Mitt hundliv

Jag och Gizmo tar en morgonpromenad och han tycker att han vet vart vi ska gå så när han strosar iväg går jag åt andra hållet. Han brukar vara jätteduktig att ha koll på mig men "Unge Herr Självständig" har kört ner nosen i backen och håller god marschtakt. När han drar iväg ner mot ett parkområde ropar jag en gång, innan jag älgar efter. När jag kommer dundrande bakom honom ser jag hur han tittar upp som i trans och undrar vart elefanthjorten är. Jag rabblade några ej väl valda meningar för honom och sedan lunkade han bakom mig när vi gick tillbaka. Så det där spårandet som jag lovordade igår har en baksida som syntes idag.
Han får vara med mig på jobbet och vi passar på att träna både koppelbeteende och lydnad några minuter varje rast. På lunchen sitter jag huttrandes på ett stenfundament och äter och han njuter av svalkan, tuggandes på ett grisöra.
Kvällens rastning skedde på en mörk skogsväg och jag vet inte vad som triggade Gizmo men han spänner upp sig, skäller och studsar kaxigt iväg framåt. Jag stoppar honom snabbt då jag vet att husse igårkväll fick slå ihjäl en påkörd grävling och jag inte vill att han attackerar eller attackeras av en sån. 
Det är bara att erkänna, ibland gillar man ett beteende och ibland inte och nu gäller det bara att paketera allt i rätt fack. Tävlingsspår-bra, Löptikspår-dåligt, jaga leksak-bra, jaga djur-dåligt, släpp in jultomten men inte maskerad rånare. Enkelt, eller?

Hur menar du, matte?????

När jag slutade på fredagkväll har dottern än en gång skjutsat ut maken och gamligarna till stugan och står nu och väntar med Gizmo när jag kommer bakom ett buskage och han håller på att rycka sönder hennes armar i sin iver att rusa till matte.
Senare på kvällen åker jag för att ta reda på några saker en träningsvän glömt på klubben och passar då på att träna lydnad på en blöt gräsplan i svag belysning. Vi var väl sisådär engagerade men Gizmo klarade av att hänga med hyfsat i svängarna trots att han var på "lukta gott planen".
Kommer hem och tänder lite ljus, sätter mig ner med Gizmo och somnar ganska omgående, vaknar ledbruten och förflyttar mig från soffan till sängen med Gizmo nedanför mig.

Lördag morgon och Gizmo äter upp hela sin frukost utan problem vilket inte händer så ofta. Sen blir det en längre promenad i okända områden för att han ska vara lite trött i huvudet innan dottern får överta honom under tiden jag jobbar. Efter jobbet har jag stämt träff med en träningsvän och vi trotsar regnet. Jag börjar med att lägga ett grusspår till Gizmo och han är en underbar spårhund, enda gångerna han slår är vid vattenpölarna för han vill inte bli blöt men han markerar trä, metall, läder och tyg och får pate som belöning.
Jag figgar först åt vännens hund på både spår och patrull inann det är dags för Gizmo. Han är inte mörkrädd men bestämmer sig först för att en högre stubbe är vännen för att sedan snällt stå och markera utan att dra ut i kopplet förrän jag säger "visa" och då håller han på att dra omkull mig. Nästa gång samma sak och jag får släppa för att inte utveckla "att göra en Fia" med skrapsår på hakan till "JAS-krasch". Nu tar vännen över och jag figgar för min egen hund och vännen får lägga hela sin "rediga karlakropp" och kraft på att hålla tillbaka och säger nått om: - Mer muskler är hjärna. På vem av er, frågar jag.

I dag har Izi varit till Veterinärhuset igen och numera är hon inte så jättefacinerad, även om hon när vi sitter där i väntrummet och folk med och utan hundar passerar, ligger snällt och väntar. Men så kommer det en sköterska och Izi ser på en gång att det är "hennes tur" och ryggar tillbaka. När vi sedan kommer in i undersökningsrummet hoppar hon lydigt upp på undersökningsbänken och låter dem plocka stygnen och hon äter glatt av belöningsgodiset efteråt.
När det är klart åker jag iväg och skogsrastar dem allihopa och passar på att söka upp ett av mina kantarellställen. Men sen är det bara att åka hem med dem då jag skulle jobba kväll. Trött och slö och det blir ingen kvällsträning då jag inte är hemma förrän 21:30 och då tar reda på kläder som maken tvättat under kvällen för att sedan dråsa ner i soffan med tidningen brukshunden. Jag blir så imponerar men får nog lite ångest då jag läser om alla duktiga hundförare och inte blir det bättre när jag inser att jag tränat med eller gått kurs för dem. Senast nu i förrgår för Frida som blev 3:a på SM.  

Efter att ha utforskat vårt boende och klarat av den branta trappen i går kväll så myste vi som sig bör när man bor borta, natten blev lugn och Gizmo fick behålla den mat han åt under kvällen. Morgonen började med att Gizmo upptäckte hönsen i hägnet bredvid vårt boende och sedan korna och fåren och han tjöt som en gris för att han ville hälsa på alla vilket han inte fick. Efter rastningen packade jag ihop och naturligtvis hittade jag inte till kursstället trots vägbeskrivning utan fick ringa och bli lotsad sista biten. Kursen handlar om relationen med hunden och hur man nyttjar kampen i träningen.
Gizmo var lite mör efter gårdagens resa och brist på mat men kom igång och blev mer och mer aktiv under dagen. Jag fick berätta vad jag ville förbättra/förändra och vi fick visa hur vi lekte och sedan provade instruktören (Frida Sundberg) och det var kul att se min kalv busa med någon annan och se honom verkligen gå igång. Det tar en stund men när han inser att han verkligen får bita,busa, kampa är det med full kraft. Under eftermiddagens pass hade han lärt sig och höll hårt i kampstocken och lät sig endast luras av " stoppa handen i fickan" tricket. Vi busade runt på planen och han växte för varje gång han klarade av någon svårighet och på väg tillbaka till bilen hade vinsten av kampstocken högre värde än en tik som passerade. Jippi!
Jag har nu lagt upp en träningsplan för Gizmo och en "påverka maken" plan för en sån här trädgårdstomt vill jag också ha. Om maken tycker att jag är konstig för att det ligger trasiga vantar och stekpincetter i bilen så är det ingenting. Här är det nergrävda däck, stegar, uppblåsta innerslangar, speglar, rullande tunnor och gungställningar med pantflaskor eller brandslangar som draperier.

Sovit dåligt, jag har ju känt mig hängig i helgen och nu börjar det visa sig varför, en förkylning är på gång. Vaknar och Gizmo har gjort "fina" små pölar på golvet och mår inte heller så bra.
Känns mindre roligt med tanke på att vi ska åka på kurs i morgon. Inhandlar en stor påse rehabilitering från apoteket till mig och Gizmo.
Dagen fortsätter med att ställa till oreda, jag tappar ut medicinburken, lyckas spruta vatten över hela mig, snubblar i trappen och slår i mitt knä osv.
Hoppas eftermiddagen lugnar ner sig så jag törs sätta mig i bilen och köra söderut.

Eftermiddag: När jag kommer hem står maken och kokar ris som jag kan ta med mig och då Gizmo inte verkar speciellt påverkad av att ha varit dålig i magen så packar jag in oss i bilen och åker söderut. Naturligtvis får jag åka på irrfärder då E4:an är avstängd men denna gång klarade jag av det utan att åka fel.
21.00: Har anlänt till mitt natthärberge i mörkaste skogen strax väster om Skogstibble, ingen Pelle Svanslös siktad, dock har Gizmo lokaliserat en släkting under ett av husen. Dessutom var han tillräckligt pigg för att ta en egen inspektionsrunda i mörkret medan jag packade ur bilen. Mycket spännande dofter på en lantgård och vi går genom fårhagen till vårt boende. Nu har han fått lite mat uppblött i risvatten och jag hoppas innerligt att han inte blir dålig i natt då det är fina trasmattor och trägolv  vårt rum. I rummet utanför finns det massor av go´saker, allt från tunnbröd och marmelad till jättehärliga fårfällar att leka med, för en galen Gizmo. Även om morgondagens kurs heter relation och kamp så vill jag inte starta den med osämja och kamp om tusenkronors fårfällar så jag har stängt in oss.

Fredagkväll åkte vi till stugan och sedan har vi bara slöat. Jag och husse för att vi känt oss krassliga, Izi behöver ju ta det "lite" lugnt då hon är nyopererad och har stygnen kvar, Atlas vet väl inget annat sätt att njuta av livet. Gizmo måste träna på att slöa, men han blir ett hår av hin emellanåt och försöker få igång oss alla. Så jag satt i soffan och prövade lite halv operant inlärning och han lärde sig hämta filten åt mig iallafall.
Blev inga stora skogspromenader så här i älgjaktstider men vi har rastat och även hittat kantareller.

Så här ser min blivande bevakningshund ut när han markerar

-Matte, det är något där borta

Ledig förmiddag och jag tog Gizmo med mig in till stan och lämnade resten av flocken i stugan. Trots att vädret inte var det bästa blev det en rastningspromenad och lite träning innan jag åkte till jobbet. Gizmo hade dock inte möjlighet att koncentrera sig för det var en hund som gick förbi och han blev alldeles förbytt och förklaringen var löptik.  Hm, jag övergick till förbudsträning.
Parkerade i p-huset, låste bakluckan med vädringskrok och gick in på jobbet. När jag en stund senare går tillbaka för att låta honom sträcka på sig och rasta är det avspärrat och kryllar av poliser. Gizmo har suttit på första parkett när det varit en knivskärning bara ett tiotal meter från bilen. Vi tar en promenad och han verkar inte alls påverkad av uppståndelsen. Nu får han vara med yngsta dottern under eftermiddagen och de tar en kvällspromenad innan de hämtar mig.
Hinner med både kvalitetstid och mys och en inomhusträning med apportering, ställande och lite kryp innan det är läggdags.

