Mitt hundliv

Ibland blir det så påtagligt hur bra jag har det, egentligen. Tidigt i morse åkte maken iväg på kurs och jag fick ta morgonrastningen med alla tre och den enda som lyssnade på mig var den jag inte behövde skälla på. 
Atlas fick jag släpa med mig och Gizmo fick jag ryta åt att sluta släpa på mig. Izi var så mån om att vara tillags att det var knappt hon gick från min sida för att pinka, sen kan ju godiset i fickan ha en viss inverkan på alltid lika vrålhungriga Izi. Vid frukosten var Gizmo även denna morgon lite ointresserad av maten och jag lät Izi ta en tugga vilket hon gör med besked genom att trycka ner nosen i skålen så att jag tappar den och så var det hundmat över hela golvet och plötsligt tyckte även Gizmo att det var kul att äta.
Yngsta dottern har fått låna bilen för att vara hundvakt så efter några timmar hämtar hon dem och går en längre promenad innan de får följa med henne hem. Där tyckte Gizmo att det luktade gott och han bestämde sig för att det var hans ställe och lyfte på benet. Nu hann dottern se detta och kastade sig över honom och förklarade att så gjorde man inte, allt medans de vuxna låg och myste i soffan. 
Efter jobbet blir det tids-race. Trampar på som en tok på cykeln hem, byter kläder, matar hundar, packar ryggsäck, fyller vattenflaskor och slänger ner belöning för att sedan åka och träna efter att jag släppt av dottern. När jag kommer har mina vänner redan förberett sökrutan och påbörjat söket med första hund.
När det sen blir Gizmo drar han iväg och så hör jag grova skall från bilarna, tycker jag. Men det är min "lilla" brumbjörn som tar i med basrösten och han har nu inga problem att komma i skall.
Sista skicket går han ut åt sidorna så jag får skicka om honom men sen hittar han figgen och sin belöning även där och jag är mycket nöjd. Efteråt måste jag rasta gamlingarna i regnet innan jag åker hem, duchar och äter upp resterna jag inte hann få i mig´innan träning. Nu dråsar jag ihop och somnar precis som hundarna. Husse kom hem!

Lägger man nosen i kläm får den skrapsår (nytt hund ordspråk)

"Någon" var extremt full i energi när jag kom hem från jobbet så det var bara att ladda fickorna och ta ett koppel och en hund och gå på aktivitetsrunda.
Lydnadsträning men inga nyheter för det klarar han inte just nu och förstår han inte så provar han att skälla för det har ju lönat sig i söket. Fixeringsträning på leksak och sedan löpträning i backe (enda löp han ska träffa på just nu) och allt avslutas med hopp upp på dinosarieägg på lägdan.

Vilja och motivation ger möjlighet att ta sig upp här i livet.

Vilken härlig helg när man får lite av varje, shopping, umgås med en god vän och träna hund. Fick dessutom en inblick i en flärdfull värld då vännen haft besök av ett tv-program som fixat till i huset, så jag hade en helt egen avdelning dusch, sovrum och vardagsrum med utgång direkt till altan och skogen. Härligt!
Gizmo har varit hårt hållen av vännens tikar som med all tydlighet talat om att han är en slyngel som dom inte är intresserade av och jag börjar tro att han kanske gillar s/m, haha.
Torsdag kväll blev det bara prat och flocka ihop hundarna då jag kom ner så sent, vilket inte bara berodde på mina omvägar. Gizmo klev som den naturligaste sak i världen upp i gästsängen (de sover aldrig i våra sängar ) när jag gjorde mig färdig. Börjar tro att Izi har informerat om att när man är bortrest med matte på kurs eller tävling får man ligga i sängen en stund och käka ostkrokar men hon verkar ha glömt att informera om att matte först ska lägga hundbädden i sängen. Käka mat gör han däremot inte utan den skall grävas ner till sämre tider,  men han livnär sig på belöningsgodis och den goa färskmaten som husets ägarinna serverar sina hundar och även erbjuder till Gizmo.

På fredagen spårades det och Gizmo hade närkontakt med vännens hästar och han var otroligt lugn trots att vi blev omringade av dem. På kvällen blev det lite stök-sök när vännens son sprang omkring och busade med hundarna genom att gömma sig på lekstugetaket eller klättra upp i ett träd. Gizmo fick även prova på studsmattan (utan studs) och det var inget konstigt att gå där.

Under lördagen blev det en del miljöträning då vi åkte till ett stort zoo och där fick Gizmo först bestifta bekantskap med ett pinkskydd vilket var det enklaste att acceptera. Att stå still och vara provdocka klarade han också av utan några problem men att inte röra allt gott på hyllorna var lite svårare. Svårast av allt var att inte yla och vilja hälsa så fort han såg en hund. Visst, det är inte kul med en rädd, eller aggresiv hund men det är fasiken inte enkelt med en glädjegalning heller.
Vi kom ut från affären med diverse hundnödvändigheter som selar, leksaker, hundmat och godis, sånt som absolut inte finns sedan tidigare. Senare på lördagskvällen tog vi en tripp till klubben och tränade med hundarna och när vännen är klar med båda sina inser jag att det kanske är dags att sluta träna med Gizmo. Men vi tragglade inte bara lydnad utan han fick springa lite på agilitybanan och prova på A-hindret som han gillar och tunneln blev en ny favorit. Efter detta skulle vännen ta det spår jag lagt och även om starten blev lite yvig (vindar in min tillbaka gång) så gjorde hunden ett suveränt jobb. Matte tycker att hunden är splittrad men jag ser bara en underbar bevakningshund som jobbar spår, vind, ljud hela tiden. Det står några rådjur och betar alldeles i närheten och nu blir det jobbigt, men vi står stilla och efter några försök till att skrämma iväg dem så väljer hunden att ta upp spåret. Suveränt!
Nu åker vi hem, men har än en gång bevisat att vi är hundidioter då klockan nu är 21.30 en lördagkväll. Hundarna får lördagsgodis i form av fryst leverpastej som de får öppna själva,  vi sitter i soffan och försöker prata, titta på tv och mysa en stund innan ögonen faller ihop.

Söndag började lugnt, eller början var abrupt för vännen då hennes hundar raskt talade om att odågan är ute på vår tomt. Men sen blev det en lång frukost som avslutades med att jag ber om kaffe, jag som aldrig varit kaffedrickare. Uppiggad åker vi nu iväg på marknad och jag trodde Gizmo skulle ge upp sitt "jag vill hälsa på alla" beteende då det var många hundar där, men nejdå. Vi vandrar runt bland folk, barnvagnar och tivoli, samt går på en tillfällig bro över kanalen och Gizmo hade inga problem trots att den rörde sig en del så det är nog mer höjden han tycker är läskig på vår träningsbro hemma. Det är så härligt att se honom klara av barn som kommer fram och vill klappa (efter att ha fått ok från mig), en pojke som skriker och flaxar med armarna i ett försök att låtsas vara rädd när han passerar oss eller en flicka som hjular förbi när vi sitter på gräset och äter. Vi passerade leksaker som piper och rullar runt som de lagt i lådor på marken och de var faktiskt intressantare än tre hundar vid ståndet bredvid. Gizmo fick också träffa en 15 veckors hoffevalp och nu hade han ett helt annat beteende och var riktigt lugn. Skönt att se att han kan anpassa sig efter vad det är för hund. Nu är klockan mycket och efter ett långdraget (vill inte skiljas) avsked börjar jag tuffa hemåt. Blir några stopp för rastning och matning av en trött Gizmo och en ännu tröttare matte får köpa kaffe.

Gårdagen var dåligt planerad med jobbledighet, bil på verkstan och hundmatsleverans, så jag slängde 20 kilo matsklump i frysen och tog packningen och drog iväg. Lämnade husse, Atlas och Izi i stugan för att sen fortsätta mot stora staden. Ombyggnation av E4 och jag åker en alternativ väg och står plötsligt inne på en tomt. Lärdom: Följ inte bara efter bilen framför utan ha koll själv.
Så sent igår kväll kom vi efter en lång resa ner till en hoffebekant där vi ska tillbringa helgen med en massa hundaktiviteter. Dagen började med att Gizmo springer lyckligt omkring på tomten mellan försöken att kurtisera Fru Sur en skendräktig hoffeftik på 6 år. Sedan åker vi iväg till närliggande hagar för att lägga spår där vännens hästar huserar. Gizmo spårar otroligt bra med tanke på alla störningar och visst slinker det ner någon tugga av hästhögarna men han gör sina liggmarkeringar vid apporterna, även metallen. Men när hästarna omringar oss strax innan sista apporten väljer jag att bryta spårandet och bara stötta Gizmo som faktiskt är otroligt lugn fast de stora djuren hänger över oss. Väntar tills lugnet inträder och jag hittar en lucka mellan hästarna där jag går vidare med Gizmo utan att fly. Nu tar jag vännens hund som ska få spåra sin matte vilket hunden gör med bra tempo och intresse trots hästar, fel förare och irriterande jäkla frön i hela pälsen.
Efter att ha rensat päls sittande i dikesrenen med en livsnjutare på rygg är det vännens andra hund som får spåra vildsvinsklöv. Efteråt får alla hundarna bada och nu är Gizmo väldigt avvaktande men går tillslut ut och börjar simma. Planen var nu att åka "hem", byta kläder och träna lydnad men vi blir sittande och prata hund efter middagen. Men vännens son genomför en jättekul kvällsaktivitet genom att springa och gömma sig.
Ena gången sitter han i ett träd och vid ett annat tillfälle på lekstugans tak och hundarna har hysteriskt roligt när de får söka honom och Gizmo skäller "fint".
Efteråt är det dags för middag och Gizmo får också en skiva färskfoder som han tacksamt tar emot och gnager i sig för att sedan rata sitt ordinarie foder.
Nu somnar de sedan snällt efter denna fullmatade dag.

Haft fullt upp då maken fortfarande är skjuten (ryggskott). Så efter jobbet började jag med att pinka vovvarna, som tycker att husse är den tråkigaste i hela världen just nu. Bär ner tält, liggunderlag och annat som legat och skräpat i gästrummet  till förrådet i källaren och bär upp det jag behöver för helgen. Det är inte bra att barnen flyttar hemifrån för det blir liksom rum över där saker kan samlas på hög. För att hinna med kvällens alla måsten blev det att åka och köpa snabbmiddag (färdig sallad  och gott bröd) för att slänga i sig innan det var dags för tvättstuga. Mellan tvättstugebesöken rastade jag hundarna, tog först Atlas och Izi på en
strosa-promenad med viss aktivitet för Izi och det var de nöjda med. Hem och bytte tvättmaskin och hund för att ta Gizmo på en aktiverings och miljöträningspromenad. Trots att jag har mycket att göra så behöver odågan det för att inte hitta på ofog, och även jag tycker det är riktigt skönt.  Han är mer uppmärksam på mig och går mycket bättre i koppel när inte Izi är med vilket kan bero på att han inte har en chans att gå bredvid mig då, för det är upptaget.
Blir en vandring genom stan och även över en hög gångbro som är mindre läskig denna gång, han får hoppa upp på bänkar och balansera på murar även idag och det märks att han minns vad han ska göra för att belönas rikligt. När vi kommer hem är han så uppe i varv att han "vill mera" och det kommer uppfodrings skall men strax dråsar han ihop och somnar. Själv tar jag reda på tvätten, masserar makens rygg med liniment och packar inför helgens utflykt för jag och Gizmo ska på eget äventyr och träffa en massa trevliga människor och djur så imorgon skjutsar vi ut husse med Atlas och Izi till stugan innan vi drar iväg.

Min ståtliga Eagle Eye

Ibland förändras saker och det ges nya möjligheter, så det blev ett träningspass med Gizmo ikväll iallafall då jag slapp skjutsa dottern och handla. Träffade på några träningskamrater och vi tittade på varandra och hundarna för att ge feedback på position, rumpa i backen osv. Jag står kaxigt och talar om för mina vänner vad jag ser  när de tränar, men inser att jag ska ju ta ut odågan och det då blir min tur att bli granskad.
När jag under träningen fick frågan vad som var problem så fick jag vackert erkänna att det är nog jag och att jag inte tar alla tillfällen till att träna. 
Vi börjar med platssittning då en av vännerna skall tävla snart och jag står kvar med Gizmo som faktiskt sitter kvar utan problem. Förflyttar oss och gör en platsliggning och här har han lite svårare med koncentrationen. Det blir rumptippning  och nosning i backen men han låg kvar och det trots att en av hundarna löper.
Gizmo är lite för luftig i fotgåendet tycker jag, men mina vänner tycker det är ganska ok då de har hundar som tränger. Ja, vi har olika kriterier och problem. När Gizmo mellan två moment tycker att det är lika bra att ta tillvara vilopausen och tippar på sidan, tycker en av träningsvännerna  att det är alldeles underbart med en hund som kan slappna av, jag är inte fullt lika facinerad. 
Vid framförgåendet tappar han fokus och går i och för sig framåt men kollar också av allt annat runt omkring. Inkallningen sitter han fint kvar trots störning och kommer först när jag ropar och med bra tempo. Under hela träningen busar och lajjar vi en del och jag har säkert fått några nya blåmärken men han blir mer och mer träningsintresserad, fast inte känns det som att vi ska kliva ut på någon tävlingsplan än inte.
Det är mycker träning kvar då han är väldigt störningskänslig och vill ha koll på hela omvärlden med nos och blick.

Avkoppling i flock

Jobbhelg och en man som inte har möjlighet att aktivera hundarna betyder att jag måste göra det när jag kommer hem. Tar dem och drar iväg till skogs och efter att ha gått en bit på en skogsstig hör jag motorljud och tar några steg in i skogen och samlar ihop hundarna.
Plötsligt kommer det 70 kilo mastiff dundrande och jag möter upp hunden som blir lite överraskad att jag fanns där då han bara sett Atlas släntra in till oss. Då jag har tre hundar måste jag ta ett beslut så gammelman Atlas får gå fram och jag försöker hålla de andra med mig. Varje normal hund borde ha respekt för en gammal hund och sen vet jag att Atlas aldrig skulle "svara upp" om den andra hunden gör det. Nu kommer ägaren och kastar sig av fyrhjulingen men törs först inte ta tag i sin hund vilket känns oroväckande så jag börjar gå och lockar med mig mina.
Jag är glad att jag planerat att träna så jag hade fickan full med kassler som jag kunde belöna mina underbara änglar med. Det hade kunnat sluta riktigt illa då det precis som Gizmo var en hormonstinn unghund.
Hör människan säga: Det gick ju bra! Ja, va faan berodde det på? Hans ouppfostrade ångvält eller mina snälla som tillät den hunden att välla in i vår flock?
Ägaren fortsätter med att säga intelligenta saker som:
-Han är svår att få trött (aktivera hjärnan istället för muskler vore kanske något för både husse och hund).
Eller...... -Jag orkar inte hålla honom.
Tycker dock synd om hunden som motioneras med fyrhjuling vid 1-års ålder och har en husse som är mest imponerad av storleken på sin mastiff. 

Husse har ryggskott så jag får göra allt.........
I morse hade jag all tid i världen, tyckte jag, men så när jag står där i parken och njuter inser jag att jag gjort en tankevurpa (eller inte tänkt alls) för jag börjar om några minuter. Kopplar upp Atlas som annars kommer efter i egen takt och släpar honom samtidigt som jag schasar iväg de andra två hemåt. Släpper in hundarna, slänger mig på cykeln och trampar iväg som en galning till jobbet och tycker att jag gör en bra rush för jag blir bara 4 minuter sen. Det är tur man har nära både till rastplatser med hundarna och till jobbet.
Efter jobbet är i synnerhet Lilleman ganska understimulerad och jag tar dem i bilen och åker iväg för att rasta och sedan skjutsa hem ena dottern.
Tar sedan en stadsvandring med Gizmo där han får gå över broar och gallertrappor, balansera på sittbänkar och murar, passera alla drakar på stan, gå under reklamskyltar och möta andra hundar på kvällspromenad.
På hemvägen är det mycket belöning för att leverera tomflaskor, burkar, askar och annat som ligger slängt på backen. Hinner med en mysstund hemma innan jag får ordna mat, så det blir hämtmat.

Haft en ledig dag som jag fyllt till bristningsgränsen. Då vädret inte var det bästa på morgonen blev det både sovmorgon och snabbsanering hemma innan ryggsäcken packades för skogspromenad. Hann bara en kort bit innan det började dugga och när dropparna blev större tog vi skydd under en gran och hundarna fick sina gosaker men när det slutade fortsatte vi vår vandring och jakt på checkpoints. Vanligtvis är det Izi som hittar sumphål och lär Gizmo att uppskatta dem men idag stod jag och letade och då var Atlas först att hitta checkpointen mitt i sumphålet. När molnen mörknade och det var dags att vända var som vanligt jag och gps:en inte överens. Jag hade karta och gps och hur jag än vände och vred fick jag inte till det, så jag satte mig ner, andades och för ett ögonblick förstod jag litegrann. Jag hade tänkt göra en vandring  med övernattning i höst men så länge jag inte känner att jag litar på och behärskar gps:en blir det inget. Vilse igen!
Har jag med vatten  och nått att äta? Ja, till hundarna, så jag stjäl deras vatten och korv. De får dricka ur bäckar och vara nöjd med sina grisöron.
Blir ett uppgivet- "Bilen", till hundarna och de tycker detta är en jättekul lek där de får känna sig duktiga.
Jag sneglar på gps:en ibland och den säger nått helt annat men jag litar på hundarna och har ljudet från en gruskross att navigera efter. Det visar sig att jag lagt in fel info i gps:en och hundarna tar en enklare väg genom att gå mot en stig och sedan följa den tillbaka. Fyra timmar!!!!!

När jag kommer ut ur skogen är det inte många minuter innan det fullkomligt vräker ner och vi sitter och kurar i bilen. Åker sen och handlar lite nötter och nått att dricka till mig och djupfryst mat till hundarna då de behöver både svalkan och energin. Kvinnan som ser mig, knästående på en gräsplätt strax utanför hundaffären, huggandes i gräset med en yxa tittar konstigt på mig. Men jag måste ju dela den frysta hundkorven och självklart har jag en yxa med mig för sådana tillfällen. Maken har numera accepterat och vant sig vid att det finns bland annat, yxa, stekpincett, kamoflagenät, folieklädda bastmattor och kompostgaller i bilen. 
När jag kommer hem är det i stort sett bara att byta till torra kläder och skor och ta med mer go´saker för att åka och träna lydnad. Gizmo fick vila i bilen och vi tog en annan hund först men sen var han i full fart trots dagens bravader. Hittade hans favoritbelöning i kväll men den smärtar. Han älskar när jag puttas och brottas, det blir ju några tugg i underarmarna men det kan det vara värt för han går igång så in i bubblan och jag fick mycket mer driv i steget på fria följet.

I morse tyckte Atlas att det var jobbigt för det åskade som bara den så han kom in i sovrummet och kröp in under sängen och de andra två förstod inte vad han höll på med utan sov lugnt vidare. Jag hade kvällspass och kunde unna mig en sovmorgon och när jag sedan gick ut med dem hade det slutat regna men Atlas var fortfarande något skeptisk till att börja med och ville först inte följa med ut. Hela dagen har det sedan varit regntunga skyar och växlande mellan duggregn och hällregn och hundarna har inte fått så mycket aktivitet. När jag kommer hem blir det först en snabb undanröjning av dammråttor och ibland är det jobbigt att man har tränat hundarna att ta det lugnt för de tror att dammsugaren är deras kompis och att de bara måste vara i närheten. Dammtussar
Sedan hämtar jag klicker, godis och apportbocken och går mot sovrummet och då rusar Gizmo in för han vet vad som gäller, nämligen att vi stänger in oss och tränar. Efter en så här långtråkig dag är han full i energi och genomför villigt allt jag ber om väl medveten om att gamlingarna väntar utanför dörren och gärna stjäl hans godis ;-)