Mitt hundliv

Åh, vilken härlig dag, ledig, sol och 18 grader, underbart. Hade tagit semester för att kunna vila upp mig efter helgens övning men får snabbt abstinens så efter en härlig sovmorgon skippade jag att ta reda på berget av grön packning utan tog ryggsäcken, hundarna och drog till skogs.  När vi kommit upp på berget skriker Izi till och jag tror hon blivit biten av en huggorm men ser ingen som rasslar iväg därifrån. Däremot ser jag massor av myror och kommer på att där det finns myror brukar det inte vara ormar så det var nog en kvist som stack till eller en sur myra som bet henne.
Så jag beslutar mig för att stanna i denna skogsbacke för att fika och njuta av solen och märker att Izi är mer uppmärksam efter övningen och vid några tillfällen till och med snabbare att markera saker än spejaren Atlas. Några timmar senare på väg hem sätter jag däremot foten 1 dm från en orm och inser att de inte anfaller utan vidare utan den ligger där blixtstilla och vi lämnar den ifred.

Efter fyra dagars övning och en massa intryck borde Izi vara lite slö men det är full fart som vanligt. Full i spring är även Atlas men så händer nått och om det är hans gamla kropp eller om han slagit i nått vet jag inte men han haltar rejält. Vi har en bra bit hem och jag vill inte att han ska anstränga sig så det är bara att få honom att ställa sig på en sten så att jag kan få upp honom på axlarna. Inser vad skönt det är att ha tränat dem på detta men synd att behöva praktisera det och det är vid sådana här tillfällen jag ochså kommer på varför jag vill ha en tik. Varför? Lyft upp en hanhund som en boa på axlarna och fundera sedan på vad ni får i örat.

Inte blev det nått bloggat under övningen för det har inte varit många minuter över.
Torsdag: började med samling för skjutning och vi hundförare har pistol och först så är jag helt borta och tittar på den som ett fån men med några repeteringar så sitter det där igen med magasin, ladda och mantelrörelse och jag skjuter riktigt bra och är mer än nöjd. Sen är det vidare bilfärd till mitt kompani och där besiktas Izi in och det genomförs motivationsövningar för hundarna inför vad som komma skall. Izi är inte speciellt intresserad av första figgen och jag blir nervös men den andra tar hon trots att det är på över 100 meter och ljud, så det kändes såååå skönt.
Fredag: Rivning av tält och bandvagnstranpsort till skogs. Under dagen blir det en hel del patrullering av vårt nya område och Izi får jobba i stort sett hela dagen. Som avslutning blir det 3 timmars fast bevakning och Izi gör så snygga ljudmarkeringar att jag blir tårögd och våra "vänner" får upp pulsen men ingen FI dyker upp och  inget händer. Jag börjar tvivla (och säkert mina stridskamrater också) men efter en dryg ½ timme börjar några orrar spela. Izi som kan ha dålig ljudmarkering har alltså markerat deras rörelser innan de börjar låta.Härligt!
När vi sen återkommer till tältet blir det vila ett par timmar innan det först är dags för eldvakt och sen patrullering i råterräng (mitt i skogen utan någonting att följa). Det är inte enkelt att gå en slinga man inte känner till, i mörker där det dessutom finns spårutgångar, som Izi markerar och gärna ville spåra från de som gått ut med minor utanför slingan. Detta gör vi hela natten med två timmars vila mellan patrulleringarna.
Lördag: Efter denna natt och gårdagens jobb blir vi nästan frisläppta under lördagen och får ordern rast,vila. Eftermiddag(kväll bjuder dock på lite patrullering och bevakning och vi får jobba lite extra då en hund blivit halt och en annan fått allergi utslag.
Söndag: Uppstigning 02.00 för att sitta eldvakt och sen ha nöjet av att väcka alla då vi skulle upp 3.00 för att riva förläggningen och bege oss till ett nytt ställe. Vi var först klara med att riva och packa vår förläggning och det reulterade i att vi var först på plats för nästa moment. Nu tar vi oss fram genom skogen och Izi flamsar runt och jag tror att hon har noll koll men så sniffar hon till och strax därpå får jag en supermarkering och kastar mig efter gruppchefen för att meddela. Nu väljer de att gå vidare för att komma framåt och det reulterar i att vi senare  får springa tillbaka när de våra blir överfallna av de busar som Izi markerade. Vi bekämpar dem och går upp i skogen bakom stugan för att försöka hitta spår efter fler, men Izi är nu rejält trött efter en lång arbetshelg, och uppstigning kl. 03.00, ingen mat inget vatten och en språngmarsch. Hon går pliktskyldigast omkring och jag beklagar att hon inte ger nått men vi kommer ut på andra sidan huset vid några förråd och inte förrän efteråt får jag klart för mig att hon kommit rakt in i ett "virrvarr" där fienden vandrat runt och observerat och att hon där vandrar omkring för att hitta spårutgången.
Härligt när man får se att hundarna kan jobba under lång tid, under dåliga förutsättningar  och ändå lösa uppgifterna, det gäller bara att vi/förare litar på dem och kan förstå vad de förmedlar för information till oss och det har jag verkligen lärt mig denna helg.. Redan under torsdagen lärde sig hundarna att vila när tillfälle gavs och under transporterna i bandvagnen somnade de snabbt och ibland till och med sittande för att sedan tippa omkull.
På hemväg stannar jag till när jag ser fin skog och bestämmer mig för att snabbt motivera Izi efter en hel helgs hårt jobb utan figgbelöning. Går ut ett spår och avslutar det för att sen passera en öppen yta och hänga upp min 4 dagarsdoftande tröja tillsammans med bitstocken. Izi tar spåret och det är ingen fundering på åt vilket håll och ett jäkla driv och hon får nu vomkorv för vare apport. Vi avslutar spåret går ut på vägen och börjar patrullera och hon får vind på tröjan tidigt och sliter i kampstocken som hänger där. För det fina jobbet får hon nu en svinryggsrulle och vi sitter där i skogen och njuter av livet.

Fast bevakning där Izi markerar orrarna.

Izi vilar vid tältet under kamonätet

Sovande sittande Kiera

Izi sover i bandvagnen med huvet nerkört vid packningen

Hård men tuff huvudkudde

Izi har tillbringat tiden med att vandra runt mig eller vakta packningen men nu är det färdigpackat inför en hel helg i grönt med inmönstring imorgon och hemgång på söndag em.
Vi börjar med skjutning direkt i morgon och det tycker jag är jättekul och det är pistol för oss hundförare då det blir för svårt att hålla koll på både hund och en AK4.
Tror att jag och Izi kommer att ha det både roligt och jobbigt under dessa dagar och jag ska försöka hitta ork och tid att uppdatera ibland.

Blev väckt av en ilsken telefonsignal och en stressad dotter som behövde skjuts till jobbet. Så jag hoppade i kläderna, tog med Atlas och Izi och åkte på 8 minuter. Passade på att rasta hundarna när jag släppt av dottern i det mindre mysiga regnvädret. sen hem o ch göra mig färdig för jobbet. Tappar en burk i handfatet och naturligtvis spricker...............handfatet, Kommer till jobbet och har fått konstiga "reprimand" mail från en avdelning som säger att jag har gjort fel, men det hade jag inte gjort (den här gången).
Jag kan inte göra enkla förändringar i systemen och när sen schemat förändras till OH-tid (gör ingenting tid) börjar jag tro att det är dags för avsked per omgående. Så här fortsätter dagen med konstiga ärenden och jag törs inte tänka tanken på hund eller fysträning när jag slutar för kvällen.
Jag bär ner helgens väskor och släpar upp allt det gröna från källaren istället för nu måste jag packa för övning. Oj, nu kommer jag på att jag inte har fått mitt SGI-intyg som jag beställde för flera veckor sedan av försäkringskassan. Måste ringa och kolla för som det känns efter denna dag så har de väl inte skickat det.
Skulle vara skönt med lite flyt, nu.Kvällen avslutas iallafall med ett trevligt mail från en stor valpmage som bara har dagar kvar och jag hoppas det ligger en liten härlig valp där som vill vara med oss.

Terahofs Heksa

Efter en härlig sovmorgon blev det en långpromenad med hundarna och husse och det blev riktigt skönt efter ett tag då solen tog sig igenom dimman. Jag informerade maken om en lättare påvisningsövning och han satte sig bakom ett träd och Izi markerade, gjorde om några gånger och det funkade. Så nu kändes det bra, hundarna var rastade, jag hade tränat Izi och umgåtts med maken.

Efter mathandling och skjuts av dotter blev det lite slötittande på tv under tiden som jag fick nackmassage av kära maken för att sen somna till en stund i soffan. Kände mig efter det lite deprimerad för att slösa bort en ledig dag men så ringde en vän och nu bestämde vi oss för att vi skulle träna hund under kvällen och plötsligt fick jag en massa energi och hoppade i springkläderna för att hinna med ett pass innnan vi träffades.
Sen blev det lite lydnad med försök till tyst hund men får inte riktigt till det utan får fortsätta klura på det. Avslutade med uppletanderuta och Izi jobbade mycket bra, gick ut på djupet på en gång och kom in med allt utom en träpinne som hon släppte för att skanna av området och hämtade den sedan så det var ingen annat som luktade intressant. Trött, frusen och nöjd lämnar jag min vän för att åka hem till sen middag och en varm dusch. Izi tyckte det var för dåligt med belöningar under träningen och lät sig väl smaka från bilens smörgåsbord.

Slogs med vädret igår och åkte neråt för att tävla idag. Det blåste storm men Izi tyckte att det var härligt och när jag vände ryggen mot vinden för att det inte skulle kännas som tusen nålar i ansiktet stod tokan i fin lutning mot vinden och öronen rakt ut och njöt. När hon tillslut var färdigrastad gjorde jag misstaget att sprätta skit i motvind och fick slänga mig åt sidan för att inte bli träffad. Resan fortsatte och det var inte roligt att köra då det var snöigt och moddigt och absolut inte roligt väglag men det var inte heller mycket bilar ute. Hade turen att få låna en lägenhet av en bekants dotter där vi kunde sitta och käka våra ostkrokar inför dagens tävling.

Morgonen började med lottdragning och jag får startnummer 1 och får börja trampa upp patrullstigen i snön. Izi tar vinden och jag markerar men så pendlar hon över mot andra sidan och det brukar hon göra när det är ljudet så jag är inte säker. Vi har gått halva sträckan på ganska exakt halva tiden och gör halter vid behov.
Izi har vid ett tillfälle "något" men släpper/pendlar (det rasar snö från träden) så jag gör ingen markering och går så i mål på en bra tid men utan riktig ljudmarkering. Betyg 8,5
Sen är det dags för spår och Izi vindar in spåret, kommer fram till övergången och går bakspår men vänder (jättefint enligt domaren) efter några meter. Vi kommer i mål med alla apporter, även metallen trots att de var översnöade=Izi markerade för jag såg dem inte. Betyg 9 på upptag (gnäller vid halten),/10 spåret
Nu är det bara lydnaden kvar och jag försöker verkligen värma upp och bränna ur henne innan. Vid transport till platsliggningen äter hon snö men är tyst och uppmärksam så det känns riktigt bra. När det är vår tur kommer inget startgnäll......... men strax börjar hon även om det inte alls var lika illa som på förra tävlingen. Helt onödiga poängavdrag som vi hade behövt idag då det saknades 15 poäng på lydnaden för uppflytt. Betyg: Fritt följ,8, Ink.m.ställ 5, Framåtsändande 7,5, Kryp 5, Skall 5, Tungapport 9, Hopp 9

Vissa saker är jag förvånad över och andra gör mig glad från dagens tävling.
Lydnaden: Mindre bra att hon skällde även på tystnaden idag på skallet, vi som brukar kunna få 10:or.
Inkallning med ställande: Ja, visst brukar hon ta några steg men idag blev det både dubbla inkallningar och alldeles för sent ställande. Hon hade inget problem att krypa i snömodden men däremot skulle det ätas snö och blev dubbelkomando på starten och mycket skuttande.
Dagens glädjeämnen: Tungapporten blev det lite snett avslut men.......hon var tyst. Hoppet: Jodå,startskall men ett bra uthopp och sättande för där har vi tränat på att inte sitta så nära hindret och idag funkade det. Framåtsändandet: Bra tempo ut och tempoväxling och jag log stort även om hon efter gruppen pendlar lite.Som vi tragglat detta.
Spåret: Jag är såååå himla glad för idag tog Izi absolut ingen hänsyn till sin ballast(jag) utan jag fick vackert springa ikapp henne när jag tappade linan.

Ikväll var det dags för genrep och om det ska gå dåligt för att det ska gå bra på tävling så kommer vi att lyckas. Började lägga ett kort spår för att sen åka till lydnadsplanen. Nu var det träningskväll och fullt med hundar och folk och jag gasade inte ur Izi som jag gjort sista tiden och hon började omgående gnälla. Ställandet var inte snabbt, krypet slarvigt och högt, framåtsändandet startade sakta och ökade sedan, alltså tvärtemot hur det ska se ut. Men efter 45 minuters träning var hon iallafall tyst. Åkte tillbaka till spåret och hon tog upp det jättebra men tyvärr på fel sida om första belöningen vilket gjorde att hon fick belöning efter 2 meters bakspårande. Efter det tuffade hon på med bra driv och markerade alla apporter och klarade av alla klurigheter och vinklar.
Nu har vi packat och dra neröver i morgon efter jobbet för att förbereda oss med gos och ostkrokar imorgonkväll.

Hade inte planerat träning i kväll utan åker till stora köpcentrat och byter en tröja och lovar då yngsta dottern skjuts hem. Får lite tid över innan hon slutar så jag åker och rastar hundarna i ett skogsområde i närheten. Det var där vi var och tränade i helgen och Izi var därför färdigrastad efter 15 meter och undrade när vi skulle börja jobba. Så medans Atlas går på sina strövtåg och snusar lägger jag ett par minirutor med spårutgångar. Izi analyserar så fint, hittar utgångsspåret, men kollar genom rutan ordentligt (det kan ju ligga nått där) och går sedan iväg åt rätt håll och hittar sin belöning. Måtte detta nu hålla i sig och att fjolårets "troll" har stannat i sin håla efter vintervilan. Nu är även Atlas klar och har insett att det vankas godis om man spårar lite, så han gör en snabb avskanning av de minirutor och spår vi jobbat med och får sin godis.  Vi går tillbaka till bilen och jag hinner med lite starter och stegförflyttningar och numera tycker Izi att det är roligt när jag "busar" och hon måste försöka hänga med mig i svängarna. När dottern ringer och meddelar att hon är klar på jobbet är Izi på väg mot skogen igen för att jaga "busar". Tänk vad de kan lära sig utan att man lär dom. För visst är det oftast så att figgen går till skogs och ringer när allt är klart. Har även tidigare märkt att Izi går igång på att min telefon ringer vid träning i skogen så jag får väl be någon ringa mig innan tävlingar ;-)

Vissa uppskattar aprilvädret Film

Ja, vad ska jag annars säga? Byter pass med en arbetskollega vilket betyder att jag är skyldig en tjänst och bara för att jag skulle kunna träna hund i kväll. Detta när våren tog sjumilakliv bakåt och snön tog omtag och vräkte ner under hela dagen. Det var runt nollan och snön fortsatte falla och ibland yrde det ordenligt från träden när det blåste. Inte det mysigaste vädret att träna i. Då hör jag mig själv säga: -Jag står figg åt alla så vi får lite fart på patrulleringen istället för att byta figg efter varje ekipage. Ja, ni förstår vad jag menar.IDIOT!
Så nu sitter jag här med varma vetekuddar under fötterna och på nacken för att få upp värmen i kroppen då det inte blev något varmt bad för klockan var över 22 när jag kom hem. Usch, för att bo i lägenhet.

Sist patrullerade jag och Izi och vi börjar med en stilladående bevakning när tidigare ekipage är på väg tillbaka. Izi tycker att det är sååå tråkigt och jag borde träna det oftare. Men idag var hon uppmärksam även om det kom några "nu är det tråkigt gnäll". När hon sen vänder bort från patrullstigen och tittar åt andra hållet tror jag hon ledsnat men då dök de andra upp därifrån så hon gjorde helt rätt (det är som vanligt matte som är idiot, även där).
Sen går vi in på patrullstigen och Izi markerar ganska snabbt något men så kör en snöplog på vägen i närheten och vi väntar ut den innan vi fortsätter. Hon tar upp ljudet och det är inga funderingar på att hon markerar och hon belönas rikligt av figgen. Känns lovande inför helgens tävling för Izi är så taggad.

Har varit en heldag i stugan där vi dragit, ris, kapat träd och rullat stockar men nu ser det hyfsat ut. DÅ säger jag: Ska vi inte ta och fälla stora granen på en gång. Min man hämtar snällt motorsågen, lina och vi börjar sätta trädet i spänn så det inte faller över stugan men så sansar vi oss (för tillfället) när vi inser hur mycket ris det blir att dra från en 15meter hög gran.
Atlas har som vanligt legat på sin tron (bron) och njutit av solen och Izi har sprungit runt med sin älskade "boll" som inte längre är rund men den är bra att kampa med tycker Izi.

När vi kom hem blev det fika och då vi var trötta allihopa kurade vi sedan ihop oss i soffan och somnade en stund för att sedan vakna ledbrutna (vi 2-benta iallafall). Blev ändå en löprunda i samband med kvällsrastningen och kroppen var inte riktigt med på det till att börja med. När vi var tillbaka till bilen fick Atlas hoppa in och det blev lite framåtsändandeträning på gångvägen för Izi men nu med flagglina så jag kunde hålla koll på hur långt 15 meter är och påminna Izi om vad sakta betyder.