Mitt hundliv

Kommer hem efter jobbet sätter mig i soffan med lite mat och börjar äta och läsa tidningen. Har fått i mig maten men har inget minne av vad som stod i tidningen så någonstans har jag bara tippat omkull och somnat. Maken väcker mig ett par timmar senare och säger: Hundarna är matade och rastade men skulle inte du åka och träna med Izi? Jösses vilken fart det blev på mig och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har en så underbar man.

Slänger upp ryggsäcken med "allt en träningsidiot behöver" på axeln, stoppar köttbullarna i fickan och åker iväg för en sen träning med vänner. Ikväll var det en sån där träning när Izi är på men ändå inte gasad så det blir för mycket ljud. Jag skickar snett mot rutan och det funkar, lägger vittringen på rad och rätt pinne sist och det funkar, fjärren funkar, apporteringen funkar osv.
Vi avslutade med platsliggning med störning (skyddsärmar) fast Izi fick göra en platssittning istället och efter 4 minuter tänkte hon lägga sig men lät bli när matte grymtade.
När vi kom dit var vi många som var trötta, griniga, hade ont i huvudet osv men efter träningen är vi alla på bra humör.

Lördag morgon blev det träff med min "gamlaste" vän för träning. Nu hade det snöat under natten och utomhusträning var svårt då vi isåfall fått plumsa i snö så vi ändrade planerna och träffades i stora p-huset.
Började med ett hårt spår och trots eller kanske tack vare att vi inte spårat på länge så gick Izi som en dammsugare. Hon gick över en liten bit i en vinkel men gjorde då en cirkel och hittade rätt och markerade alla apporter (både 50-öringar och halva tändstickor).
Sen övergick jag till lydnadsträning och tänkte mig inte för utan ställde rutan där spåret gått, så första skicket gick Izi en båge ut och kollade av spåret på väg mot rutan. Hon stannar inte heller blixtsnabbt på mitt kommando och vänder alltid upp åt höger vilket gör att hon hamnar nära den kanten. Nästa skick testade jag med att lägga henne direkt och hon är snabbare på att åtlyda kommandot ligg än stanna och  dessutom vände hon då upp åt vänster och det blev ett perfekt rutskick (förutom ljud i starten). Kanke kan vara en bra förändring och det är härligt då hon nu vet vad som ska göras och klarar av mattes ogenomtänkta störning.
Stegförflyttningarna började ljudliga idag men dämpade sig ganska snabbt och jag är övertygad om att vi kommer framåt i prossessen. Tränade stadga inför "dumrutan-blixten" och det är bara på ställandet jag måste jobba för det är inga problem på läggandet och sättandet. Vittringen var perfekt idag med bra kontroll och och utan tvekan rätt pinne, inget tugg och fin ingång att jag sen tappar den när jag säger loss kan jag inte belasta Izi för. Nu börjar fingrarna stelna trots att det bara är minus 2 grader och det är dags att avsluta träningen som jag upptäcker har varit i 1½ timme och min vän har hunnit köra båda sina hundar två gånger. Det är svårt att sluta när det går bra och Izi visar aldrig tecken på att hon tröttnar när vi tränar. Belöning och lördagsgodis vankades i form av bogblad under kvällen och även besökare som kliade henne när hon lättjefullt låg på rygg i soffan.
Söndagen har bara innehållit mys i soffan och lugna rastningar i skogen. Söndag är ju vilodag och vi har kvällsträning på schemat i morgon igen.

Nu är det hårdkörning.
Blev ett träningspass inomhus med ett gäng glada träningskamrater även ikväll. Hämtade en vän utan bil men med hund och Izi var lycklig för hon fick åka i baksätet då vännens hund fick buren. Så Izi tvättade oss grundligt under resan. När vi är framme är hon snabbrastad och gör både 1 och 2 på pärlband för att så fort som möjligt komma in och få träna. Det är min underbara hund i ett nötskal. Blir svårt för nästa att fylla ut de tassavtrycken.
Körde igenom de flesta momenten och med samma hyfsade resultat som gårdagen och föregående träningar så det är inget fel på hennes minne och efter 45 minuters träning är hon tyst också ;-)

Senare på kvällen blev det öronkontroll, kloklippning och pälsvård för båda hundarna och tyvärr tror jag att Izi´s hud inte gillar inomhusträning för hon kliar sig mer än vanligt och har även fått ett vätskande sår på halsen. Så nu har jag klippt rent, tvättat och hoppas att det är ett fukteksem trots att hon aldrig haft nått tidigare och det inte är säsong för det.
När husse skulle kvällsrasta sökte vi kopplet länge innan det återfanns i träningsryggsäcken som jag så duktigt burit ner i källaren. Undrar om det ligger någon köttbulle kvar också?

Det var inte kul att rasta hundarna för fy sjutton va kallt det var i morse med minus 14 grader. Man har liksom inte vant sig då det inte varit så många minusgrader ännu. Men det var vackert med gnistrande snö och sol.
Efter jobbet var det kvällsträning och nu uppskattade jag inomhusträningen ännu mer än vanligt.
Vi var många så det blev mycket störning men Izi fixade rutan trots både flygande apporter och inkallningar mellan henne och rutan. Det är så härligt för det känns som att vi kommer framåt.
Men jag måste prova utomhus för att se om det funkar på det hiskeliga avståndet 25 meter.
Visst stökade hon med vittringen men hon har nu härliga ingångar och inget tugg så två steg fram och ett tillbaka är fortfarande ett framåt. Fjärren blir hon lite hetsig på och jag måste tänka på att belöna hennes koncentration också så hon inte "kan själv" i egen takt. Kvällens stegförflyttningar vart riktigt bra tillslut och utan ljud. Sen får jag höra att läggandet på inkallningen är borttaget i trean. Ja, ja, så påläst är jag trots att jag köpt regelboken.

Har varit hundvakt åt dotterns tik i stort sett hela helgen då både dottern och hennes sambo jobbar. Själv jobbade jag sent på fredagkväll och när jag kom hem tog jag dem alla tre på en kvällspromanad i skogen så de fick springa fritt för att gå med tre koppel är inte det enklaste (fast jag måste träna på det om vi ska ha valp).
Det var så härligt för molnen lystes upp av ljusen från stan och snön reflekterade tillbaka så jag hade kunnat stå mitt i skogen klockan 21 och läsa tidningen för så ljust var det.

Efter att ha matat hundarna somnade jag om och fick sovmorgon för maken tog morgonrastningen både lördag och söndag och sen fick jag sitta och titta på nått såpa-program flera timmar så jag måste nog vara grinig ;-)
På eftermiddag på lördag lämnade jag maken vid spisen och åkte iväg för att aktivera hundarna så de skulle vara trötta under kvällen då vi skulle ha gäster. Det blir skogen igen och jag försöker åker till ett ställe som det var ett tag sen vi besökte så det var många nya spännande dofter. Izi och Engla leker "snälljagis" för Izi har lärt sig att dotterns tik inte gillar att bli ifattsprungen. Nu är det väl inte så ofta som Izi har farten att hinna ikapp en Border men i djupnö har hon fördel.
Jag har insett hur lite jag kan om hundar då jag kallade dotterns-sambos hund för "Den lilla försynta tiken" från början. Hon är en ulv i fårakläder, en devil i disguise eller rent ut sagt en ragata med en oskyldig uppsyn och inte alls en "Ängla".
Hon far som den retsticka och vallare hon är och rycker Izi i svansen och detta brukar jag stoppa men idag lät jag henne hållas och bekräftade även Izi att hon var duktig när hon sa ifrån. Oj,oj, oj vad Izi rump-buffade in Engla i snövallarna eller mulade ner henne i snön för att snabbt ta sig därifrån innan gäddkäften gick igång.
Nu ledsnar Engla och hon börjar kurtisera med Atlas och de skuttar iväg på upptåg men plötsligt bakom en sväng är de borta. Jag ropar och efter några minuter dyker Engla upp med full fart och jag hinner läxa upp henne innan Atlas kommer i sin fart och också får en åthutning. Vi går vidare och när vi närmar oss bilen gör Atlas och Engla en extra sväng runt ett stormfällt träd. Atlas kommer fram på andra sidan men det gör inte Engla. Nu märker mina hundar att måttet är rågat för man gör inte så mot matte två gånger på samma promenad så båda sätter sig som ljus på en gång när jag ropar på odågan. När hon kommer ser hon ut som en strykrädd hund och kryper fram men denna gång lurar hon mig inte för nu har jag insett att hon lärt sig att göra så. Denna gång får hon allt ligga på backen med en elak kärring stående över sig tills hon verkligen ger upp och inser att hon är inte den som bestämmer i min flock. Japp, nu har jag och Izi gjort klart för henne vad som gäller och Engla är plötsligt jättetrött.

På söndag eftermiddag åkte jag och Izi och tränade inomhus igen och just nu går det bättre och bättre. Hon är tystare (men inte helt tyst) och gör rätt på rutan gång efter gång så den har hon nu förstått (även om hon inte står i mitten). Idag tog hon vittringen jättefint och tuggade varken på den eller apporten och hennes ingångar på apporteringen är raka. På fjärren har hon bra skiften på allt utom ställande till läggande där hon går framåt. Det jag måste börja göra nu är träna henne på att inte förvänta sig godis hela tiden framförallt på stegförflyttningarna och även stadga på ställandet.

Hade en härlig morgonrastning där Atlas och Izi var fogliga, solen lyste på rimfrosten på träden och det var några minusgrader. Sen blev det en dålig dag på jobbet, med otrevliga kunder, dåliga resultat, jobbiga möten och beslut vilket resulterar i huvudvärk.
Kommer hem från jobbet och inser att träna hund är kanske inte det jag ska göra i detta tillstånd men lokalen är bokad så det är bara att acceptera. Sätter mig ner, tar några djupa andetag och förändrar dagen i tanken innan jag packar ihop och åker iväg.
Efter gårdagens härliga träning och med dagens bagage förstår jag att det kommer att bli bakslag idag.
Men jag blir glatt överraskad då det fungerar även idag, allt var kanske inte riktigt lika bra men vissa saker var bättre än igår. Jag ökade avståndet på fjärren och då tog Izi ett stort steg fram men sen kröp hon bakåt vid läggandet istället. Undrar hur de bedömer det hon är ju tillbaka i utgångsläge ;-)
Stegförflyttningarna var mycket bättre idag även om de var bra även igår så det känns så himla kul om vi äntligen ska få till dem. Hopp/apport var också bättre och inget tugg och metallen tafsade hon inte på idag. Vittringen slamsade hon med idag och noppade på en pinne som var fel men det var en träflisa på den.
Sticker från träningen för att hinna åka och handla men när jag springer runt och upptäcker att vissa saker är slut och andra hittar jag inte och det är tio minuter före stängning känner jag att huvudvärken och stressen poppar upp igen så jag lämnar allt och går därifrån.
Imorgon är en ny dag!

Kvällens träning i Klass Arena gick så himla bra!
Visst finns det saker som vi ska jobba på men just i kväll är jag så oooootroligt nöjd med att alla momenten utfördes. Började med rutan och det var verkligen full rulle och inga funderingar på vad som skulle utföras. Att jag var lite sen med kommandot och Izi hamnade i bakkant ska inte belasta henne och hon var inom rutan. Hopp-apport utfördes utan tvekan, metallen likaså och Izi satte sig rakt på en gång vid ingången. Inkallning med ställande läggande var klanderfritt i mina mått och på vändningarna på stället hade hon bra position hela tiden.Alla delar i dumrutan med stå, sitt ligg utfördes och hade stabilitet på stället och fjärrens skiften funkade.Tordes också prova vittringen igen efter söndagens nederlag och idag var Izi lika noggrann som hon brukar vara och gick systematiskt igenom hela högen för att sedan ta rätt pinne flera gånger även fast jag avlägsnade den tidigare och tog i en ny varje gång.

Visst kom det ett startskall på rutan och apporteringen samt gnäll vid stegförflyttningarna men utförandet av momenten är jag nöjd med så nu får jag jobba vidare på ljuden.
Jag känner mig så lyckligt och det gäller att smida medans järnet är varmt så nu är det gjort.
Vi är anmälda till en lydnadstävling i februari.

Matade hundarna i morse och la mig sen och myste i sängen igen och måste ha somnat om och jag ville inte vakna för jag drömde så härligt när maken kom och frågade om jag skulle sova hela dagen. Hundarna var rastade och det var inte förrän senare på eftermiddagen som jag gjorde nått vettigt.
Hade tid att träna hund i 2 timmar i inomhushallen igen och idag tappade inte Izi orken lika fort och återhämtade sig snabbare trots att vi idag var 10 stycken och dessutom några nya bekantskaper. Jag fick proffesionella tips från en av de som tränade då vi började utbildningen till tjänstehund tillsammans en gång  i tiden, men det kan inte vara lätt att träna när man tävlar själv på elitnivå och är duktig, instruktör och domare för alla frågar om allt.

