Ibland börjar dagen bara fel. Vaknade alldeles för tidigt av att en hund hulkar och kräks och sedan fick jag rasta hundarna trots att det egentligen var maken som skulle göra det. Det blåser halv storm och det är inte mysigt att stå ute. Dessutom är Gizmo ett monster med alldeles för mycket energi och kräver all uppmärksamhet av oss allihop och i morse ledsnade även Izi och han åkte i backen men han var lika glad för det och fortsatte terrorisera. Så jag kopplar upp honom så de vuxna får göra ifrån sig ifred och då är det jag som blir misshandlad för han måste ju bara kasta sig efter vartenda löv som fladdrar fram på snön och jag far runt som ett vändkors. Inser sedan att jag skuttar med lätta steg till jobbet med vetskapen att det är maken som får ta hand om resten av dagens utmaningar med våra raringar.
Får gå hem från jobbet i bitande kyla och storm och när jag kommer hem stampar jag i trappen och ringer på dörren för att vara "störig" men får ingen nämnvärd reaktion. De verkar inte heller tycka att jag är konstig när jag kliver in trots att jag har huvan med pälskrage uppfälld, halsduken upp över näsan och ryggsäck. Härdade vovvar.
Börjar med att träna en stund med Gizmo innan jag sätter igång med fredagsmyset och veckostädningen av hundarna och jag är verkligen facinerad av gosedjuret Gizmo som sköter sig enormt bra trots när jag sliter i hans mjuka, lurviga päls. Efteråt blir det kvällsrastning i ovädret och gamlingarna gör det de ska och vill bara tillbaka in i värmen men Gizmo har ångan upp och röjer runt med en aldrig sinande energi känns det som.
En sån här dag kan kan jag skriva under på att allt är inavlat i den mångsidiga hundrasen Hovawart:
Säl, ödla, monster, teddybjörn och arbetshäst, mjuk som en persika men med en hård kärna.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS