Mitt hundliv

Jobbade kväll och hann därför med en skogspromenad innan jobbet. Atlas strosar på, Gizmo röjer runt och Izi försöker undvika att bli omkullsprungen av virvelvinden. Tillbaka vid bilen får de gamla hoppa in och jag förbereder för att träna med Gizmo, när jag ser hur han fokuserar mot skogen och mycket riktigt kommer det en människa promenerande några minuter senare. Ibland önskar jag att man visste, för även om jag berömde honom så hade jag vetat säkert hade vi kunnat suttit "på pass" i bevakningssyfte. När de sedan vandrat iväg fortsätter vi träna på grusplanen men det är inte poppis hos Gizmo för bollen blir ju grusig och äcklig. 
Strax innan vi ska åka kommer en bil och människan som kliver ur den ser oss stå 15 meter bort på grusplanen, men öppnar sin baklucka och ut väller 6 stycken småhundar. Fyra av dem kommer i flock mot mig och Gizmo och jag blir vansinnig och ropar: -Ta reda på dina bjäppande lurvtussar innan de blir leksaker. Inte för att jag tror att Gizmo eller någon av mina skulle göra nått men det visste inte den kärringen. Sen undrar jag om hon skulle uppskatta om jag släppt mina tre stora svarta att rusa fram till hennes hundar. 
Hade inte hennes hundar vänt hade jag använt dem som fotbollar, men det stör mig att jag isåfall hade gjort illa hundarna när det egentligen var kärringjäveln jag velat sparka på.

Har halvkvällar nu och mörkret kommer fort så när jag slutar tar jag hundarna och åker och rastar dem innan det är kolsvart i skogen. Ibland ser jag hur Gizmo stannar till och stirrar in i dunklet, men så inser han att det bara är en rotvälta eller myrstack och går kaxigt vidare. När vi är tillbaka vid bilen får Atlas och Izi hoppa in och jag tränar med Gizmo men när det börjar regna åker vi hemåt.
Där har husse förberett för höstbad. Ånej, tänker Gizmo och blir som ett strykjärn mot golvet och gör snyggaste platsliggningen någonsin. Det är inte enkelt att försöka förflytta 40 kg dövikt.
Nåja, med lock, pock och bestämd vägledning står han så i badkaret och väl där är det inga problem utan han finner sig i det. Nu blir det löpandeband badning av alla tre så att doften av sommarens sjöbad avlägsnas och förhoppningsvis försvinner det sista av pälsfällningen.
Jag är den som tvingar dem att stå i badkaret och bli schamponerade och husse torkar och blåser dem torra. Detta betyder att jag är den elaka och husse den mysiga i hundarnas ögon och de trycker sig desperat mot husse när jag som en dränkt katt kommer ut från badrummet med håriga ben.

Onsdag kväll/natt fick jag klartecken att jag skulle åka på instruktörsutbildning i helgen och en desperat jakt på boende påbörjades. Tyckte att det var alldeles för dyrt med vandrarhem och även om jag har släkt i området som erbjöd mig boende så valde jag att tälta, då det utlovades vackert väder.
På fredagen fick maken, Atlas och Izi skjuts av yngsta dottern på eftermiddagen då jag jobbade och sedan packade jag bilen för en tidig avresa på lördag morgon. Vi var 3 stycken från vår klubb som skulle gå utbildningen som kommer att vara en gång i månaden hela hösten/vintern. De andra har redan grundutbildningen vilket inte jag har så jag har varit i "ge upp" stadiet några gånger då det har varit en hel del att ta in. Förmiddagen innehöll presentation och information och ´resten av helgen har det varvats teori och praktik. Gizmo var virrigare och snusigare än vanligt då en av deltagarna hade en tik som löpte och han ylade oavsett om det var hund eller en gråsten han såg.
Efter lördagens utbildning åkte jag och överraskade en av mina släktingar för att sedan despert försöka hitta någonstans att äta. Tillbaka till klubben blir det en stunds hundprat i klubbstugan innan det är dags att krypa in i tältet. Dagarna har varit underbara med sommarvärme men visst blev det lite kyligt under natten och Gizmo ville inte agera kamin så jag fick vackert ta på mig en tröja.
Mera praktiska övningar under söndagen och vi växlade med att använda våra hundar och jag var inte så imponerad av Gizmo, även om han inte var lika stirrig som under lördagen. Bra möjlighet att få honom att välja mig istället för löptik även om han vid ett tillfälle när jag säger"fri-ordet" väljer att belöna sig med att gå till löptikens matte som står bredvid.
Packar ihop tältet, lastar bilen och åker hemåt med nya ideer och hemläxa. Stannar till hemma för att lasta ur den fulla bilen för att sedan hämta resten av flocken från stugan.

Hösten är i antågande och på kvällarna blir det fort mörkt så kvällens träning startade utan mig då jag jobbade, men när jag kom hem hade maken ställt fram vattenflaska, skurit korven i slantar och förberett för kvällens träning så jag tog ryggsäcken och gick till bilen. Där möttes jag och Gizmo av en blöt filt bak i bilen som jag rullade ihop och lade på golvet fram. När vi sedan åker iväg och fläkten blåste på den kom en mindre angenäm doft och samtidigt får jag sms från maken som säger att Atlas kräkts hemma.
 Träningsvännerna hade kört igenom flera av hundarna redan och vi kom till dukat bord. Första figgen befann sig nära stigen och Gizmo vindade omgående in henne och trots att hon egentligen såg ganska konstig ut, sittande med kamoflagenät runt sig så tyckte Gizmo att det var helt ok att springa fram och han kom fort igång med skallet. Nästa figg rundade han utanför rutan, för att på tillbaka vägen få vind och gå direkt på. Bra då vet jag att han går på djupet i rutan. Nästa var ett tomskick och han gjorde helt rätt men på sista skicket stökade han och gick tillbaka över stigen (kanske för att hitta den som inte fanns på tomskicket, vad vet jag) och jag fick säga ifrån och skicka igen. Nu blev det rätt och han lägger sig och skäller som om han aldrig gjort annat och  figgarna påstår att de behöver öronproppar. Känns som han snabbt har förstått detta med sök och han tycker det är kul.
Nu meddelar husse att båda hundarna hemma har kräkts och att vi inte har en enda ren matta längre och att han snart skurat hela lägenheten. Härligt!!
Gizmo är frisk och fräsch så vi kommer underfund om att det troligen beror på det nya glukosaminpulvret som de äldre börjat få igår. Hoppas vi får sova inatt, nu och slipper sjuka hundar.

Jag är ett BusFrö

Efter en rask omsvidning till mer hundvänliga kläder efter jobbet tog jag Gizmo och åkte för att träna. Det var både kurs och allmänträning på klubben så det var mycket folk och hundar och efter att ha hjälpt min vän var jag tveksam till att ta ut Karuso. Men dom om min förvåning när han var helt tyst och hade jättebra fokus på mig. Det var till och med så att jag var nästan mer intressant än de andra hundarna, om det berodde på att det blev för mycket intryck, eller vad vet jag inte men det kändes bra. Så vi lekte och kampade, lite följsamhet och lägganden men visst märktes det att alla intryck tog på krafterna. Men strax efteråt på kvällsrastningen gör han en fin markering på en mössa som är upphängd i ett träd, men nu sover mattes lilla gullegris djupt. Medans mattes gullhöna fortfarande sitter och väntar på att jag ska hitta mera goá rester i fickan från kvällens träning.

Jag är en liten kille som har ramlat ner på en lydnadsplan och inte har koll på min kropp men däremot på alla andra ;-)

Jag jobbar kväll igen men har otroligt fina bildskärmar så längtan efter hundarna inte blir så stor. Husse åkte till stugan för att klippa gräset och hundarna passade på att ha en riktig röjar fest, Izi jagar gärna trots att det är hon som har bollen och Gizmo uppskattar att bli jagad och tar ibland ett extra frivarv runt stugan. Bus
Efter jobbet blev det lydnadsträning med Gizmo och sedan öron, päls och klovård för allihopa.

Ledig förmiddag men det blev inte någon hundaktivitet utan administration och lite sanering av hemmet innan jobbet. När jag kommer hem, trött och less efter att ha jobbat till 21 så möts jag som vanligt av hela flocken. Får en ingivelse att nyttja all denna energi och hugger korvpaketet och stänger in mig med Gizmo i sovrummet. Oj, så kul vi hade och han genomförde allt med fart och fläkt och i kväll såg jag verkligen viljan att träna i hans ögon. Han är nu som Dr Jekyll och Mr.Hyde och det är tydliga växlingar, ena stunden hormonstinn slyngel och nästa mattes ögonsten.
Får dessutom en rapport från förra helgens besök att vackra Gizmo drog igång en av vännens tikar i löp så det var kanske inte så konstigt att han var som ett flipperspel.

 BrumBjörnen börjar växa på sig men visst syns virrhjärnan ;-)

Vad ska man med lediga helger till? Min plan var att kliva upp och åka för att titta på tävlingar på lördagmorgon men så fick jag en förfrågan från en vän om att träna bevakning och då denna snälla kamrat åkte halva vägen till stugan blev det ett enkelt val. Dessutom har vi anmält oss till patrullhundskurs så det är väl dags att börja jobba med det om vi ska komma någon vart.
Så upp på lördagmorgon och iväg och strax innan jag är framme möter jag till min förvåning min vän som inte hittar dit vi ska och nu åker efter gps:en. Å, så skönt att det inte bara är jag som gör sånt. Naturligtvis får jag en massa bortförklaringar men jag lyssnar inte utan är bara såååå nöjd.
Vi bestämmer oss för att vara effektiva så jag rekar och planerar patrullstig medans vännen går spår. När det är dags för Gizmo öppnar himlen sig och det vräker ner så vi sätter oss i bilen och väntar ut regnet och så var den effektiviseringen borta. När vi kör igång inser vi att Gizmo inte behöver "väckas" han vet vad denna "figg" har att erbjuda. Tyvärr får Gizmo först en jättefin markering på en fågel men ljud är ljud, så det var ju rätt. Vi gör om och han tar ljudet, men slöa matte gör som hon är van att göra med Izi, jag släpper honom och plötsligt blir det sök och Gizmo gör ett fint "sökslag" för att hitta figgen. Vi gör om några gånger och det blir bättre och bättre (matte lär sig). Nu är det dags för spår för vännen och jag går efter men när hunden missar en apport vänder jag tillbaka för att hämta den. Hittar apporten och nu är det bara att vända och gå knappt 200 meter till vägen,  jag hade ju spåret framför mig i telefonen. Bestämmer mig för att ringa vännen så vi kunde skicka hunden mellan oss men inser att det är hans telefon jag håller i handen. Efter 20 minuters virrande och ett sönderskrapar skenben är jag tillbaka. Hur svårt kan det vara!!!!!!

Söndag är det sökträning och jag vaknar med migrän, men då jag har så underbara träningsvänner som väljer att lägga träningen i närheten av min stuga för att jag ska vara med så kan jag inte ställa in tycker jag. Får i mig lite youghurt och en migräntablett och åker iväg och får sen sitta i bilen och vila medans de vallar rutan. Gizmo fick problem med att komma igång och skälla då figgen sitter ner (det har vi inte tränat) men annars var det ett mer eftertänksamt sök idag av Gizmo och inte bara "jag rusar ut" och hittar någon.
Att matte sedan inte rastat av honom riktigt innan gjorde att han på "tomskicket" först kollade av en gammal lega innan han skuttade utanför rutan och gjorde ifrån sig.
På väg tillbaka till stugan hamnar jag bakom en lastbil och lukten gör att migränen blir mer påtaglig igen och jag mår nu riktigt illa. Så resten av dagen tillbringar jag i soffan och försöker med jämna mellanrum få i mig vätskeersättning men en härlig träningshelg är värd en del uppoffringar.