Yngsta dottern rastade av Gizmo under kvällen då jag jobbade sent och när hon sedan hämtar mig säger hon att jag är en underbar mamma- Detta hade hon kommit på när hon gick vilse.Jaha, säger jag, tycker du verkligen att det är bra att jag fört de generna vidare? -Nä, men jag fick inte panik, svarade hon.
Gizmo och jag hade sen en mysig kväll efter att jag slutat jobbet och vi tränade inne.då vädret inte var så kul. Men kul hade både han och jag då vi kunde nyttja hela lägenheten till träning.
Idag fick han följa med till jobbet och det blev en lunchpromenad på stan och duvor, cyklar, barn och skateboards var inga problem men alla dessa accessoarer (småhundar) var svårare för Gizmo att ignorera, fast efter nån timme sjöng han inte lika mycket, så när jag träffade en hundbekant var han relativt lugn och efter en begränsad hälsning höll han en bra attityd.
Efter jobbet åker vi direkt ut till husse, Atlas och Izi i stugan och Izi "berättar" hur synd det var om henne.
Blir en sen kvällsrastning i hällregn då det aldrig verkar ta slut men slut är Gizmo efter dagens kravfulla lunchrastning..

När vi lade oss igår så verkade Izi känna att vi var annorlunda och hon tvingade in sig mellan Gizmo och sängbordet på min sida och har flera gånger under natten "duttat" på mig. Imorse fick hon och bara hon för första gången på länge ensam följa med matte ut genom dörren och om inte förr så borde hon ha anat ugglor i mossen då. Medans hon hade kvalitetstid med mig så fick grabbarna mat och sedan bar det iväg till veterinären där hon glad i hågen går in. Lyckas kurtisera med en hanhund som redan var på plats och han försökte trots en skadad tass att krypa fram till Izi som fortfarande är nöjd och glad över att vara "all sol på mig" hund. Men så kommer då "hennes" veterinär som hon alltid gillat. Men när hon hälsar så börjar hon med att nosa och drar snabbt tillbaka huvudet och börjar klättra desperat på mig. Usch, gissa hur svårt det var att skicka iväg henne, då.
Det var dags att ta bort den knöl hon haft i många år men som nu hade börjat växa och med förra besöket då hon slutade andas när hon sövdes i färskt minne kändes det riktigt jobbigt. Sedan började en lång väntan fram till lunch innan vi fick samtalet att allt gått bra. Husse hämtar henne och åker till stugan då han är ledig denna vecka, så jag har inte fått träffa henne men fått se bild på "lapptäcket". Jag kan erkänna att jag har varit ganska frånvarande på jobbet under kvällen och det var meningen att jag skulle vara ensam i stan men dottern tog med Gizmo tillbaka så jag blev tack och lov inte helt utan hund.

Efter att jag matat hundarna i morse blev det en slö förmiddag i soffan. Men när maken gick ut och tog "mitt" trädgårdsredskap-motorsågen blev jag orolig och klev i stövlarna och gick ut. Vi drog undan ris och stockar som legat och hundarna fick följa med utanför tomtgränserna vilket de gllade. Gizmo bevakade vägen och talade om för några som gick förbi att de släppte sin hund i flexikoppel för långt in på vår skogstomt. Han var inte lika skräckinjagande när de passerat och han sitter och ylar efter dem. Strax efteråt ser han en kylväska jag ställt utanför grindarna på andra sidan tomten och han studsar fram för att kontrollera vad det är.
Gizmos duktiga syster har idag blivit uppflyttad från appellen och förra helgen fått 1:a pris i lydnadsklass 1 och jag känner att jag måste komma vidare i träningen med Gizmo även om han är i en av sina könsmognadsperioder.  Jag tränar  på gräsmattan efter att ha stängt in de gamla på altanen, varpå Atlas snabbt kommer på att det finns en till utgång och plötsligt står bredvid oss.
Provar att starta gräsklipparen men när den inte vill starta tar jag alla hundar i bilen och åker iväg till närmaste plan för att träna. Gizmo tycker först att det är mer spännande med alla dofter än att träna men med lite övertalning kom vi igång och jag försöker tänka på att träna i korta intervaller. Vi avslutar och nu klättrar Gizmo upp på A-hindret, går genom tunneln och hoppar genom däcket. Efter det provar han agilitystegen som är smal men inte öppen så det går inte att kliva igenom men han kan vara en fegis och hoppa ner så jag håller honom under magen och i halspälsen och med lite övertalning tar han sig över. Nu ger vi oss och jag släpper ut Atlas och Izi och vi tar en promenad i skogen och hittar tillbaka innan mörkret och regnet anländer.