Mitt hundliv

Långfredag: Började med att träna lite lydnad med några vänner för att sedan åka till skogs och köra lite bevakning. Lydnaden gick överlag bra med både Izi och Gizmo även om Izi i början är lite slarvig numera.
Jag och en gammal vän har än en gång "smått" samtidigt och tränade inkallning med störning, passera utan lek/bus och träna bredvid varandra och vi är riktigt stolta över våra små. Skogsträningen var patrullering med vind och ljud och Izi var ordenligt taggad och får en perfekt ljudmarkering då den blir sååå tydlig när hon kastar sig från ena sidan till den andra och jag släpper ut henne på en gång. De små får också lite påvisningsövningar och sedan även springa ut till figg i skogen för första gången vilket de inte hade några problem med. Efter flera timmars hundträning åker jag hem äter, och somnar sedan i soffan där maken väcker mig och påminner om nästa träning.
På kvällen är det inomhus sök med ett annat träningsgäng och Izi blir hysteriskt lycklig när hon träffar en av dem, då det är länge sedan vi tränade detta. Men hon är ganska snabbt igång som skallmarkör igen och hittar sina figgar. Även Gizmo får prova på och även om han aldrig gjort detta förut så förstår han fort vad som genererar beröm och korv. Det är inga problem med trappor, mörka rum och andra figgar, men duschkabinen ville han inte gärna gå in i, undrar varför ;-)

Påskafton: Dagen börjar med migrän men sen åker vi till stugan för att titta till den och trötta ut hundarna inför kvällen. Atlas och Gizmo busar och Izi springer runt med bollen i munnen och skäller på dem medans jag och maken njuter av solen. Väl hemma igen är det klädbyte och middag hos svärföräldrarna och nu ser vi vad vi måste träna mer på med Gizmo nämligen passivitet på andra ställen. För trots att han är jättetrött kan han inte ligga still många minuter men till slut efter sjuhundtratrettiotolvte tillsägelsen dråsar han ihop och somnar.

Påskdagen: Åkte till klubben när det var visning av rallylydnad och mycket folk med hundar och vi passade på att träna med den störningen. Det enda Gizmo tyckte var störande var att det var blött och slaskigt på vissa ställen på planen men annars var det riktigt kul att träna. Dessutom börjar nu båda mina yrväder tycka att det alltid är deras tur att träna och än så länge är det bra konkurrens. Tycker att Gizmo är lite för luftig vid fria följet och jag får problem med vart jag ska göra av vänster handen då han är högre än Izi. Får ju inte hålla den stelt efter sidan men jag kan ju inte hålla den rakt ut och vifta med den ovanför hans huvud heller.
Izi skötte sig utomordentligt på stegförflytningarna och idag tränade jag lite längre tid med henne och då märktes det att gamla vanliga "pärlan" finns där bara jag låter henne värma ur sig först. Kort avbrott för fika och sedan var vi ensamma på planen och passade på att köra budföring och Gizmo springer som han ska men visst ser det ut som en nyfödd högbent kalv som inte riktigt har koll på kroppen. Blev även lite kampande och påvisningsövningar innan vi bröt för dagen och jag tog en promenad med båda två och jag satte mig i solen. Efter den vilostunden åker jag och lägger ett hårt spår åt både Gizmo och Izi som de får ta innan jag handlar mat och åker hem. Phu, nu sover de men jag vet att det är ännu en ledig dag imorgon............

Då jag jobbade extra i söndags fick jag min fripassdag idag på skärtorsdag så nu blir det långledighet.
Dagen började dock inte med sovmorgon och därför blev jag sedan sittade och slöa i flera timmar efter att jag matat och morgonrastat hundarna. Men tillslut packade jag ryggsäcken och drog iväg, fast då gick solen i moln och det började yra snöflingor men det gjorde inte oss något.
Vi vandrade upp till "vårt" ställe där vi satte oss en stund och hundarna fick sina grisknorrar innan vi vände tillbaka. Det fanns mycket spring i benen på dem men när vi ett par timmar senare kom tillbaka till bilen var de riktigt trötta allihopa.
Nu åkte jag in till jobbet uppklädd och klar för Blåkulla för att önska dem alla en glad påsk och fråga om någon skulle med. Tyvärr hittar jag inte Kvastplats nr 15 och missar transporten till Blåkulla så jag får ta nattflyget. Blir istället en härlig hemmakväll med besök av de utflugna döttrarna samt trerättersmiddag lagad av maken.
Gizmo har redan vant sig vid konstiga figurer och inga spöken i världen kan vara mer skräckinjagande än hans matte.

I morse när jag rastade Gizmo hade jag inte honom kopplad när jag stod och plockade upp ute i djupsnön,
då hör jag ett gnäll och inser att det bör finnas en hund i närheten. Tittar upp och ser först bara en kvinna komma gående men strax bakom en man med en hund. Nu vill Gizmo gärna gå iväg men lyder mitt nej och växlar mellan att titta på mig och på hunden. Men när hunden passerat tycker han att det är ok att dra iväg och jag ryter nej och får precis tag i bakrumpan på honom, varpå han överraskat gnäller till. Oooops, matte är snabb som blixten. Ibland är timingen perfekt.
Jag inser att det är mitt eget fel för efter att hundar har passerat oss brukar jag låta mina gå och lukta in den passerande hundens spår och nu ser jag koncekvensen av ett statiskt beteende från min sida.
Andra gånger är ett statiskt beteende bra, som när han varit med husse på jobbet och de kommer hem efter lunch. När husse då slår igång vattenkranen går Gizmo in i buren själv för då vet han att det bara är påfyllning av vattenskålen och sedan burvila som gäller.
Efter jobbet åker vi och handlar egen mat och helg ben till hundarna och passar då på att väga Gizmo som nu planar ut på viktkurvan, tack och lov, för 36,5 kg räcker tycker jag. Har även försökt mig på att mäta höjden men det är inte enkelt på Herr gummiben och svankrygg men cirka 68 hög är han. Kvällen hemma avslutas med apporteringsträning som fungerar bra och han sitter nu kvar efter att han tagit den i munnen.
Blev även lite positionsträning och försök till snabba sättanden för Gizmo. Izi vill också träna och hon sitter enligt husse utanför sovrumsdörren och genomför sitt-ligg enligt mina kommandon, det är fjärrdirrigering på hög nivå genom stängd dörr. För att både hon och jag skulle känna oss nöjda blev det även ett kortare pass med henne och jag visade husse skillnaden mellan "Ärthjärnans" inlärning och "Åkerspökets". Izi fattar absolut inte vad en hand med godis utanför henne betyder utan hon sitter kvar i fotposition men viker sig dubbel mot svansen för att få den istället för att flytta betonghäcken. Inte lätt att få till positionsförflyttning då. Gizmo däremot förstår absolut inte att man kan backa utan då snurrar man runt, runt, runt. Det där med snurrandet tror jag han har från sin mor.

Hönsen i hönsgården flyr

Ibland blir inget som man planerat och efter förra helgens bravader är jag fortfarande inte i form så det var bara att ställa in helgens pistoltskjutning. Ingen hundträning planerad på grund av detta så det var bara att improvisera och bestämma sig för något lättsamt i aktivetetsväg. Blev en stadspromenad med Gizmo och maken på släptåg med "gamlingarna". Mycket hundar och nu har Gizmo fattat intresse för dem alla, gnäller och vill hälsa men vi tränar på att han skall släppa intresset och vara med mig.
Dörrar som öppnar sig när vi passerar är han numera van vid och han har aldrig tyckt att det har varit konstigt men idag tyckte han det var dags att gå in och kolla vad de saluförde på ett av ställerna.
Bronslejonen i naturlig storlek har han lärt sig att totalt ignorera och fladdrande gatuvimplar var inget konstigt, när det slängdes saker med buller och brak i en container och kördes med rondell blev han nyfiken och ville kolla upp det.
Ja, ibland blir jag brydd, om än lycklig över hans framåtanda.
Vi passade också på att gå över E4:an och gallertrappen är inga problem men att se bilarna susa förbi under honom  tycker han är lite konstigt. Knäppaste reaktionen han hade under dagen var när vi passerade en plastdrake som låg på en pir i vattnet för den försökte han kurtisera med.
Under söndagen jobbade jag så det var husse som fyllde dagen med hundarna. Men efter jobbet tog husse Atlas och Izi på promenad och jag passade på att träna lite med Gizmo innan vi gick på kvällrastning. Tyvärr är han lös alldeles för mycket och behöver koppeltränas.
Han börjar promenaden som en vanlig rastning men när vi rundar ett gathörn lyfter han nosen, skannar litegrann och strax ser jag vad han vindat in. Husse, Atlas och Izi kommer runt hörnet en bit bort så han verkar kunna bli en bra bevakningshund iallafall, bara jag sköter mig när vi börjar träna det.

