Mitt hundliv

Jag har kikat runt ett tag och hittade i höstas en parning som verkade intressant så jag kollade djupare och blev mer intresserad. Jag väntade och väntade men inte förrän dagen jag kontaktade uppfödaren började hon löpa (2 månader sent) så det känns som det var mig tiken väntade på ;-)

Så idag klev jag upp tidigt för att åka drygt 20 mil enkel resa för att titta på en parning och träffa min planerade valps föräldrar och uppfödaren. Hanens kullsyster känner jag och hanen gjorde mig inte besviken. Snygg, social och trygg.Tiken var inte heller någon besvikelse utan hade även hon hade de egenskaperna, även om jag tyckte hon var liten jämfört med Izi som då är en stor tik. Men jag gillade det jag såg och jag som inte är utställningsfreak såg nog vad som menas med "snyggt steg" jämfört med Izi som struttar fram. Tiken var dessutom precis så nyfiken och härligt sprudlande som jag vill att de ska vara.
Uppfödaren faller också in under samma kategori som hundarna, (snygg,social och trygg ;-) och jag beklagar redan att de bor så långt bort. De hade åkt 70 mil för denna parning och det är jag glad för så jag hade möjlighet att träffa båda föräldradjuren och dem.
Så nu är det bara att vänta och hoppas att det blev något av dagen.
Ja, nu har jag väl satt sista pricken över i:et i "Hundidiot"efter dagens utflykt.

Helgen har rullat på i full fart och jag har knappt hunnit tjuvträna på promenaderna ens. Jag och maken var delaktig i 70-års fest åt pappa där nästan hela släkten skulle komma och mat, dryck och lokal skulle ordnas.

Dagens tävling startade inte förrän klockan 12 så vi hade gått om tid till sovmorgon och förberedelser. Åkte dit lite tidigare och besökte utställningen som var samtidigt för där vet Izi att det är matte-fokus som gäller och sen blev det lite uppvärmning utanför det kalla ridhustältet där tävlingen skulle vara. Izi var på G och allt fungerade fint. Strax före start presenterade jag det jag tagit med mig för Izi, nämligen lite köttslamsor från gårdagens kalas. Jösses, vad hon gick igång. Tyvärr så mycket att hon joddlade vid platssittningen. Platsliggningen var bra men sen började hon igen. Hon som brukar ha ett bra fritt följ var inte riktigt med och jag tror att enda gången hon var tyst var vid stegförflyttningarna (så där har jag ju lyckats). Redan här funderade jag på att bryta för jag insåg att det inte skulle fungera men bestämmer mig för att le och ta det som en träning. Sättande under gång nollar hon då hon lägger sig (men snyggt läggande,säger domaren). Inkallningen med ställande var riktigt, riktigt bra och det kändes skönt. Rutan var det naturligtvis startskall på och hon stannar till när det kasar ner snö från tälttaket men går in i rutan efter ett dk, så jag är nöjd. Skall på hopp och apportering men gör vittringen snyggt även om det även där kom ljud idag. Fjärren var också riktigt bra i position men ett gläfs vid första läggandet drar ner betyget.
Hade varit en hyfsad tävling om hon bara varit tyst och jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med detta ljud som kommit sista åren.
Borde inte hundskrället bli lugnare med åldern?
Att godis ska vara lugnande stämmer då inte på mitt "Åkerspöke"
Kanske dags att gå in i kravfas på min 7-åring ;-)

En spetsgardin gör ingen ängel

Idag började jag sent och hann vara ute i vårvädret och det blev en härlig promenad där jag valde bort träning för att njuta så mycket som möjligt av värmen och solen. Men det känns som alla fina gamla skogsområden avverkas så jag gillar "alla kvinnor" som härjar vilket gör att det finns stormfällda träd i överflöd och de som tänkt avverka kanske väntar på bättre pris. Än en gång gläds jag åt de checkpoints jag jagade i höstas för då hittade jag nya områden.

Men visst lyckas jag klämma in lite träning både inomhus och på dagens andra rastningar. Tränar på stegförflyttningar som är utan "flås-gnäll" numera, vilket jag hoppas håller i sig. På fjärren kör jag mycket backa övning innan och i kombination med, och det har gett resultat (stort tack till vår PT). Mycket apport av vittringspinne och träning av att hålla den fint så nu är jag rädd att hon tappar den för den hänger oftast löst. Startskallet på rutan har jag inte fått bort men efter 5-6 skick är hon oftast tyst (kan man inte få så många skick på sig?) Nåja, det känns som att det skulle kunna gå vägen om Izi bara är tyst, för momenten kan hon även om allt kan förbättras.

Vi har även ikväll varit dagmatte åt dotterns hund och hon är lite dålig att äta och gör det långsamt och börjar oftast efter att våra är färdiga så maken tar med våra in i vardagsrummet så hon får äta i fred. När hon sen druckit vatten och gått därifrån så får våra gå in i köket igen men efter en stund funderar maken på varför de stannade kvar där och går dit. Där sitter två änglar framför Englas matskål och väntar............Det var mat kvar!

Förutom lönen den 25:e så kom belöningen för helgens jobb idag för jag var nämligen ledig. Vårligt väder med sol och plusgrader gjorde att jag packade ryggsäcken med fika och hämtade upp både dotterns och syrrans hund för en lååångpromenad. Åkte till ett bortglömt ställe och vandrade upp mot berget i knappt trampad stig och hundarna hade fullt upp att lukta av alla skogens dofter. Efter ett tag viker jag av från "stigen" och går rätt in i skogen för att där hitta ett stormfällt träd vid en berghäll och vi hade genast en mysig plats.
Jag fikar och hundarna får grisöron men Izi är mer intresserad av min clementin än av grisörat. När solen försvinner bakom trädtopparna går vi tillbaka och jag åker och återlämnar alla hundar för att sen stanna till på en parkering och träna lite. Men det blåser så mycket att rutans koner tippar och flyger iväg och mina fingrar stelnar i kylan så vi åker hem.

Efter några timmars vila hemma åker vi iväg igen för att träna inomhus denna gång och Atlas fick följa med (mest för att bli rastad när husse sitter hemma och är sjuk) och då jag inte ville låta honom ligga i bilen fick han följa med in. Vilken störning vi fick ikväll för där ligger den slöa 10-åringen mer känd som soffpotatisen och joddlar under hela timmen (vart fick han den orken ifrån?). Efteråt försöker (och lyckas) han med att kurtisera en annan hane och där springer de runt medans Izi försöker få ordning på dem. Träningen gick sisådär för plötsligt kunde Izi inte sättande under gång utan det blev ställande och platssittning har aldrig varit ett problem men nu skulle hon lägga sig (hade iofs tränat nästan 1 timme,innan).
Men rutan, fjärren och stegförflyttningarna gick bra och det är ju dem jag tränat och fokuserat på så då får jag vara nöjd för man kan ju inte begära att det jag inte tränat ska funka.

Har jobbat hela helgen så det har inte varit så mycket tid över till annat men det har blivit en del inomhusträning. Maken klagar över att vi skymmer tv´n men jag köpte en stor matta till vardagsrummet för att ha något att träna på.  Passar även på med lite lydnadsträning på kvällspromenaderna på avståndsmoment som rutan och apportering (törs inte slänga apporten inomhus) och där är det "bara" startskall som är problemet i dagsläget. Ja,ja, hon tycker det är kul, det är ju bra iallafall.

På kvällspromenaden igår visade dotterns hund vilken fegis hon är. Jag insåg hur det skulle gå när jag svängde och bytte stig och och tiken som är en snabb border som alltid vill vara först, kom rusande.
Hon tvärnitade och stormskällde och rusade hysteriskt därifrån fortfarande skällande.
Izi tittade på mig och undrade vad som stod på men såg på mig att det inte var nått att bry sig om utan satte sig vid mig. Jag väntade och trodde att Engla skulle ta sig fram själv mot de "hemska" svarta kanonerna som stod där i mörkret men hon klarade inte av det så jag sa, nu går vi, till Izi som genast gick förbi och pinkade och drog på så vis med sig Engla. Atlas ja, han var ute på sina egna upptåg och lät tjejerna ta hand om "busarna". 

Stegförflyttningar

Denna dag började bra med ledighet och sovmorgon men sen kom posten. Jag har fått ett inkassokrav trots att jag betalat räkningen men då den var 5 dagar sen har de skickat den till inkasso. Jag ringer och tror i min enfald att det är enkelt ordnat men inte. Det är bara att betala 160 i inkassoavgift och 50 i påminnelsekostnad för regelböcker som kostade 130kr, suck.

Sen blev det bättre då jag tog en promenad med hundarna i underbart väder med sol och en minusgrad.  När vi går där och njuter kommer det plötsligt två hundar farande och de låter inte trevliga. Jag inser att jag inte har en chans att skrämma dem eller hålla mina bakom mig och bara komemr att jaga upp allihopa om jag skriker nått. tack och lov att ingen av mina svarar upp utan låter de andra lukta av dem. Izi får jag snabbt in vid sidan då hon skulle kunna fräsa ifrån och trygga Atlas får reda ut situationen. Nu kommer husse och matte från skogen och försöker få in sina hundar med lock och pock, kommandon och hårda ord men inget lyckas utan de får hämta dem. HejHej, är det enda de säger??????? och jag orkar inte bry mig utan säger: Bara så ni vet kommer jag att komma samma väg tillbaka om en stund (de hade lämnat, då).

Åker hem med Atlas och hämtar träningsryggsäcken som är packad och klar för att även idag träna. Punkttränade stegförflyttningar, naturligtvis men också blicksläpp i vinklar och ingångar och med hyfsat resultat.
En av mina vänner hade hyrt lokalen och figurant för att träna skydd med sin väktarhund och jag hängde på för att träna Izi och kika på vad och hur de gör. Jag har aldrig sett det och Izi har aldrig testat så hon ligger lugnt och vilar när de tränar. När de är klara får Izi prova på och jag blir mörkrädd. Har en hund som utan problem "går på" figgen, biter sig fast och kampar med en helt okänd. Efter detta var det inte fullt lika lugnt utan när de andra tränade hade hon plölsligt full koll.
När vi gick därifrån tyckte Izi att hon var den starkaste i hela världen. En annan väns valp som hon glatt busade med förra gången kom och flamsade runt och nu la Izi ner den, snällt men bestämt.
Oj,oj, vad har vi skapat för monster idag ;-)

Satt på jobbet och blev mer och mer förb-nnad. Ansökte i måndags om att få gå tidigt från jobbet ikväll om det blev lungt (har ATK-tid vi måste använda innan mars). När det blev lungt vid ½7 jublade jag men inget hände. Ringde vår trafikledning och frågade och får då till svar att de räknar med köer efter 19. Sittter och har 3 minuter mellan samtalen fram till 19.30 när jag slutar. Grrr.

Maken hämtar mig och har lastat ryggsäcken, rastat och tagit med Izi när han hämtar upp mig (jag ÄR tacksam). Jag kan åka direkt för att träna då jag bokat 2 timmars träning (blev bara 1 för mig,då) inomhus med mina vänner. Hinner sitta i bilen och varva ner då det är några mil så när vi anländer är jag i bättre sinnesstämning för träning.

Izi har nu börjat slarva med positionen tycker jag och hon är lite för långt fram men så länge hon är tyst är jag nöjd för tillfället.  Idag var det inte några startgnäll på transporterna på fria följet och endast enstaka på stegförflyttningarna när jag tragglar. Visst framflytt på fjärren när jag står en bit ifrån så vi får intensivträna rörelsen den här veckan. Men överlag är jag riktigt nöjd med kvällens träning. Rutan? Ja, den fungerar numera alltid vilket jag aldrig trodde den skulle göra. Så allt går att förändra, bevisligen

Började sent i dag och hann med både att ta en skogspromenad och träna lite innan jobbet. Åkte upp på ett av våra stadsberg och rastade för att sedan börja träna på den stora parkeringen vid restaurangen. 
Det är alltid kul att träna med Izi men nu när vi verkar ha kommit en bit på väg till en lösning på hennes ljud är det ännu roligare. Det var kallt så det blev en kort och intensiv träning där stegförflyttningar, vändningar på stället, fjärr och vittring tränades. Det blåste men så är det ju när man står på toppen ;-)

Atlas har fått ta bort stygnen idag efter bölden de tog bort för två veckor sedan och det har läkt jättefint och han är helt oberörd. Det är härligt med en hund som är 10 år och "aldrig" varit sjuk. Har fått provsvar och det var en basal celltumör men de hade fått bort allt så det ska inte vara någon fara. Han är frisk och full i spring när han är ute och beter sig som en unghund men det gjorde han före vi tog bort tumören också.
Tränade naturligtvis även litegrann på kvällspromenaden och kom tillbaka till bilen innan jag inser att bajspåsen är kvar på någon snöhög. Tar med mig bara Izi och går tillbaka eller faktiskt joggar då jag vill hinna hem och se på tv. Måste var en av få människor som joggar i kängor, täckbyxor, fleecetröja och tjockjacka.
Izi hittade påsen som hade smält ner i snön. Tur hon inte ställer krav på vad uppletandet gäller.

Idag har pälsen kommit tillbaka  på Atlas och det syns inte alls

Äntligen lite sovmorgon men sen har det varit full rulle. Efter frukost packade jag ryggsäcken med sittunderlag, frukt och tog hela flocken (även dotterns hund) för en rastning i vackert väder och plusgrader. Vi gick långt upp på berget och satte oss i solen och käkade frukt och njöt av solen en stund.  
När vi sitter där så ser jag att hundarna upptäcker nått och efter några minuter dyker en familj med hund upp. Min dagisvovve gruffar till men tystnar när jag säger till och sen spanar vi på "den andra" flocken och ser hur hunden spårar och sniffar men inte kan lokalisera oss. Människorna har inte en aning om vad hunden sysslar med utan går där helt ovetande och det slår mig hur ofta vi inte förstår vad det är våra hundar gör. Har man haft en hund som glatt går sina egna vägar och gärna hälsar på andra hundar(Atlas) lär man sig att ha koll innan hunden har det och lägger man sen till tjänstehundsutbildning för både hund och mig så bör jag ha bättre koll än många andra men även jag missar tydliga tecken ibland (som alla vet).
Efter några timmar beger vi oss nerför berget och åker och lämnar igen dotterns hund som varit hos oss hela helgen. Nu åker jag hem och gör en favorit i repris från gårdagen (te och den andra semlan som låg i förpackningen) innan jag slänger nästa ryggsäck på axeln och åker för att träna lydnad inomhus. 
Izi dämpade gnället snabbare än tidigare och gick riktigt fint i stegförflyttningarna. Rutan funkar jättebra med direkt läggande, och jag använde den lite som extern belöning så nu hittar hon den från alla vinklar.
Fjärren skötte hon sig bra utan att kliva fram trots att jag stod på rätt avstånd och apporteringen var utan tugg (men med startskall,suck). Idag fick hon också kämpa för att hitta in i position då matte dansade runt.

Här upptäcker de "de andra"

Vaknade med migrän och tog min mirakelmedicin och kylpåse över ögonen och började sedan sakta återvända till världen. Dagen var planerad och började med hundträning så jag packade ryggsäcken och åkte iväg för att träffa andra som inte heller ville ligga kvar i sängen en ledig lördag.
Izi fick träffa träningsvännens hundvalp och vi tog en promenad och de fick kolla av varandra och det var kul att se hur Izi praktiserade Atlas taktik (åh, vilken spännande doftfläck eller ignorera) ibland och tillslut blev det en del bus när valpen insett att det finns hundar med hängöron också.
Sen var det dags för bevakningsträning och Izi var taggad då det var länge sen vi körde det. Hon tar vind på filten omgående och får belöning med kampstocken som hänger där tillsammans med filten. Nu är hon så hetsig att hon tidigt tar vännen som figgar och går utan tvekan ut, stannar till och vinklar lite och hittar figgen. Problemet är att inget ljud har gjorts vid hennes första markering men hon går ju åt rätt håll så antingen chansade hon, hörde hon nått litet prassel från jackan eller tog figgen på vind från början. Rätt blev det iallafall. Nu fick Izi följa med figgen till bilen och jag gjorde mig klar för att figga för vännens hundar. Först en fullfjädrad tjänstehund som gjorde sitt jobb, sen en valpträning och sist fick jag agera sökfigge.
Nu åker vi hemåt och jag hämtar resten av flocken för att sammanstråla med äldsta dottern med hund och vi tar en härlig promenad i skogen och det är kul att se hur Atlas och Engla har annat sätt att busa än Izi och Engla. Ett par timmar senare dråsar jag ihop i soffan och somnar efter att ha stoppat i mig varmt te och semla och blir väckt när maten serveras.
På kvällspromenaden blir det lite lydnadsträning med bland annat stegförflyttningar utan ljud. 
Så nu är allt som vanligt igen.