Lilleman" inte är speciellt "nervig" av sig och det ska mycket till innan han bryr sig och då jag hör dåligt så är jag helt fokuserad på honom så att jag ser när han lyfter ett halvt öra  och jag är snabb att "göra en affär" av hans markering och stannar.
Efteråt ska han tillbaka till basen och då upptäcker jag att kättingen som han suttit kopplad med är i tre delar, han har lyckats bända ut flera länkar så jag får köpa något kraftigare åt monstret. Sätter ihop den så gått det går med karbinhakarna och lämnar honom.
När alla hundar gått sin patrullering görs en sista bedömning av hundarnas beteende i basen där det ska vara tyst och lugnt och de ska acceptera att andra personer hanterar dem innan det momentet avslutas.
Kvar är skottprov innan vi får det roliga beskedet att Gizmo är godkänd för att få gå utbildningen.

Så har jag då äntligen tagit mig tillbaka på jobbet och även om jag fortfarande är lite hes så tror jag att det kommer att gå bra. Inatt har det stormat som sjutton och Atlas tyckte det var lite jobbigt under kvällen men sen insåg han att det inte åskade och gick och lade sig.
På morgonens rastning är Izi och Gizmo lyriska för "det ligger ju pinnar överallt". På väg hemåt drar en gubbe igång motorsågen för att kapa av ett träd som fallit över gångvägen och Gizmos reaktion är att rusa dit och kolla trots att det är nästan 100 meter bort , fast jag får omgående stopp på honom. Men han borde ju rimligtvis först stanna till och fundera på vad det är för något som står hukande med konstiga kläder och hjälm. Men så funkar inte "Ärthjärnan".
Annat var det igår kväll när husse rastade och det passerade en ung kille med huvjacka, då skulle det minsann "boffas". Nu är han i och för sig van vid reflexjackor, hjälm med visir och motorsåg då både jag och husse nyttjar det i stugan, men jag brukar ha huvjacka också, så jag blir inte klok på hans prioriteringar.

När jag kommer hem på eftermiddagarna är hundarna extra glada och då har jag passat på att nyttja den energin hos Gizmo och vi har ganska snabbt stängt in oss i sovrummet för att träna.
Han är jättekul att träna (just nu) och förutom vanlig träning, introducerade jag en skärbäda som target för bakdelskontroll och där var han snabblärd. En kunskap som kan komma bra till pass framöver.

 När han inte sitter och blickar ut över "ägorna" så ligger vår prins på divanen och latar sig.

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag och jag sitter i soffan, dricker varmt te, äter alvedon och halstabletter och hoppas på att få ett bättre immunförsvar. Blir bråda dagar inför jul när jag väl är frisk och januarilönen kommer att kännas mindre bra. Bra kändes det däremot i kväll.
Äldsta dottern bor hemma några månader för hon hyrde ut lägenheten då hon jobbade utomlands och ikväll tog hon med sig en överlycklig Izi på kvällspromenaden.
Dessutom fick hon "jobba" då dottern tappade sitt bankomatkort och såklart hittar Izi det när de går tillbaka samma väg. Hitta och plocka upp saker som luktar människa har alltid lönat sig, även om hon ibland kommit dragande på äckliga strumpbyxor eller snuskiga vinpavor så har hon alltid fått belöning. Underbara Izi som alltid vill vara duktig.
När människor går konstigt eller är annorlunda tror hon alltid att det är en rolig figurant men hon vet när det är allvar. När en full karl, skiker och gormar och sedan börjar följa efter dottern räcker det med att Izi skäller ut honom för att han ska avlägsna sig. Härligt!

Mattes älskade Åkerspöke

Klev upp i morse och tittade på termometern -10 grader och kände mig både frusen och slö. Men mina träningskamrater var av det hårdare virket så det var bara att hitta varma kläder och åka iväg för att träna. Sedan var det faktiskt jag som önskat träning för att förbereda oss inför nästa helg.
Patrullerade med Gizmo som hör ljudet men tycker inte det är något att engagera sig i, men efter några gånger med bus och belöning inser han värdet i att markera. Jag klantar mig (inget ovanligt) och släpper honom så det blir ett sökslag av hans markering vid ett tillfälle.
Sedan figgar jag för de andra hundarna och med snö i skogen och höga benlyft så kan jag inte säga att jag frös speciellt mycket. Gizmo fick komma ut igen efter de andra hundarna och nu är han taggad och gör två jättefina ljudmarkeringar och jag hoppas han har den minnesbilden till nästa helg. Dessutom blev det lite bitarbete då jag hade beklagat mig över Gizmos "omtag". Så dessa underbara människor hade tagit med sig (eller de har har kanske också bilen full med grejor, vad vet jag) en bitkudde och när han "vann den" sprang han omkring stolt som en tupp ivrigt påhejad av matte. Träningen avslutas med fika och småprat och jag märker att rösten fortfarande inte riktigt håller. Dagarna går fort nu, för när jag sätter mig i bilen och åker hemåt har det redan börjat skymma och klockan är inte 3 ännu.

Gizmo funderar på om Izi tänker säga ifrån när han sätter sig på henne