Vaknade tidigt för att fylla en ledig dag med något roligt. Bestämde mig för att jag måste göra nått "nödvändigt" innan jag belönade mig själv så jag började med att städa badrummet innan jag hoppade i duschen. Plockade sedan ihop återvinningen, bäddade sängen och där tog orken slut och viljan över. Packade ryggsäcken, hämtade äldsta dottern som plötsligt frivilligt följer med på hundaktiviteter och vi handlade med oss go´fika och travade iväg uppför berget, vek in på en mindre stig och hittade sedan en härlig öppen plats där vi grävde ner oss. Fick hjälp av Atlas som gillar att gräva men torrsnö är inte enkel att flytta. Nu fick hundarna varsitt ben så att vi skulle få fika i fred men Izi var mer sugen på vårt fika och lämnade sitt halvätna ben obevakat och plötsligt ägde Gizmo två, tyckte han. Men då trotsade matte tyngdlag och smärta och flög upp ur gropen och plötsligt var han utan båda två.
Vi satt i solen och njöt av värmen även om vi blev lite kalla då vi inte hade något liggunderlag bakom ryggen och dessutom vandrade hundarna runt gropen så att de rev ner snö från kanterna som rasade ner innanför jackorna. På väg därifrån kliver jag i en grop och styper handlöst och smärtan i revbenen får mig att utstöta gutturala läten så historien upprepar sig med hejlöst glada hundar men denna gång även en lätt orolig dotter.

När vi senare kommer tillbaka till bilen gör vi en kortare shoppingtur innan dottern släpps av och jag gör en till promenad innan vi gör kväller. När vi går där så är Atlas försvunnen och jag förstår at han funnit något, ropar och han kommer inte, börjar att mumla paragrafer och gå mot honom och då släpper han det han har och kommer. En djupfryst, skalad potatis, nåja inte farlig iallafall. Kvar på stigen sitter en oskyldig Izi och bredvid står en oförstående Gizmo, som dock har han lärt sig att det skälls minst om man gör som Izi. Vi fortsätter och då hittar plötsligt Gizmo nått och där brukar jag ha svårt att hinna med innan det är svalt men denna gång tyckte han det var något konstigt och tvekade. Varför slänger man ut broccoli i naturen? 
Vi som skulle träna lydnad, städa mera och påskpynta hinner inte mer denna dag och jag sitter i soffan med en kudde tryckt mot revbenen så att jag kan hosta, nysa och eventuellt skratta åt filmens roliga sekvenser.

Så här glada gubbar gör Gizmo innan han sätter sig för att göra nummer två

Sitter och kollar efter kurser och hittar en om hur man skapar föremålsintresse.
Ikväll kom Izi skuttande med ett mjukisdjur hon hittat och Gizmo med en tappad vante så jag började fundera på om mina hundar verkligen behöver träna på föremålsintresse för de har nu börjat övertriumfa varandra med att leverera allt de hittar.

Jag har köpt lite nya hundleksaker och det enda Izi på en tävling har ratat att hämta in på ett uppletande var en bit skumgummi så därför har jag nu tänkt träna Gizmo på det och har inhandlat fina badsvampar. Förstår inte varför maken muttrat om att bilen är fylld med en massa konstiga prylar.
Bitstock och fårskinnspip är ett måste för alla hundar och trots att jag hade beställt en valp med färdigt framåtsändande måste tydligen ta tag i den saken själv  och då behövs pinnarna med belöningskopp. Att jag sedan också behöver trä, metall och tung apport, olika koner, plastband, träpinnar, trasiga mobiltelefoner, vantar och plånböcker vet ju varenda hundidiot  

Ledig förmiddag då jag tagit ut lite timmar jag har tillgodo men då matte är lite ömklig just nu så blir det inga stora aktiviteter. Blev endast en rastningspromenad under förmiddagen med lösa hundar för jag fixar inte det minsta lilla ryck i kopplet utan att revbenen smärtar. Tidigt fick vi en man med en liten "bjäbbare" efter oss och jag kallade in mina och vi stod still en stund men mannen fick ingen ordning på sin hund utan vände och gick därifrån.Skönt då slapp jag koppla upp mina. Jag gick lungt och försiktigt men lyckades ändå kliva ner i ett djupt fotsteg på snöstigen och det var inte någon höjdare. Jag vek mig dubbel och skrek högt och hoppas ingen sedan såg mig krypa omkring stönande i snön, men hundarna tyckte att jag var jättekul och de har nog aldrig kommit så fort på en "inkallning".
Vi får träna inne på enkla saker nu när jag är lite konvalecent som sitt, ligg, apportering och även
"gå bakom" i trappen.
På kvällens rastningsrunda dök det plötsligt upp en till pannlampa i mörkret och jag kallade in mina hundar för jag insåg att om det kommer en till "idiot" med pannlampa i mörkret är det säkert en hundägare. Börjar bli bortskämd med att inkallningarna alltid fungerar men där är ju flockens påverkan stor. Men faktum är att Gizmo är lika snabb att reagera som Izi men han håller sig inte fullt lika nära och får springa några meter längre. Kopplar upp killarna och sätter allihopa på sidan så att mannen kan passera med sin hund och jag är stolt över min flock och får också höra från den mötande mannen att jag hade bra ordning  på dem.
Vi fortsätter vår promenad och lilla SnuskBert hittar en massa äckliga saker som gammalt bröd som slängts ut till fåglarna, snuspåsar och snorpapper varpå jag måste gräva mig ner i halsen på honom för att plocka ut snusket. Izi blir mer och mer klibbig på mig förmodligen för att hon känner att jag går på spänn för att hålla koll på odågan och hon vill absolut inte vara delaktig i odågerier.
Men ibland ser han ut som en ängel.........

Ja, vad ska jag säga, hur ska jag förklara mig?
I fredags var jag på teamaktivitet med jobbet och förutom att äta gott skulle vi tävla sån där "tramsig" femkamp. Men oavsett ära så går jag in för fullt redan i gren ett som var gocart och under uppvärmningen hade jag lite problem att få till det i en kurva och i finalen bar det sig inte bättre än att jag drämde in i väggen och åkte omkring som en slängdocka i stolen i gocarten. Kände att jag var lite öm men fortsatte med laser och sprang runt och sköt hejvilt på kollegor för att sedan ta lite prickskytte med gevär och basketboll för att avsluta med minigolf. Jag kom inte hem med någon buckla utan det som buktade var mina revben som jag spräckt. Tur att jag skulle jobba i helgen så att det inte var hundträning som fick stryka på foten för jag har inte kunnat göra någonting. Försökte med lite träning med Gizmo men jag klarade absolut inte av att belöna genom att kampa eller ens klappa händerna så jag lade ner de försöken. Att hosta och nysa hör inte heller till favoritsysselsättningarna just nu.

Ikväll lyckades jag iallafall få hit äldsta dottern så att det hände någonting utanför ramarna och hon trakasserade det "lilla" monstret efter bästa förmåga.
Jag har iallafall tränat i tanken för nu är Gizmo registrerad som min tävlingshund på SBK och jag har gått igenom listan på årets tävlingar. Det blev 39 stycken!!!!!!! möjliga och drygt 8000kr men nu kommer jag inte att delta eller ens anmäla mig till alla men det blev rätt många presumtiva tävlingar i närområdet om jag tittar för både Gizmo och Izi.

Ledig förmiddag då jag bytt till mig att jobba kväll, så väldigt passande då det var tvätt, tyckte maken.
Det var några minusgrader och klarblå himmel så vi tog en låååång promenad och njöt av solen och det verkade både Atlas, Izi och Gizmo uppskatta. Upptäckte alldeles för sent att det var dags att gå tillbaka, så det var bara att prioritera bort träningen och sedan även rationallisera bort lunch också för att åka direkt till jobbet, men det var det värt för jag känner att jag fått ny energi. Dagen blir ännu bättre när jag kommer dit och får beröm då jag är den bästa i hela Sverige på att nyttja ett program. Bra början på en dag på jobbet och skönt att höra då jag tyckt att det varit jobbigt ett tag.

På eftermiddagen har Gizmo vilat ut och har nya krafter efter förmiddagens utflykt och får vara i bilen på husses jobb och upptäcker då att det ligger en tennisboll på utsidan gallret. Tack och lov försöker han inte gnaga sig genom gallret men när husse släpper ut honom vänder han i luften och ställer sig på bakbenen för att hämta bollen. Japp, han är inte någon guldfisk som Izi utan verkar ha ett bra minne vilket känns skönt.
När jag slutar jobbet tar vi igen lite av den träning vi missade under dagen och utanför sovrumsdörren sitter en ledsen Izi. Så när vi tränat klart ska hon minsann visa vem som bestämmer och lägger sig och "äger" hans kära tennisboll och hans tygräv.
Oj,oj,oj vad livet är hårt för en liten Gizmo och för en åsidosatt träningsgalen Izi.