Om oss


Korad,Tjh,Sph3,Ptrh3,LP1,Sv uch
Terahof Eagle Eye
”Gizmo”

Meriter:
Årets Brukshoffe2017
Årets Allround-Hoffe 2015
Patrullhunds SM 2018
Patrullhunds SM 2017
Patrullhunds SM 2016
Distriktets Allround 2015,2016,2017
Korad 488 poäng
Tjänstehund (Ptrh)
MH/MT
Tävling:
Spår: Elitklass-Godkänd 
Patrull: Elitklass-Godkänd 
Lydnad 3*1:a pris, LP I

Utställning:
Svensk Utställningschampion
Excellent och BIR
BIS-bruks 2:a

Avkommor:
Elliegårdens A-kull 2014

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Utskrattad

Ledig förmiddag och en härlig rastningspromenad runt sjön innan det var dags för lydnadsträning.
Fria följet med stegförflyttningar och inkallning med ställande och  läggande funkade men allt annat började riktigt dåligt.
Jag lade ut tunga apporten och fick en tyst, fartig apportering men naturligtvis måste jag mitt dumma nöt kasta ut en träapport efter det och får då genast ett startskall. Sen kom Izi plötsligt ihåg katastrofhoppet hon gjorde sist när hon landade hindret och nu ville hon inte hoppa. Så vi fick leka lite "hoppa hur och när som helst" belöning och sen var hon igång igen. Ja, hon tog även stegen som extern belöning en sväng med bollen i munnen. Hon lade sig bra  inför krypet men var alldeles för långt från mig i svängen och hade höga armbågar. När det sen var dags för framåtsändandet tänkte jag inte till utan passade på att förbereda stegen med godis när jag ändå stod i närheten.  Vad händer då? Jo, naturligtvis drar Izi (som vanligtvis har guldfiskminne)  iväg till stegen när jag säger framåt. Jag erkänner mig vara en jubelidiot vid det tillfället.
När jag väl får till framåt har hon dåligt tempo och jag blír tvungen att friska upp Izi´s minne fram till "punkten" före gruppen. När vi tragglar detta fram och tillbaka kommer en bekant smygande och står och skrattar vid planen. Skönt att skrattet var för Bert och Beda (gjorda av buskstöd) samt panelgardinspinnarna som jag appterar med frolic för brytpunkten. Kreativt var omdömet jag fick.

Återtåg

Efter en snabb middag blev det en kväll i hundarnas tecken. Började med att åka och köpa mer färskfoder till Izi tillsammans med maken och dessutom behöver vi en ordentlig kylväska som också inhandlas. Det är konstigt vilka prioriteringar man gör. Vi har en dammsugare som luktar bränt och måste startas flera gånger innan den fungerar men vi beställer nytt halsband till Atlas och köper kylväska till hundmaten.
För många, många, många år sedan gick husse ut ett spår och någon mer vilsen och felklädd människa har jag aldrig sett i spårskogen. Se bild
Ikväll gjorde han om bedriften och jag tror han någonstans har lyssnat och lärt under dessa år för nu tog han magväska och där lade han apporter, snitslar och gps. Men kortärmat var det även denna kväll vilket han ångrade då grenar och myggor gick hårt åt hans muskel-lösa armar. Under tiden han gick spåret rastade jag hundarna men Izi hade sett att husse gick in i skogen och var nyfiken och försökte verkligen att lyssna och vädra efter honom. Vi hann även med lite lydnad och vi tränade snabba lägganden och stegförflyttningar samt apportering i höggräs utan startskall.
När vi sedan shoppat färdigt är det dags att ta spåret och Izi drar iväg redan under transporten fram mot spåret. Men vart börjar det? Informerade om att jag ville ha en startsnitsel och sen snitslar vid apporterna, glömde han det? Nu hittar Izi spåret utan problem och strax innan en gren slår mig i ansiktet ser jag den minsta snitselrosett som skådats. 
Inte nog med att snitslarna är små, så ligger inte första apporten ("gå åt rätt håll belöningsburken") på det avstånd jag informerat om och här har det inte gåtts i raka spår utan mer som en full enbent bärplockare.  Detta blir ett äventyr och det är bara att följa med.
Izi tycker att det är hysteriskt roligt och markerar glatt varenda apport och även de grenar husses nakna armar har brutit av. Jag forcerar diverse buskage med livet som insats, kanar nerför slipriga mossbeklädda bergsslänter och kryssar mellan träd och när vi kommer till slutet har vi alla apporter med oss och det vankas mer vomkorv och även lite pate. Jag har en del synpunkter men röstas ner av Izi som är hysteriskt lycklig att ha hittat husse.
Mera husse spår!!!!

Allt i ett

29
På eftermiddagsrastningen blev det en uppletanderuta och Izi skötte sig bra även om hon inte har så snyggt avlämnade som jag såg på helgens tävling. Åkte hem och åt middag för att sen byta kläder och åka  och träna. Satte mig i bilen och väntade på min träningskamrat men måste ha somnat till. Så när jag vaknar till lite senare inser jag att hon blir upptagen en stund till och åker och lägger några spårupptag och minirutor. Medans de ligger till sig passar jag på att göra några inkallnings-ställanden, fritt följ med stegförflyttningar, skall och tystnad samt snabba lägganden utan gnyende och det fungerade. Nu var det dags att ta spåren och Izi har inga problem att analysera och ta rätt riktning på nått av dem vilket känns skönt men jag funderar på varför hon bakspårade överhuvudtaget på helgens tävling.
Nu får jag kontakt med vännen men jag har ju redan tränat så vi pratar lite innan vi skils åt och rastar på varsitt håll. Men när jag rastat färdigt talar Izi om för mig att hon hittat några oanvända köttbullar i fickan och "kräver" att få dem och då måste hon ju jobba för dem så jag åker till en stor gräsyta och sätter upp Bert och Beda. Nu har Izi drastiskt sänkt tempot vid gruppen men tyvärr även fram till gruppen så jag provar en annan strategi för att än en gång få upp tempot från början. Sen kör vi igenom apportering och Izi var tyst och tafsade inte på apporten men däremot blev hon vid ett tillfälle distraherad av något och glömde vad hon skulle göra så det blev dubbelkommando. Efter att vi hårdkört framåtsändandet blev det lite kryp med vinklar och som avslut några lägganden. Ja, vi hann med det mesta under kvällen.

Dagkollo

En härlig dag i stugan för hundarna medans vi tvåbenta slititgt med diverse sysslor har Atlas och Izi badat, lekt och vilat. Idag är jag bara öm i mitt blåslagna ben och kan gå normalt, tack och lov då det är tävling till helgen igen. Tog kort men inser att jag besparar er mitt håriga, svullna, blåa, rispade ben och bjuder på sommarbilder istället.

Åkerspöket har kraschat. Kolla tassarna!

Spår i Umeå

Fredagen började tidigt då jag planerat att träna innan jobbet men Izi ville inte äta. Jag fick i henne lite blötfoder, dock var hon lite låg på morgonrastningen men efter morgontoaletten, lite gräsätning och ett dopp i bäcken är hon redo för ett lydnadspass.
Satt som på nålar på jobbet och väntade på att få sluta men det ringde för mycket och jag fick inte gå tidigare. Förstår inte att folk inte har annat att göra en fredagkväll. När jag slutar springer jag hem för att slänga in packningen i bilen och åka och kommer fram 22.30. Blir en rastning och sen en snabb ostkroksstund innan jag hoppar i säng. Vaknar 1 minut innan klockan ringer och är påklädd och klar 9 minuter senare och tur var det för jag behövde den extra tiden. På väg upp igår kväll började tanklampan lysa och nu hade jag 6 mil att åka. Hittar en mack mitt i skogen men de tar inte sedlar och det är inte "min" mack så det är bara att åka vidare. Kör in på ångorna till min mack och får i vad tanken rymmer så när som på 2 liter, dessutom har de öppet klockan 7 så jag kan köpa nått att äta. Mat, godis, belöning, ostkrokar och vatten till Izi har jag planerat och packat men inte egen frukost. 

Får startnummer 9 och hinner rasta och lägga två upptag som Izi tar åt rätt håll och belönas då rikligt och får sedan blöta sig i en bäck. Nu är vi redo för tävling!
Izi går lite zick-zack och väljer bakspår och vi får höra: Tillbaka till rutan, men sen går hon fint iväg. Men vi hittar ingen apport och jag tror att hon bara vill spåra och skiter i dem, men så markerar hon en och sen en till. Vi kommer till en rinnande myr och Izi skuttar på en tuva men när jag provar samma sak sjunker jag ner och skon fastnar och det tar ett tag att komma lös och Izi får stå och vänta. Vi går vidare hittar en till pinne och när vi kommer tillbaka till "bäcken" längre bort tar det stopp och Izi verkar lite villrådig och hon står länge och vädrar mot andra sidan. Men tillslut beslutar  hon sig för att gå vidare och tar sig över blötmarken. Där verkar hon tappa spåret och med så många pinnar borta ger jag upp även om jag inte selar av (slarvigt) och vi går mot bilen för jag är säker på att vi lämnat spåret men så står hon där med en pinne i munnen. Än en gång har min raring briljerat när inte matte tror det och nu inser jag att vi har bråttom och börjar springa och vi plockar några pinnar till i farten. Men jag borde veta bättre än att springa i skogen med min slappa fot som jag glömt att tejpa så jag gör naturligtvis illa mig och haltar i mål med alla apporter men tyvärr 4 minuter över tiden. Det verkade vara svåra spår för 6 av 12 elitekipage bröt dagens tävling,
Analys: Tror att Izi tvekade att gå över myren igen på grund av att jag ställde till det och fastnade första gången. Jag är egentligen jättenöjd även om vi bröt dagens tävling för Izi gjorde ett kanonspår idag även om bakspåret var onödigt.

Jodå, vi var ut på planen och körde lite lydnad efter alla andra och Izi skötte sig bra.

Packad

33
Efter jobbet var det vårfest på jobbet och det blev grillning och kubbturnering. Nu hade jag massor att göra men då vädret var härligt kändes det ganska ok ändå att tillbringa kvällen med jobbet. Men efter en förnedrande silverplats lämnade jag kollegorna och joggade hemåt för att packa. Pratade en stund med uppfödaren om valparnas beteenden och hundar i allmänhet. Nu tickade klockan iväg och jag skulle packa,duscha och komma i säng i tid.
Redan färdig!!!!!!
Så då är frågan börjar jag bli rutinerad eller har jag glömt hälften? Nåja, jag är inte i säng, ännu.
Jag hade väl hoppats på en snabbträning i kväll men det valde jag bort men kanske hinner klämma in den innan jobbet imorgon. Däremot när jag slutar imorgon är det bara att slänga in packningen i bilen och gasa iväg för att komma upp i hyfsad tid (22) så vi iallafall hinner äta ostkrokar innan vi ska sova.

Valparna är nu 3 veckor och att upptäcka världen är jobbigt

 

Riktningsbestämning

Efter jobbet åkte jag iväg för att köpa lite blötfoder till Izi och natruligtvis åkte jag vilse och hamnade ett par mil fel men till slut var jag rätt och hann handla strax innan de stängde. Nu får vi se vad Izi tycker om det och om hon slutar klia sig. Oj,oj, tyckte om gjorde hon då hon nästan högg mig i fingrarna.

Under morgonrastningen hann jag med några stegförflyttningar och lägganden och under kvällens rastning blev det minirutor med spårutgångar. Izi var snabb att skanna av rutan och sedan följa "spåret" några meter för att hitta apporten och hon gick aldrig åt fel håll. Efter rastningen åkte jag till ett annat ställe och la några spårövergångar åt olika håll som fick ligga medans vi körde igenom lydnaden. Alla momenten funkade så jag nöjde mig och tragglade inte utan avslutade och tog spårövergångarna. Izi gick på som tåget och hade inte en tanke på bakspår.
Det går alltid upp och ner och jag vet inte om det är bra eller dåligt att kvällens genrep innan tävling gick så otroligt bra men kul att träna var det.

Slarvmaja

35
Efter att ha måsta varit kvar på jobbet för att få information (hur f-n man nu kan lägga det på kvällstid) så skyndade jag mig hem och bytte om. Åker iväg för att rasta hundarna och passar på att lägga några spårupptag åt både höger och vänster för att sedan åka och träna lydnad med Izi. Skulle "bara" ta stegen och hoppet men det blev allt annat först då den planen var upptagen. Idag hade hon mycket långsammare saktagående än tidigare på framåtsändandet så min åthutning verkar ha fungerat även om hon fortfarande går med svansen högt. Däremot var hon lite för "på" ikväll och det kom några startgnäll de första minuterna men sen skötte hon sig bra. För första gången på 7 år har hon bevisat att hon har minne vid träning. Även i kväll hade hon ett fint ställande på inkallningen men när jag inte kommenderade ligg vid nästa inkallning så la hon sig själv. Inte bra om det kommer innan jag kommenderat på tävling men kul att hon vet vad som förväntas och är förberedd på det men det betyder också att jag varit för statisk i min träning. Ikväll var inte apporteringen av bästa utförande utan startskallet kom och så även tafsandet med tassen medans skallet fungerade och framförallt tystnaden däremellan. När vi sen förflyttar oss till nästa plan så gör hon en mycket fin stegklättring och stannar också till på sista steget. Nu ska vi avsluta med hoppet och här håller vår tävlingssäsong på att ta slut innan den börjat för hon slarvar och landar hindret och håller på att välta det när hon slår i bakbenen. Oj,oj! Jag fick hjärtat i halsgropen men hon verkar oberörd och hon får trava runt lite och hon är inte halt så vi kör några hopp till och nu tar hon i och gör fina uthopp. Phu!

Nu åker vi och tar spårupptagen och de lämnade verkligen övrigt att önska, så här några dagar innan tävling går hon bakspår alldeles för långt innan hon vänder. Jag låter henne trassla på och komma tillbaka själv och när hon går åt rätt håll hittar hon ganska snabbt apporten och får belöning. Men detta upprepar sig på 3 av 5 upptag!!!!!!! Dessutom är det inte alltid åt samma håll utan hon har på en vänstervinkel gått åt höger och på två högervinklade spår gått åt vänster. Grrr!

Stolt svansföring

Byten

Idag bytte jag till mig ett grispass i juni bara för att få byta pass och sluta 1 timme tidigare nu på fredag då jag ska åka upp till Umeå. Ja vad gör man inte för att åka och tävla? 
Självklart blev det träning även ikväll och allt fungerar bra utom bytet av tempo till sakta på framåtsändandet. Så Izi fick sig en avhyvling och genast åkte lyssnarörona bakåt och hon hade plötsligt bra koll på mig och tempot.
Men som min vän sa: Hon ser jättehunsad ut först men så fort hon börjar gå åker svansen upp och hon spatserar stolt framåt och verkar ha glömt att matte var sur. Det är sällan jag behöver skälla på henne men Izi måste lära sig att detta inte är en enmansshow där hon kan strutta fram som hon vill.
Nu har det vänt på apporteringen, så de första gångerna är hon tyst, vilket är jättebra för det räcker på tävling men ju mer belöning hon fått desto mer gläfs och tafs på apporten blir det. Så nu har vi bytt problem och nu är det mera att hon slår med tassen än gnället, suck.
Krypet funkade bra och inkallningen var nog så nära en 10:a vi kan komma vilket gör mig otroligt glad att vi så snabbt vänt på det.

 

Påläst

Haft en heldag i stugan där hundarna varit helt inaktiva medans jag mellan renovering och städning har läst på för att få till ett bra ställande. Försökte även få Izi att ta till sig informationen men hon somnade. När vi kommer hem på kvällningen slänger jag i mig middagen innan jag byter om och drar iväg för att träna med en gammal vän.
Izi är riktigt flippad och kliver upp när vännen kommer in på plan, får för sig att ta stegen istället för att sätta sig efter uthoppet eller hämta apporten. Ja, en riktig virrpanna var hon till att börja med så matte måste bli lite "gramse" och tala om vad som gäller och sen hade jag än en gång en underbar tjej att jobba med.
Kom nått startgläfs på apporteringen men överlag var hon lugnare (tystare) där än vanligt. Ett fuskläggande (gick inte ner med armbågarna) annars hade jag tysta och hyfsat snabba lägganden under kvällens träning.Ställandet var riktigt bra och vi fick till och med till saktagående efter tips från vännen så nu får vi se om det håller i sig
.

Äldre inlägg