Mitt hundliv

Ha, en till ledig dag!
Tänkte ta lite sovmorgon så man orkar jobba i helgen men en hysterisk "vän" ringde tidigt i morse på väg till jobbet. Efter att sömndrucket ha försökt hänga med i vändningarna och försökt svara "rätt"vid varje tillfälle så var jag så vaken att jag bestämde mig för att inte somna om. Blev fika och en lugn stund i soffan innan jag packade ryggsäcken med roligheter och åkte iväg. Först en lång morgonprommis i snöfri skog med fys.inslag i form av bergsbestigning vid flera tillfällen. Stannade till på berget när solen tittade fram och njöt av utsikten och värmen en stund för att sedan vandra nedåt när det börjar blåsa ordentligt.

Efter detta åkte jag vidare för att lägga lite spårövergångar med snabb belöning i form av blötfoder instängd i burk om man tar spåret åt rätt håll. Det duggregnar medans spåren ligger till sig och vi kör lite lydnad och när det var dags för upptagen haglar det. Börjar först med minirutor och miniapporter och det fungerar ypperligt och Izi skannar noga av området och hittar 50-öringen.  När det sen är dags för upptaget har Izi svårt att gå "rakt ut" men tar iallafall alla spåren åt rätt håll. Känns skönt med ett problem löst för tillfället men känner mig lite ofokuserad och saknar riktiga träningsgnistan.
Åker hem på eftermiddagen och börjar vårstäda  i förhoppningen att kanske hitta engagemanget i nått hörn. Putsar några fönster, dammtorkar och flyttar runt möbler för att dammsuga. Här börjar Izi förfölja mig och jag inser att hon tror att jag tömt rumsmattan för att vi ska träna så det blir lite spontanträning inomhus.
Jösses vad fint hon jobbade på stjärt in, läggande, fjärren och stegförflyttningarna så jag måste jagat fram "något" med moppen.

Usch vilken lat dag jag haft idag. Var så inställd på att jag efter gårdagen skulle vara helt slut så jag startade dagen försiktigt. Skulle egentligen träna lite lydnad på förmiddagen men tiden rann iväg och det blev att skjutsa dottern istället. Tog en mycket kort och inte speciellt intensiv promenad med henne innan vi satte oss att fika en stund. Men solen gömde sig hela tiden och det blåste ordentligt så vi gick tillbaka till bilen(jodå, vi höll på att gå vilse igen). Åkte och uträttade lite ärenden och shoppade och ser hur folk tittar på mina skor. Det ser ut som jag klivit i en jätte hästskit för hela kängan är omhuldad av lera och resten av mig är inte så snygg heller så jag åker och tar spåret jag hade lagt för att få de fina skorna.

Izi går ut i "upptagsrutan" men stannar till efter 5-7 meter och väntar in mig och det vill jag ju inte och sen börjar hon gärna bakspåra alldeles för långt för att det ska gå bra på tävling så det får vi jobba på. Jag som haft det så bekvämt har nu fått en hund som har mer stök för sig ju äldre hon blir. Men spåret går hon utan problem även där jag gått på stenarna i en bäck, spetsvinkeln tas jättefint och alla skogspinnar markeras och hon får en burk med blötfoder på slutet som belöning. Efter att ha skjutsat hem dottern med allt inhandlat så blir det ett till stopp då vädret nu är mycket bättre. Börjar med att lägga några spårövergångar på en stig i en snöfri skogsslänt. Izi tar upp dem och går klockrent åt rätt håll alla gångerna. Hm, hur kommer det sig att "mitt spår" går hon bakspår på men inte "mina" spårövergångar? Hon kan ju inte i förväg veta att det ligger burkar med godaker i en bit efter spårövergångarna.
Har ju anmält mig till årets första tävlingar och det är mindre än 1 månad dit så nu är det bråttom att få till både, spår, bevakning och lydnad. 

Mer godis matte!

Blev väckt av en stressad ringsignal i morse. Det var dottern som fått fel på sin cykel och undrade om jag kunde skjutsa henne till jobbet så jag hoppade i kläderna och åkte. När jag släppt av henne tyckte jag det var lika bra att rasta hundarna på en gång och jag parkerar (blå punkt) och vi vandrade på kända marker uppför berget. Men så lurar några stormfällda träd oss från stigen och vi vandrar runt dem och går sedan en stund på toppen och hittar en byggnad som som jag känner till och vänder nerför berget då jag börjar bli hungrig, hade ju inte hunnit äta frukost innan jag åkte.
Efter att vi gått en bra stund börjar jag bli osäker för jag känner inte igen mig och jag inser att vi är vilse.
Blir så glad när jag senare ser en kyrka på avstånd (skönt när man är på höjder) men.........................
det är fel kyrka (rosa punkter)  rätt kyrka (gröna punkter).
Vi är i en annan kommun och jag har gått ner på baksidan berget. Vinklar nu tillbaka och kommer fram till en slalombacke och då förstår jag hur fel jag tänkte vid den förra byggnaden. Nu är det bara att börja gå uppför och att det är brant i slalombackar vet väl alla och ännu brantare nerifrån och upp än uppifrån och ner. När jag når lifttoppen vinklar jag av ut mot motorvägen så att jag ska kunna navigera efter den men tänker inte på att vägen svänger ut och att jag får gå längre i skogen. Hittar en stig som jag  följer en bit och tycker att vi bör vara framme snart men när vi når bergskanten vid vägen är vi långt ifrån framme. Jag meddelar chefen lite skamsett att jag kommer att bli sen till jobbet då jag gått vilse.
Stövlar in på jobbet 30 minuter för sent, omålad, med kepsfrisyr, i leriga kängor, kvistar i håret och hysteriskt hungrig. Men härligt att ha skrapat ihop drygt 15 000 steg på stegräknaren redan innan jobbet ;-)

Studsade upp ur sängen när jag tittade på klockan men kom på att jag hade ställt om den så det var inte så mycket sovmorgon men väckte maken och sa att det var bara att sätta fart om vi skulle hinna med oss.
Vi skulle åka ut till stugan och titta på om nått hänt inne och försöka vänja oss vid det som hänt ute. Oj, vad snön försvunnit på tomten men det är det enda bra jag än så länge kan komma på med skövlingen av skogen. Medans maken kollade av det klantverkarna inte gjort så lade jag mig på några fällda tallar och njöt av solen under tiden som hundarna röjer runt och tycker att det är kul med alla vedtravar, rishögar och nya dofter.

Hemma igen ska gubben hjälpa dottern att köpa dammsugare (jo, han vet hur de ser ut och hur de fungerar) och jag vägrar vara kvar hemma. Så jag byter kläder, packar ryggsäcken och ber om att bli avsläppt med hundarna för att ta en promenad och bli upphämtad när de är klara. Börjar med en rask promenad uppför berget när vi kommer upp till toppen går vi och sätter oss i skogskanten, njuter av solen och fikar en liten stund. Efter det fortsätter vi vår vandring och tar alla stigar i serpentinslinga och tillslut får jag sätta på Atlas kopplet och dra honom med mig för det börjar bli tunga steg för gammelman. Jag ringer och frågar maken hur det kan komma sig att han kan shoppa såååå länge med dottern men inte med mig. Men efter 4 timmar närmar vi oss nu hemma och hann behöver inte hämta upp oss. Trötta Atlas får plötsligt ny energi när vi möter grannens hund och han skuttar och far som den värsta unghund.

Blir vila och mat några timmar innan det är dags att åka på kvällens inomhusträning. Jag trodde Izi skulle vara trött men hon visar än en gång att hon är snabb att återhämta sig och alltid ivrig att träna. Tyckte nog att det kändes helt ok på kvällens träning, visst kom det ett mindre startskall på apporteringen men inget på rutan och överlag var hon tyst och jobbade bra. Tränade mycket på att hon skulle lägga slig snabbt utan ljud, apporteringar utan startskall och naturligtvis stegförflyttningarna och där var hon tyst :-)))

Ropade högt och gällt efter träningsvänner igår via telefon och facebook och hittade några fler tokiga och bestämde träning i dag. Vi samlades på samma ställe som förra helgen och det hade tinat undan rejält och var mycket barmark i skogen medans det låg kvar snö i skoterspåren. Men visst fick man vårkänning under rastningspromenaden.

Började med lite patrullering och först ut blev dagens rookie som inte blivit tjänstehund men som med facit i hand gjorde bäst ifrån sig idag av alla hundar. Efter dem var det min och Izi´s tur och hon pendlar och verkar ha virvelvindsmarkering men tar sedan figgen på ljud när kardborrefickan öppnas (jäkla godisråtta). Jag försöker verkligen få henne att fokusera på figg och vara tyst, men säger jag åt henne släpper hon markeringen.
Tillslut är hon tyst och får gå ut och kampa och här är figgen inte koncentrerad på hunden och får (tycker jag) skylla sig själv för att blodvite uppstod ;-)
Då det inte dricks vin så får jag väl köpa cocacola som figg ersättning.
Nu är det min tur att figga och jag får "jaga ifatt" ekipaget för att få ljudmarkering men det var ju bra då hunden "ligger på" och ljudet nu kom bakom hunden. Men visst märks det att det varit vintervila på hundar och förare.
Nu är alla hundar köra en omgång och vi börjar om men nu väljer jag att backa (skulle gjort det innan) och vi gör nu flera enkla påvisningsövningar under tystnad.Izi är tystast när jag lämnar över till annan förare och går figg själv.

På väg från träningen ser jag ett alldeles underbart, snöfritt och fint skogsområde och bara måste stanna för att nyttja det. Så jag lägger årets första skogsspår med upptagsruta. Izi går ut jättefint tar upp spåret men börjar bakspåra en bra bit innan hon vänder men sen känner jag hur "liljeholmens" går upp för henne och hon flyger iväg. Vid ett tillfälle får jag för mig att hon genar men efter att ha gjort en halvhalt bestämer jag mig att fortsätta. Vilken tur, för Izi var ju mer rätt än jag någonsin kommer att vara och jag ska aldrig mer fundera utan bara följa. Mitt motto nu och för alltid.är: Tänk inte, håll käften och följ efter. (OBS: Gäller bara vid spårträning med Izi)

Kvällens inomhusträning var helt i min smak. Izi kändes först lite låg men sen kom hon sig och allt gick riktigt bra, tillslut. Min nya träningsmetod verkar (peppar,peppar)) fungera på Izi. Massor av stegförflyttningar, snurrar, helomvändningar och hon blir bara mer taggad utan att gnälla. Härligt!
Innan rutan försökte jag ändra på hennes sinnesstämning med godis och väntan men trots att hon fick godis i samma sekund jag skickade fick hon fram ett startskall även om det var tystare än vanligt. På första skicket stannade hon även lite före rutan men vände och gick sen in i rutan.
Krypet var lite för snabbt första metern men då fick hon backa krypande och sen höll hon positionen. Ställande, sättande, läggande helt ok. Tränade även lite stabilitet på ställandet och fokus framåt. Har dammat av saktagåendet då jag kört några gånger på promenader och det fungerade även här utan tydlig riktning.
Var överlag en rolig och bra träning.

Efter tidigare problem så känns det ganska bra nu och idag har jag fått mail att vår tänkta valp från Terahofs förmodligen "finns till" för tiken har börjat visa symptom. Underbart!

Som ni ser är jag och Izi kanske inte överens jämnt ;-)

Izi har haft knorrmage idag och vägrat äta. Hon har inte varit dålig i magen utan gjort ifrån sig helt normalt men magen gnisslar och gnekar. Men efter kvällsprommisen så dög det att äta och sen blev det lite sparris också ifall hon har nått i magen som behöver lindas in. Nu ligger hon vid mina fötter och sover djupt så hon har förmodligen inte kunnat koppla av så bra idag. Blir därför ingen träning på stegförflyttningar under tystnad i kväll utan vi avvaktar till i morgon.

Jag har nu gått igenom årets tävlingar och det blev rätt många som jag vill anmäla mig till (15st) och det blir en kostnad på...........................3750kr och på det tillkommer resor och boende.
Nu har de höjt avgiften så det blir inga dubbelanmälningar för kommer man med på båda förlorar man 250kr och det är lite för kostsamt. Blir till att jobba extra så jag har råd att både tävla och köpa valp.

Planerade för en mysig dag i stugan med hundar och korvgrillning i solen men den kom av sig, för så fort vi kom dit såg vi förödelsen. Vi visste att de skulle avverka ett litet område vid vår stuga då många träd rasat i stormen men att det skulle bli ett hygge hade vi inte väntat oss. När vi sen upptäcker att de varit in och tagit våra granar som skulle vara kvar sätter jag mig ner och ger jag upp. Nu får det vara nog!
Vattenskadan som uppkom i höstas är de inte klara med och det jobb de gjort är inte till belåtenhet och vi har fått slåss för att de skulle ta bort det gamla undergolvet som var mögligt.
Trädet som föll över taket är borta men vi ser ju nu när tjälen börjar försvinna hur mycket som blivit snett och spruckit inuti stugan och de kapade bitarna från trädet ligger fastfrusna i en plantering.
När de nu förstört känslan av natur, skog och intimitet (är ju total insyn från vägen) på tomten i stugan är måttet rågat och jag orkar inte ens bli förbannad utan bara ledsen. Min slänt med skuggälskande växter kommer att dö när det nu blivit en söderslänt med brännande sol under hela dagen och min plan att det skulle vara ett skogslandskap med plantering är krossad. Jag skulle kunna sälja stugan i morgon utan att blinka.
Inte blir det något fikande utan vi vänder nedstämda hemåt och sitter sedan uppgivna i soffan under resten av dagen.
Jag känner att jag blir mer och mer en grinig gnällkärring som är så less på klantverkare. Fjolårets renovering av lägenheten gör att vi inte längre trivs och söker annat boende och det känns som allt startade där.
Vi hoppades ett tag att de skulle göra om dem till bostadsrätter men jag har insett att även om de gör det så inte sjutton trivs jag bättre för det. Nu känns det som vi haft vår beskärda del av strul och olyckor och hoppas att det är dags för förändring. Köper en lott imorgon.

Hade bestämt träff med flera träningsvänner idag för det är dags att snabbt vakna ur dvalan då det snart är tävlingssäsong. Började med ett möte med en "man" (som pratar mer än de flesta kvinnor jag känner) och hans hund. Vi satt och väntade vid en rastplats och när de kom fick hans hund inget vänskapligt mottagande utan Izi gjorde som vanligt. Väntar, väntar och anfall för att trycka ner slyngeln. De röjer runt och när Izi tycker att hon börjar ha läget under kontroll så retas odågan och allt börjar om igen. Efter en rastningspromenad då allt från hundträning till bilkörning avhandlades blev det dags för lite bevakningsträning. Det blåste bra och vi bestämde för att det fick bli vindfigg på patrullstigen. Izi går bra, pendlar och försöker hitta vind, stannar, lyssnar och kollar spår och strax innan vi vänder får hon upp vind på spåringången och får ny energi. Vi går vidare och hon får vindpustar men kan inte "fästa" men vi går ut från stigen och hon får ljud för att komma hela vägen då vinden hade vänt igen. Som alla vet är det ett lotteri med vind och nu gick vi dessutom vid en brink vilket försvårar ännu mer. Detta syntes tydligt på snitslar som vi satt upp, vid stigen såg det ut som bra vind men vid figuranten låg vinden åt motsatt håll. Så dagens träning genomfördes men var inte bra även om hundarna lyckades lösa uppgiften. Det skall numera finnas en film på mig irrande i skogen. Jag säger: Bara 6 minuter, jag har irrat runt längre än så i skogar ;-)

Nu åker jag vidare för nästa träning men stannar till vid ett stort köpcenter för att inhandla torra strumpor och nya skor inför nästa träning. Blir uppringd och får veta att flera hoppat av dagens träning och vi två som är kvar har kört varsitt förmiddagspass och bestämmer oss för att torra kläder hägrar mer än mera träning. Men nya skor och sockar följer iallafall med hem.

Ännu en ledig dag! Vet inte hur jag ska klara av nästa vecka utan en enda ledig dag ;-)
Nåja, vi njuter och gjorde även idag en utflykt när solen tog sig igenom moln och dis. Hämtade först yngsta dottern, sedan äldsta dotterns hund och så även syrrans hund innan vi var på väg med packad ryggsäck.
Vi gick vi upp på berget till en utflyktsstuga, en ide som fler hade. Jag ser det tidigt på våra hundar och håller dem nära redan innan vi är framme. När vi sen blir synliga blir vi utskällda, inte av människorna utan deras hundar men vi bara passerar utan att "mina" bryr sig.Atlas är den enda som brukar visa intresse men om hundarna skäller ignorerar han dem. Vi satte oss vid grillplatsen och njöt av solen, hundarna fick varsin grisknorr att tugga på och vi fikade. Izi var snabb att äta sin knorr för det jag hade med mig är högvilt för henne. Apelsin!

På väg tillbaka gick vi en annan väg och här var det inte lika upptrampat och vi flaxade på som kråkor när vi gick igenom skaren vartannat steg och hundarna kom rusande för att pussa på oss när vi tjöt av skratt  varje gång men kul hade vi även om skorna fylldes med snö.
Dotterns tik är yngst men tror att hon regerar i skogen (vilket hon är van att få göra då hon tidigare bott på stor gård och hon fått sprungit fritt). Atlas går hon inte på men hon försökte sätta syrrans gamla tik på plats och for också som vanligt och nafsade efter Izi´s bakhasor. Men idag gick hon över gränsen och Izi sa tydligt ifrån utan att gå på fysiskt utan bara jagade ut henne i djupsnön där hon blev "sårbar" och Izi fick stöttning av Atlas som aldrig brukar lägga sig i tjejernas bråk. Även jag stod bakom dem och nu lommade hon iväg och det verkar som hon tagit till sig kritiken.
Vi har allihopa trängts i soffan under kvällen och väntat på att husse skulle komma hem från huvudstaden. Ingen träning bara aktivitet idag.