Så var det då dags för den årliga avrostningen. Efter jobbet var det bara hem och byta kläder, packa ryggsäcken med godsaker, leksaker och nya regelboken som så lämpligt hade kommit för att åka och träna inomhus med gamla träningsvänner. Här var det konstgräs, värme, ljus, speglar och hinder. Underbart att kunna träna inomhus och för första gången känner jag att medlemskapet i kennelklubben är värt pengarna.
Började med det som kräver mest fokus och koncentration, det vill säga: Stegförflyttningarna. Känns som att jag hittat ett sätt att få Izi tyst så jag har en chans att belöna rätt beteende. Fria följet tränar vi "aldrig" men de korta transporter jag gjorde kändes lika bra som vanligt.
Nu var det dags för nästa moment som inte är befäst nämligen rutan. Izi var jättetaggad och det kom ett kraftigt startskall men det betyder ju att hon minns vår träning för flera månader sen och tyckte det var kul.
Första gången gick hon inte tillräckligt långt in i rutan men det kan bero på att den stod i ett hörn. Jag provade flera gånger och hon sprang ut (vilket jag är glad för) men positionen varierade även om det var inom rutan och ibland på gränsen.
Inkallning med ställande och läggande fungerade ypperligt även om vi inte fick till avståndet då lokalen inte räckte till där. Fjärren var sisådär då hon gärna ville hålla lite koll bakåt så inte någon annan tog hennes belöning men idag fungerade ställandet med glöd och förväntan vid alla tillfällen vilket var kul att se. Hoppapport gjorde jag med metallen och det var som om det aldrig varit några problem (har det det?)
Jag körde även igenom "dumrutan" från elilydnaden och sättande och läggande är det aldrig (peppar,peppar) några konstigheter med mendans Izi ibland kan sätta sig första gången på ställandet men inte ikväll.
Så hela lydnadstrean utom vittringsapport genomförd med hyfsat resultat med en ringrostig matte och hund.
Trots att vi var flera som tränade, gick förbi varandra och kommenderade kors och tvärs så skötte sig hundarna exemplariskt även om en lade sig på mitt kommando.
Det här gav mersmak så efter träningen satte vi oss och planerade in fler kvällar framåt i almanackan för att sedan avsluta med sök/visa-övning utomhus så att hundarna fick blåsa ur de övertränade hjärnorna, eller var det mattarna som behövde det,kanske?

0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS