Mitt hundliv

Ikväll var det planerad inomhusträning så när jag kom hem från jobbet laddade jag träningsväskan med godsaker.Den låg Gizmo och vaktade under tiden jag slängde i mig lite mat så han börjar lära sig att den betyder att det kommer att hända nått kul. Tog sedan mina härliga träningsbenägna arbetsvovvar och åkte iväg och lämnade husse med soffpotatisen Atlas (eller var det Atlas jag lämnade med soffpotatisen husse......)
Börjar med att ta in Gizmo och han blir lite yrsig först då det var några nya hundar men snabbt hämtar han ihop sig och gör en kanonträning. Bra fokus på mig, lek och kampbenägen och orkar med ett ganska långt pass. Vi hann med lite smått och gott av position med fokus vid fot, lite kryp, inkallning med ställande, stanna kvar, liggmarkering av spårpinne och apportering. Men han har så svårt att sitta ner med apporten i munnen och lyfter rumpan omgående så det får vi klura på. Jag glömmer ibland bort att han är en liten kille på
9 månader och inte träningsgalna Izi men jag tror att han har goda förutsättningar att bli likadan som det verkar nu. Under träningen gjorde han två utbrytningar där han tänkte hälsa på de andra men vände när jag ropade vilket gör mig riktigt stolt.
Nu var det bara en kvart kvar och jag hämtade Izi för en kort intensiv och totalt ostrukturerad träning. Hon som alltid haft ett fint fotgående, tränger och går alldeles för långt fram och ikväll var det ljud inte bara vid stegförflyttningar utan även i vinklar och skick. På fjärren funkade allt utom stå från ligg för där klev hon fram och vittringen välte hon varje pinne ett kvartsvarv när hon skannade av dem men tog sedan rätt pinne.
Efteråt när vi packat våra väskor och går ut skickar jag in Izi i bilen och Gizmo får komma ut och hälsa på några av träningsvännernas hundar. Kul att se att han faktiskt har ett bra hälsningssätt utan att vara för påstridig så är han ändå nyfiken och framåt. Får se om det var ett dumt tilltag om hans intresse nu ökar för andra hundar och förväntningarna går från träning till bus. Efter att ha rusat runt och lekt en stund tog vi och åkte hem och han sover nu djupsömn och tassarna rycker.

Gizmo ligger och bevakar träningsväskan

Beordrad övertid på jobbet gör att det inte finns varken så mycket tid eller ork till mer än vardag med hundarna. Fördelen med "Lillfjärsen" är att det behövs bara några minuter för att träna med honom och det kan man göra inne. Det märks att han har myror i brallan på rastningarna för någon mer enveten retsticka har jag inte träffat på. Atlas och Izi försöker ignorera men tillslut ledsnar Izi och han få sin jagis. Att han sedan blir omsprungen,kullvräkt och nertryckt i en snödriva verkar han tycka att det är värt. För det är upp och samma procedur om och om igen. På kvällens promenad blev han även ikappsprungen och omkullvält av matte. Ja, han stod ju still så jag sprang kanske inte ikapp honom direkt men efter att ha sagt ifrån om bajsätande tidigare på promenaden så tog jag nu älgakliv och "skrämde" honom genom att plötsligt stå bredvid och putta till honom när han fortsatte äta hästskit trots mitt nej. Verkade han bry sig?. Nja, han kastar omkull sig själv i snödrivan men behandlade mig sen likadant som Izi, han tycker det är värt allt skäll. 
Jag försöker se det positiva i hans tilltag och glädja mig åt att han är enträgen om han vill nått, full i energi, framåt och orädd vilket egentligen är jättebra egenskaper  

Men för att trötta ut honom provade jag lite onödighetsövningar (Hight five, snurra runt och sånt) ikväll och detta med operant inlärning så han fick tänka själv och det var jobbigt för lilla hjärnan och han somnade senare som en stock.
Under tiden vi gjorde detta satt Izi och stirrade in i den stängda dörren, enligt husse och när jag kom ut slängde  hon sig in i fotposition och dansade sedan runt mig i stegförflyttningar. Tränade lite med henne också och det lyste verkligen ur hennes ögon. Mera, mera,mera,matte.

Efter en lugn förmiddag tog jag med mig hundarna och åkte iväg för aktivitet. Blev en rastning efter ett skoterspår vilket var jobbigt då det inte var tillräckligt packad snö och jag klev igenom titt som tätt och fick kämpa mig fram så jag frös inte även om det var minus 15grader. Izi visste att jag hade med mig en leksak och hade mer koll än vanligt på mig medans Atlas som alltid gick och strosade själv tills han upptäckte att Gizmo verkade ha hittat nåt intressant. Lilleman kommer att bli en underbar spårhund även om dagens användade av nosen inte roade mig då det var någon som klivit av skotern och lämnat kvar en fin hög. Men jag insåg vad som var på gång och fick stopp på dem båda två. Kontakt får jag däremot inte en stund senare med Gizmo när jag säger hans namn, och när jag kommer på mig med att säga det igen( tjata) och jag iallafall inte får uppmärksamhet kastar jag mig med ett vrål över snövallen och hugger tag i honom och lyfter helt sonika honom därifrån.
Nu var det "bara" en god pinne som distraherade men det kändes som ett bra tillfälle att förklara vikten av att lyssna på mig. Nästa gång kan det vara viktigt och jag kräver kontakt när jag ropar även om det inte leder till inkallning.

Lite senare när alla är färdigrastade är det dags för lite bus och jag får ett bra tillfälle att belöna Gizmo för att han spontant tar kontakt med mig (och Izi är för engångsskull längre bort) så jag slänger iväg leksaken bakom mig. Han tar den först och hinner stoltsera en stund innan det blir jagis och dragkamp med Izi.
Åker sedan och köper lördagsgodis till dem, blommor till mig och mat till maken, som han kan göra iordning åt oss    
Passar på att åka till min mammas grav och tända ett ljus, det är en härlig vinterkväll med fullmåne och jag stannar på en platå och "kurar skymmning" och njuter av färgerna när mörkret faller. På väg hem kommer jag på att det åts en del snö under den tidigare promenaden och stannar därför till för ännu en rastning.
Kvällen var tänkt till inomhus träning, städning och hundvård men det blev flera timmar i telefonen med några hundvänner och  massor av hundprat. Tror att Atlas, Izi och Gizmo gillade en lördagkväll med goa märgben och mys med husse bättre än kloklippning, öronrensning och pälsvård.

Så hade man då tur med vädret!
Sol och minus 8 grader när jag hade min lediga dag efter helgjobb och dessutom en dag med planerad hundträning och inte bara promenad. Trodde att vi skulle vara ensamma mitt på en vardag i skogen men inte, det kom folk då och då. Den som tog "puckopriset" var kvinnan med 5 hundar som bara öppnade bilen och allihop vällde ut och rusade fram och skällde på oss och hon brydde sig inte. Sällan jag gör något "uppfostrande" med andras hundar men de insåg att mig hoppade man inte på för då åker man i backen.
Tack och lov hade vi inte våra ute och dessutom kunde hon inte veta om vi var hundrädda eller inte. Idiot!

Nu tog vi fram pulkan för att träna hundarna att ligga still i den, då patrullhundar ska kunna bevaka från pulka som dras av soldat vid långa transporter i djupsnö. Jag är övertygad om att det kommer att vara svårare att lära mig åka skidor än att få hundarna att ligga i pulkan.
Min träningsvän har en massa hyss för sig och nu tränas det på att själv kunna spåra visuellt. Så jag fick vackert gå några korta spår, i det ena hade jag gått två gånger i samma fotspår, nästa hade jag gått tillbaka till utgångspunkten och det tredje gick jag baklänges. Kul och ännu bättre blev det när jag lyckades lura "trackern".

Gizmo kampar ju gladerligen med Izi, mig och maken men idag fick han kampa med någon han inte träffat sen i somras. Han kampade utan problem men visst var det lite okontrollerat till en början, det finns ju så mycket spännande i världen. Men det blev bättre och det kom till och med kampmorr när han var riktigt i farten och de gånger han vann leksaken kom han snabbt tillbaka till figgen för mera lek. Efter det blev det påvisningsövning (inför hans militära bana) på figurant och här tappade han fokus men när han gjorde rätt var det inga problem att lämna mig och springa fram till figgen och busa. Härligt!
Sedan blev det bevakning för de vuxna hundarna och Izi tog figgen på vind men kunde inte låsa så jag lät henne gå förbi för att sedan ta det på tillbaka vägen. Samma sak gjorde vännens hund som dessutom blev distraherad av några som kom vandrande. Hyfsat resultat på årets första träning men vi kanske skulle gett dem bättre förutsättningar. Orutinerat av oss förare.
Efter drygt 3 timmar kommer jag hem ordentligt frusen och då har maken tänt ljus och tappat upp ett varmt bad.

När det är så här kalla dagar blir det korta effektiva rastningar och dessutom har jag och maken delat upp rastningarna så att jag tar Gizmo och det är jag så nöjd med för han är klar på 2 minuter medans maken får vandra runt med de andra. Men Gizmo och jag har annat att jobba på och vi tar alla tillfällen att träna lite av varje medans husse är ute med de vuxna så tränar vi inne i lugn och ro.
Förutom lite lydnad som sitt, ligg och stanna så tränar vi på "Fråga" där han måste fråga (genom att titta på mig) om det är ok att ta leksaken jag lagt ut. Det här har jag vidareutvecklad och Izi är en klippa på det ute och hon skvallrar alltid ocm det kommer någon eller är något annorlunda. Detta nyttjar jag när jag släpper ut dem för att nattpinka för då får Izi gå ut först och jag ser genast på henne om det är fritt fram så att jag kan släppa ut grabbarna.
Sen har Gizmo fått träna på att gå "bakom" i trappen och det är inga problem utan det gör han galant nu.
Ibland får han följa med mig ut till återvinningsstationen när jag slänger plåt och glas så det dundrar i lådorna men han bryr sig inte. Ikväll hade vi tvättstuga och den är i ett annat hus så då fick han följa med dit, men han får inte vara inne i lokalen utan får sitta i korridoren utanför och vänta vilket han gjorde med bravur. När jag däremot gick förbi honom till torkrummet lyfte han på rumpan och vände sig ett halvt varv så det blev lite för svårt. Men han satt kvar även fast jag korta stunder försvann ur synhåll.
När så tvättmedlet tog slut bestämde jag att det var läge för en promenad och inte en biltur till affären, så jag tog ryggsäcken att packa i, laddade fickan full med godis och gick iväg. Utan de andra störande åldringarna var han en dröm att gå på promenad med och vi hade det riktigt mysigt och Gizmo höll sig fint vid min sida för det var där det vankades godis. Mötte en man som kom hastigt ur mörkret men Gizmo gjorde bara en snabb kontroll och brydde sig inte. Hundmöten är ( än så länge iallafall) inga problem utan han vet att det gäller att titta på mig.
Ja, idag har han varit en riktig Gullbert min lilla raring.

Pärlband med med mina älsklingar . Att Atlas ens syns hör till ovanligheterna för han är spejaren som alltid är 100 meter före oss. Tack och lov har Gizmo valt Izi som förebild där.

Härlig dag  som började med att jag fick njuta av en underbar soluppgång när jag snabbrastade hundarna i morse innan jag gick till jobbet. Får sluta tidigare då det var så lugnt på jobbet och jag hinner då hem och plockar ihop det sista av julen som stått samlat på matrumsbordet ett par veckor så nu är det fint med ren duk, fräscha blommor och ljuslyktor. Nu ska bara alla kartonger bäras ner och stuvas ihop i förrådet så att det ryms.
Sen är det mat för oss allihop, fast Gizmo får bara halv ranson innan det är dags att åka och träna.
Nu börjar han bli odrägligt bångstyrig när vi kommer fram till träningshallen, visst är det bra med förväntan inför träning men jag gillar inte att han försöker dra mig in.
Idag var han aktiv i 30-40 minuter och även om en del av träningen bara var "håll koll på matte" och ingenting annat träning så hann vi även med en del. Position vid ingångar tränades mest, då han sätter sig för långt bak och gärna har en tass på min fot. Läggandet är snabbt och bra men nu vill jag ta bort handrörelsen och då är det naturligtvis inte lika bra längre. Hm, vad enkelt det är med en gammal hund,....fast där har jag ju ett segt läggande och gnäll så det är inte så jäkla bra det heller, när jag tänker efter.
När tungan hängde på tvären och hjärnan kokade på honom så det var dags för byte och vila för Gizmo och han fick sin resterande mat.
Izi var helt hysterisk och man skulle kunna tro att hon går på svältdiet (och det gör hon, när det gäller uppmärksamhet från matte) för hon provade allt innan jag ens börjat träna hade jag en hund som plockat upp apporten, suttit fint , legat ner och snurrat runt. Tyvärr känner jag mig inte så träningsinspirerad och det känns mest som vi harvar på som vi alltid gjort men samtidigt så hittar jag nya vägar med Gizmo och testar dem på henne och det funkar ibland. Rutan gjorde hon jättebra de första gångerna (och det är ju första gången som räknas) men sen blev det för mycket "kan själv" tänk och hon stannade innan eller vid konen.
Efter att vi tränat bara någon ½timme (sa ju att jag inte var inspirerad) så blev det byte av hund igen. Denna gång var det lek och bus med mig och lite utställningsträning och allt avslutades med Gizmos första "riktiga" platsliggning. Visst reste han sig när jag gav honom godis men han accepterade att lägga sig igen och han var inte alls intresserad av de andra eller vem den stora gråa killen bredvid var, men så stod ju matte där och övervakade.

Minus 22 grader!!!!!!!
Tack och lov har jag tidiga passet på jobbet så det är maken som därför tar morgonpromenaden. Atlas och Izi tycker det är kallt och de vill snabbt tillbaka in i värmen igen, Gizmo däremot han röjer runt som en galen kalv trots minusgraderna och verkar inte känna av kylan men det beror förmodligen på att tassarna inte befinner sig tillräckligt länge på marken och med de tjurrusningarna han gör alstrar kroppen säkert en massa värme.
Han fortsätter med samma oförtröttliga energi resten av dagen och får följa husse på jobbet där han får riva i kartonghögen tills det ser ut som en konfettimaskin löpt amok. Däremot vill jag inte att de röjer runt ute när det är kallt och halt med möjlighet till skador vilket är en stor risk för en liten kille med långa ben som inte har koll på gränserna. Både Atlas och Izi har fått stå ut med oförutsedda attacker och under kvällens rastning när jag muntligt hade stoppat honom ett antal gånger och han lyssnat, men strax efteråt glömt alltihop och går på nästa "offer" ledsnade jag. Hugger tag i honom och han skriker till av häpnad och jag passar på att tala om för honom att §*$¤&#grrrrrrrr, nu räcker det.
Ok, säger han och skuttar iväg och.......... gör om samma sak. Japp, där fick jag för att jag försökte gena och släppte upp honom för tidigt första gången bara för att det var så jäkla kallt. Jag börjar rabbla nya haranger och går mot honom med bister uppsyn och han går vidare som om jag talade till någon annan och trots att de äldre tydligt visar att det är fara å färde för nu är matte skit elak så läser han inte dem heller. Atlas och Izi sätter sig självmant vid bilen när vi passerar den och jag fortsätter gå efter odågan och först efter närmare
100 meter inser han att det inte är en promenad utan matte förföljer mig.
Oj,oj,oj nu ändrar han strategi och bestämmer sig för att sluta fly och krusa mig istället och det fick han minsann göra för jag var kylig (vilket inte var så svårt med tanke på temperaturen) denna gång och jag släppte inte honom förrän han gått ner i varv och lugnt gick med mig tillbaka. Att han kommer att göra sådana här dumheter är jag fullt medveten om, men måste han ta det på årets kallaste dag?

Tycker att han skulle hetat "Evil Eye" istället.

Ledig idag då jag kommer att jobba till  helgen och trots att vädret inte var det bästa så packade jag ryggsäcken och drog iväg med hundarna. Hade en plan vart vi skulle men när vi nästan var framme följde jag en plötslig ingivelse och svängde åt andra hållet. Åkte till ett ställe vi brukar besöka vid andra årstider men upptäckte nu en skylt som sa "tyvärr är det plogat på beskostnad  av skidspåren pga. planerad avverkning. Jippi, sa jag och tog en låååång härlig promenad med hundarna utan att vara orolig för vare sig skidåkare eller bilar. Var bara minus 6 grader men det blåste och fanns regn i luften så det kändes som småspik i ansiktet där det var öppna marker men annars var det underbart. Detta underkylda regn gjorde träden så vackra och det gnistrade så det kändes som ett sagolandskap.
Efter flera timmar i friska luften åker jag till syrran för att tvinga till mig lite fika och låta Gizmo umgås med både syrrans hund och dotter. Där hittade han snabbt Caizas ognagda tuggben och var sysselsatt med dem en stund. Han skötte sig otroligt bra trots att syrrans 3-åring sprang omkring och när en klappstol föll med ett skrammel bredvid honom makade han bara litegrann på rumpan.
Kattmaten var intressant men han lät bli den men jag lät honom inte se katten som satt uppflugen på byrån, ville inte utmana ödet.
Haft en heldag ute på vift och kommer hem vid middagstid med magen full av smörgåsar för min del och ben och grisöron för Atlas, Izi och Gizmo. Blir hemma någon timme och trots att hundarna har dråsat ihop efter maten och är jättetrötta så studsar faktiskt Gizmo upp och är intresserad av aktivitet när jag kliver upp och tar på mig skor. Han kanske är en "Jag är alltid på G" hund precis som Izi alltid varit, det verkar iallafall lovande.
Avslutar dagen med att hämta dottern efter jobbet och medans jag väntar på att hon ska sluta passar jag på att träna i p-huset med Gizmo. Förutom lite lydnad blir det ett hårt spår med liggmarkering på apporten och trots att vi inte spårat alls på länge så var han jätteduktig.

Äntligen ledig! Och efter att ha varit upp och matat och snabbrastat hundarna blev det tyvärr en alldeles för lång sovmorgon, men det var skönt. Sen var det full fart med snabbfrukost, lämna hemmet i kaos, hoppa i täckbyxor och dra iväg för att njuta av dagen. Började med att hitta en plogad skogsväg och tog en promenad med röj och bus för hundarna och även lite budföring mellan matte och husse. Det var kallt med minus 16 grader men soligt och gnistrande vackert och då maken följde med blev det massor av härliga vinterbilder.
Efteråt tänkte jag att det var ett bra tillfälle att träna vad jag trodde var en trött Gizmo. Vi åkte till ett mycket populärt promenadstråk med mycket folk, barn, pulkor, hundar, fåglar och skidåkare. Han var lika nyfiken, framåt och virrig som vanligt och verkade inte det minsta trött. Han trodde att jag tagit honom till ett paradis för illbattiga småpojkar och kastade sig runt för att kolla av allt men ganska omgående tog jag honom ur den villfarelsen och krävde mer uppmärksamhet än någonsin av honom. Han lärde sig fort att gå med mig och skita i omvärlden resulterade i en glad matte som spottade korv hela tiden. Första skidåkaren som swischade förbi med ett frasande ljud var lite läskig men genererade varken i flykt eller anfall utan endast en undanmanöver och sedan var det inget han brydde sig om. Vi besökte även ankdammen och han fick sitta och titta på dem en stund men han var inte speciellt road av dem.
Den som misskötte sig mest under promenaden var nog Izi för husse hade problem med henne då hon hela tiden försökte ta sig fram och vara med sin matte som bara gullade och spottade korv till den lilla äckliga snorungen.
Nästa anhalt är hundbutik för att köpa hundmat och jag tar in Gizmo för att väga och tror att det ska vara en "walk in the park" efter tidigare aktiviteter men tröttheten har inte slagit till ännu. Han hör och känner doften av andra hundar då det är en 7 månaders yorkshireterrier och en 13 veckors bedlingtonterrier i butiken och Gizmo är intresserad men så fort de börjar bjäbba gör han som han lärt sig av Atlas och ignorerar dem.
Vi väger honom och nu var det bara 1 kg upp på en månad och han väger nu 33 kg så det börjar plana ut men sen har det blivit lite mindre mat sen vi tog bort lunchmålet också fast mer korv, frolic och annan belöning.
När vi kommer hem visar sig tröttheten iallafall och mest hos mig och vi somnar en stund för att sedan njuta av lördagkvällen med god middag för oss och ben som inhandlades under dagens shoppingtur till hundarna.

Börjar bli lite mör i den gamla kroppen efter att ha jobbat i två veckor utan ledighet och bytte därför till mig kvällspass igår och idag för att få lite sovmorgon och hinna med hundarna. Har tagit härliga långpromenader och Izi och Gizmo har fått röja runt och även Atlas har givit sig in i leken ibland. Många av våra vanliga promenadstråk är inte upptrampade då det föll så mycket snö på en gång så det hann aldrig bli någon stig och nu vill ingen börja plumsa. Så jag har planerat att ta på storkängorna och snölås till helgen och fortsätta på ett ställe jag påbörjade under julledigheten och hoppas på att "någon" trampat några steg till där jag slutade.
Men idag hittade jag ett skoterspår som vi vandrade på och jag kom ihåg att ta med en av deras favoritleksaker som de kunde busa och kampa om även om Gizmo var lite" tam" i kampandet i denna film.
Jag facineras fortfarande över att Izi kan skälla och ändå ha kvar bollen i munnen.
Dagens träning för Gizmos del var: Kom när matte ropar, var uppmärksam på matte för hon kanske slänger fram en boll eller köttbulle om man har tur och man ska sätta sig omgående "där man befinner sig" och vänta när matte säger det. Det enda som falerade var uppmärksamheten för omvärlden är ju sååå spännande och vem vill springa i cirklar runt matte mer än Izi? Nåja, jag tror han började inse fördelarna på slutet av promenaden.