Jag älskar mina hundar!
När jag nu är hemma så finner de sig i inaktivitet och när vi går ut till grönområdet i närheten för snabbrastning så gör iallafall en av dem av med en del av sin överskottsenergi genom att helt planlöst röja runt. Allmänt kallat ett Hofferyck.
Idag har jag inte orkat träna litegrann ens utan de får aktivera sig med go´saker och det är så härligt när de kan ligga lugnt bredvid varandra och käka och inte försöker stjäla eller försvara. Visst har det hänt att Gizmo stulit ben av Atlas och då kommer gammelman bara och sätter sig framför mig och väntar på att jag ska ge honom benet tillbaka. Kloka gamla, snälla Atlas som aldrig skulle komma på tanken att säga ifrån.
Läste det här på Fredrik Steens blogg
Inte jag eller annan människa går igenom livet utan att någon gång göra något dumt med flit – Det gör aldrig du!
Det spelar ingen roll om jag är på dåligt humör eller sur – Det är aldrig du!
Oavsett om jag inte ger dig den uppmärksamheten du är värd, så finns du alltid där ändå.
Jag är ofta trött och lite tråkig – Det är aldrig du!
Är jag snäll mot dig så finns du alltid där.
Är jag dum mot dig så är du ändå alltid där.
Jag kan avbryta min relation med dig när jag vill, det kan inte du men du är ändå glad över att se mig varje dag.
Du är aldrig sur när jag kommer hem oavsett om jag är sen eller har missat något jag lovat dig.
Du bryr dig aldrig om hur min frisyr ser ut, hur jag luktar, eller vilka kläder jag har på mig.
Om jag misslyckas på arbetet eller på annat sätt, så finns du alltid där utan att ens bry dig om mitt misslyckande.
Du gnäller aldrig över den mat jag ger dig, du säger aldrig att något är tråkigt.
Vill jag vara med dig dygnet runt så ställer du alltid upp, vill jag lämna bort dig en stund är det okej.
Du och jag pratar inte samma språk ändå känns det som du alltid förstår mig. Tyvärr så missförstår jag dig många gånger men även det förlåter du.
Du, du är min hund!
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS