Om oss


Korad,Tjh,Sph3,Ptrh3,LP1,Sv uch
Terahof Eagle Eye
”Gizmo”

Meriter:
Årets Brukshoffe2017
Årets Allround-Hoffe 2015
Patrullhunds SM 2018
Patrullhunds SM 2017
Patrullhunds SM 2016
Distriktets Allround 2015,2016,2017
Korad 488 poäng
Tjänstehund (Ptrh)
MH/MT
Tävling:
Spår: Elitklass-Godkänd 
Patrull: Elitklass-Godkänd 
Lydnad 3*1:a pris, LP I

Utställning:
Svensk Utställningschampion
Excellent och BIR
BIS-bruks 2:a

Avkommor:
Elliegårdens A-kull 2014

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Bästa vänner!

Jag älskar mina hundar!
När jag nu är hemma så finner de sig i inaktivitet och när vi går ut till grönområdet i närheten för snabbrastning så gör iallafall en av dem av med en del av sin överskottsenergi genom att helt planlöst röja runt. Allmänt kallat ett Hofferyck.
Idag har jag inte orkat träna litegrann ens utan de får aktivera sig med go´saker och det är så härligt när de kan ligga lugnt bredvid varandra och
käka och inte försöker stjäla eller försvara. Visst har det hänt att Gizmo stulit ben av Atlas och då kommer gammelman bara och sätter sig framför mig och väntar på att jag ska ge honom benet tillbaka. Kloka gamla, snälla Atlas som aldrig skulle komma på tanken att säga ifrån.

Läste det här på Fredrik Steens blogg
Inte jag eller annan människa går igenom livet utan att någon gång göra något dumt med flit – Det gör aldrig du!
Det spelar ingen roll om jag är på dåligt humör eller sur – Det är aldrig du!
Oavsett om jag inte ger dig den uppmärksamheten du är värd, så finns du alltid där ändå.
Jag är ofta trött och lite tråkig – Det är aldrig du!
Är jag snäll mot dig så finns du alltid där.
Är jag dum mot dig så är du ändå alltid där.
Jag kan avbryta min relation med dig när jag vill, det kan inte du men du är ändå glad över att se mig varje dag.
Du är aldrig sur när jag kommer hem oavsett om jag är sen eller har missat något jag lovat dig.
Du bryr dig aldrig om hur min frisyr ser ut, hur jag luktar, eller vilka kläder jag har på mig.
Om jag misslyckas på arbetet eller på annat sätt, så finns du alltid där utan att ens bry dig om mitt misslyckande.
Du gnäller aldrig över den mat jag ger dig, du säger aldrig att något är tråkigt.
Vill jag vara med dig dygnet runt så ställer du alltid upp, vill jag lämna bort dig en stund är det okej.
Du och jag pratar inte samma språk ändå känns det som du alltid förstår mig. Tyvärr så missförstår jag dig många gånger men även det förlåter du.

Du, du är min hund!

Sjukstuga

Här händer det inte så mycket då jag fortfarande är fruktansvärt förkyld men har nu varit till vårdcentralen och fått medicin och läkarintyg. Fast visst blir det lite lek-bus träning men tyvärr inget annat än korta stunder inomhus men däremot har jag läst en del och hittat en massa bra inspirationsfilmer.
Gizmo har fått ha tratt några dagar då han fått ett sår på ena baktassen som han inte låter bli och han lärde sig snabbt att de andra var livrädda för honom då. Jättekul att springa runt och jaga dem. Izi kröp in under databordet bakom skrivbordsstolen och Atlas under sängen. Gulligare var nog när han sedan låg där och såg uppgiven ut och Izi lägger in sitt huvud i tratten så de kan ligga och nagga på varandra.

 

Panik!

Fortfarande hes, förkyld och hängig så det är husse som sköter rastningarna. Tur det för annars hade jag nog tappat rösten helt, på kvällens promenad hände det vi länge bävat för. Grannen har ingen ordning på sin hund och den har en hel del felbeteenden och ikväll slet den sig och rusade mot våra tre hundar. Vilken normal hund kastar sig in i en flock?
Tack och lov hade hunden nosgrimma så den kom inte åt att bita och våra skötte sig och gjorde inga utfall tillbaka men det kunde ha slutat fruktansvärt illa.
Varför skaffar man sig en stor rhodesian ridgeback när man inte har hundvana, inte vill gå kurs, inte har några planer med hunden och utan att engagera sig i den. Hunden nafsar efter dig om du går förbi, morrar och gör utfall vare sig man går med eller utan hundar och de har tidigare frågat mig om jag kan uppfostra den åt dem, suck!!!! Precis som det skulle lösa problemet och som om inte jag har nog med mina tre.

De går oftast ut med den på udda tider och inne får den antingen vara instängd i ett rum där de hängt upp lakarn för fönstret så att den inte ska se ut eller stå utlåst på balkongen och jag är livrädd att den en vacker dag hoppar från tredje våningen.
Jag är så förbannad och hade förmodligen inte varit så lugn som husse nu var, men samtidigt får jag tänka tillbaka två dagar när min odåga faktiskt var på väg fram mot en annan hund. Jag vet ju att han inte är aggresiv men det visste ju inte den hundägaren och hade Gizmo gått ända fram så hade kanske den hunden varit det. Men jag är iallafall elak och panikslagen och för att skydda mina älsklingar tänker jag tyvärr tankar som: Avliva hunden, trots att det är ägaren jag egentligen är förbannad på.


 

Slutkörd

Bära eller brista, idag fick jag försöka hitta orken och tog hjälp av allehanda medikament. Alvedon, KanJang, Bafucin och nässpray togs till frukost för att åka och träna då vi hade bokat lokal och Gizmo behövde aktiveras. Började med arrangerat hundmöte och han lyssnade precis så bra som han brukar göra så jag vet inte om det bara var tillfällig blackout han drabbades av för att jag är hes.

Jag och några träningsvänner hade bokat 3 timmar i vår inomhusarena för att träna med våra hundar. Först var min plan att låta honom vara i bilen och ta in honom i omgångar för att träna men ändrade mig och gjorde i ordning en plats inomhus så han såg alla andra hundar. Trodde att det skulle ylas till en början och att han skule göra av med en massa energi mellan träningarna genom att hålla koll på alla andra, men inget ylande och han hade fokus på mig när vi tränade. Jag kanske måste inse att det inte är någon "Lillpojk" längre och att han har mer uthållighet än jag tror.
På platsliggningen tyckte han att det började bli tråkigt efter 4 minuter och tippade på sidan så jag fick vältra upp honom till normalt läge. Han sköter sig jättebra på lydnadsapporteringen och ställandet. Däremot tycker jag att han är lite "luftig" i fria följet men i spegeln ser det helt ok ut så det är nog bara vana från Izi som nästan trängde. Han gör jättefina "vänster om" men hänger inte med i "höger om" men däremot funkade tempoväxlingar (på junior nivå) bra idag. Vill ha mer tempo i upp-sitt men läggandet är jag nöjd med. På hoppet var jag osmart nog att låtsas kasta köttbullen vilket resulterade i att han helt glömde bort att hoppa utan bara sprang iväg för att leta. Men när jag gjorde om och kastade ut bollen istället var det inga problem. Jag glömde bort det viktiga:Tänk-planera-träna.
Härligt med gott om tid så att hundarna kan reflektera och man hinner repetera och dessutom för en gångs skull få en stund att umgås och fika med träningsvännerna.
När vi kom hem igen så hade jag använt upp all alvedon-kraft och sätter mig och kurar skymning i soffan med Gizmo och somnar en stund, helt överens om att vi var nöjda med dagen.

 

Nu har det hänt

Jag är sjuk så hundarna är understimulerade och det resulterar i överskottsenergi och felbeteenden. Izi och Atlas vet att matte är grinigare än vanligt när hon är sjuk men Gizmo har inte lärt sig det, än. När vi går en kort rastningssväng runt parken och Gizmo får syn på några som kommer gående med en hund som har en krage med reflexer runt halsen så blir han nyfiken. Jag säger Nej men han tittar på mig och undrar varför jag låter så konstigt och beslutar sig för att ta några galoppsprång mot hunden. Nu har den hundägaren närvaro nog att kliva fram mot Gizmo som stannar till och jag kan sätta gamlingarna, för att hämta odjuret som då dansar runt och undviker mig. Nu blir jag vansinnig och får tag i honom, släpar honom i nackskinnet till utgångsplatsen och låter som en tonåring i målbrottet när jag "vrålar" vad jag tycker om sådant ofog.
Tror jag fick fram budskapet för sedan lunkar han moloket bakom mig tillbaka hem.
Facinerande hur lätt hundarna läser av och upptäcker att man är "svag" eller ouppmärksam.

Kan förstå att det ser spännande ut i mörkret med en sådan krage men lyssna på matte ska man alltid göra.

 

Frusen

Hundarna njöt mer än mig av en härlig frostnupen morgonpromenad innan det var dags för mig att gå till jobbet. Gizmo har skrapat sig på ena tån och kan inte låta bli att slicka där, så det blev tratt och då ramlar han ihop i en hög och ser ut som om hela världen har rasat.
Fick ledigt tidigare från jobbet och passade på att åka till klubben för att träna innan vårt träningsgäng skulle träffas för att besluta vad vi ska göra med våra intjänade kurspengar.
Tränade snabba gripanden på apporteringen där Gizmo fick konkurrera med en av träningsvännerna om att hinna till apporten och jäklar vilket tempo han fick upp. Ja, förutom när han hörde att det var några på andra sidan huset för då sprang han förbi apporten och skulle kolla upp dem så jag fick stoppa "unge herr självständig" och göra om. Blev också linförighet och inkallning men kylan som plötsligt ankommit gjorde sig snabbt påmind på slemmiga korvfingrar och det var skönt att sätta sig inomhus och planera för våren och en träningshelg med mina vänner.

 

Gizmos MH

Efter fredagens aktiviteter och utmärkelser gick jag omkring i ett rus även under lördagen men på söndag var det som vanligt och jag jobbade men fortfarande leende.
Lyckan späds sedan på hela tiden då jag varenda lediga stund suttit och njutit av den film jag fått skickat till mig och som jag även tvingade söndagens kalasbesökare att titta på.
Vilken härlig hund jag har, nyfiken och självsäker.

Gizmo möter Dumpen och Spökerna

 

Vilken födelsedag!

Efter att ha jobbat halva dagen  i fredags så blir vi hämtade på jobbet och åker iväg på kickoff. I bussen bjuds vi på jättegoda julbaguetter och sedan blir vi stoppade av tomten som ger oss julklappar på väg till konferenscentret. Efter några timmars information är det bad/bastu för de som vill innan det är middag och underhållning. Plötsligt ropas jag upp till scenen som Årets Medarbetare och tilldelas diplom, pokal och blommor och dessutom sjunger hela lokalen -Ja må hon leva, och nu har jag svårt att hålla tårarna borta. Mäktigt!
Jag har migränkänning och smyger upp på rummet för att ta en tablett och vila en stund, men någon timme senare är jag på G och lämnar rummet för att njuta av min födelsedag och utmärkelsen.
Resten av kvällen och en stor del av natten tillbringas med mina yngre kollegor på dansgolvet och det kändes i morse i kroppen. Trots att jag inget drack under gårdagen skriker hela kroppen att det är "dagen efter" men efter en god frukost, vatten och någon alvedon för smärtande leder klarar jag att genomföra förmiddagens workshops.
Kommer hem på eftermiddagen och möts av glada hundar och en underbar make. Får sätta mig för att få nackmassage och somnar sedan en stund i soffan för att sedan vakna till färdig middag. Så här vill jag att alla födelsedagar ska vara och dessutom vet jag att morgondagen innebär firande med släkt och vänner.

 

Byten

Vaknar till en mulen grå dag och dessutom med huvudvärk så det tar några timmar innan jag kommer igång och får något gjort. Då jag är ledig har jag stämt träff med några vänner efter lunch för att träna hund. Gizmo fick först kämpa sig till figgen för att få kampa och busa och sedan blev det några övningar i skogsdungen och han skötte sig riktigt bra men är för "snäll" i sin markering. Så vi bytte  och jag gick ut i skogen, nu var Gizmo mer aktiv och jag såg figgen som nu var hundförare vid ett tillfälle släpas efter Gizmo som tagit upp spåret på mig.
När det lite senare är dags för att gå det spår jag lagt har det börjat skymma och dessutom börjar det falla snöblandat regn så det blev verkligen att lita på hunden men försöka undvika att snubbla i mörkret. Sista spåret togs i fullt mörker med pannlampor och jag frågade mig själv varför jag gick med bakom i kylan och regnet då jag inte lagt spåret och inte såg någonting alls, faktiskt.
Kvällen ägnades åt packning då det är regionträff med jobbet. Jösses så svårt det är att packa när man inte ska ha grönkläder eller hundgrejor. Nu ligger hela garderoben utslängd på sängen och jag har stoppat ner tre olika outfits men är inte nöjd med någon av dem.

Omotiverad

Fick ett meddelande från maken som löd: Sätter ut en annons om bortskänkes.
Jag hade lovat att vara hundvakt åt syrrans hund, men jobbade själv så maken fick ta hand om hela situationen och så fort Gizmo såg syrran gick han igång och inte blev han lugnare av att syrrans lilla labradortik som luktar sååååå gott kikade fram bakom syrrans ben. Efter några timmars ylande kommer jag hem och rycker då med mig en påse köttbullar ur frysen och tar Gizmo för att åka och träna. Framme på klubben hör jag honom sova tungt bak i bilen, så jag går ett varv i klubbstugan, pratar med några bekanta men lämnar sedan utan att ha tränat något. Så ineffektiv blev kvällens träning.

På väg därifrån stannar jag till för en månskenspromenad med Gizmo i skogen och hinner sedan shoppa lite i väntan på att dottern ska sluta jobba. När jag skjutsat hem henne ser jag en upplyst plan och nu har Lilleman sovit ruset av sig och är kontaktbar igen så jag stannar till och vi tränar en stund. Jakt efter apporten där vi tävlar om att hinna först att ta den och Gizmo vinner. Naturligtvis också position och kontakt då vi var på nytt ställe, men jag måste försöka hitta mer engagemang i träningen.
Har inte tid att gå i vinterdvala.

 

Äldre inlägg