Men åh, så proffesionell jag kände mig där i min nya träningsväst, nya byxor och nya kängor och jag hade en bra målbild hur allt skulle se ut för dagen. Nu lyckades vi inte riktigt med den målbilden hela tiden men överlag är jag nöjd. Fast tänker jag efter så korrigerade jag nog både här och där men det var mest justeringar.
T.ex. på ställandet under gång så ställde hon sig bra men sen när jag går tillbaka så flyttar hon en tass och det vill jag inte. Vittringspinnarna däremot var hon inte alls med på idag utan började hämta hem dem en efter en så där avbröt jag. Rutan funkar och hon rusar numera dit med fart och glädje men jag har svårt att se vart jag skall ställa henne i förhållande till konerna och gillar inte hennes startskall men är rädd för att om jag korrigerar skallet har jag återigen en hund som inte går ut. Suck!
Känns ändå som att vi hittar nya vägar och med mera tips och mycket träning så ska vi nog kunna lösa de problem som dyker upp. Kul hade vi iallafall och det är därför Izi och jag håller på.

Sovmorgon är alltid skönt och sen fortsatte dagen att vara härlig med bra väder och aktiviteter.
Efter frukost var planen att åka till stugan för att kolla av vad som gjorts och inte gjorts åt våra skador. Vi tog med oss hundarna  och hämtade även upp dotterns tik och de fick röja runt medans maken gick med byns storbonde  och synade allt stormen ställt till med. Fördelen är att nu kommer det att röjas så vi får det ljusare och mer sjöutsikt men också blåsigare och mer insyn.
Atlas var riktigt på alerten och sprang till och med och hämtade frisbeen några gånger. Dotterns tik skulle hjälpa mig och ryckte Izi i svansen när jag och Izi kampade om fotbollen men då blev Izi förbannad (med stöd av mig) och talade om vem som bestämde strax efter matte. Efter flera timmar med bus för hundarna i stugan åker vi hemåt och de somnar sedan hårt i soffan.
Senare när de piggnat på sig litegrann får de varsitt ben men det är bara Atlas som orkar engagera sig och äta upp hela benet.
När det ringer på dörren klockan 23 en lördagkväll blir vi lite fundersamma och när jag öppnar står där en reklamutdelare och frågar efter vatten och det är inte första gången han gör det. Jag släpper fram Izi och det är skönt att ha en hund som står och stirrar på honom så han tar några steg bakåt (han ser ju inte att svansen går och hon vill hälsa). När jag stängt dörren säger jag "skall" då jag vill skrämma honom från att göra om detta. Men Izi tittar oförstående och tänker nog: Knäppa matte jag får inte skälla inomhus och innan du öppnade dörren så sa du åt Engla när hon lät, så jag tänker minsann inte skälla. Den som låter först blir Atlas som aldrig skäller.

Atlas står på stammen från den tall som föll på stugan och kollar in ägorna

Så var det då dags för den årliga avrostningen. Efter jobbet var det bara hem och byta kläder, packa ryggsäcken med godsaker, leksaker och nya regelboken som så lämpligt hade kommit för att åka och träna inomhus med gamla träningsvänner. Här var det konstgräs, värme, ljus, speglar och hinder. Underbart att kunna träna inomhus och för första gången känner jag att medlemskapet i kennelklubben är värt pengarna.

Började med det som kräver mest fokus och koncentration, det vill säga: Stegförflyttningarna. Känns som att jag hittat ett sätt att få Izi tyst så jag har en chans att belöna rätt beteende. Fria följet tränar vi "aldrig" men de korta transporter jag gjorde kändes lika bra som vanligt.
Nu var det dags för nästa moment som inte är befäst nämligen rutan. Izi var jättetaggad och det kom ett kraftigt startskall men det betyder ju att hon minns vår träning för flera månader sen och tyckte det var kul.
Första gången gick hon inte tillräckligt långt in i rutan men det kan bero på att den stod i ett hörn. Jag provade flera gånger och hon sprang ut (vilket jag är glad för) men positionen varierade även om det var inom rutan och ibland på gränsen.
Inkallning med ställande och läggande fungerade ypperligt även om vi inte fick till avståndet då lokalen inte räckte till där. Fjärren var sisådär då hon gärna ville hålla lite koll bakåt så inte någon annan tog hennes belöning men idag fungerade ställandet med glöd och förväntan vid alla tillfällen vilket var kul att se. Hoppapport gjorde jag med metallen och det var som om det aldrig varit några problem (har det det?)
Jag körde även igenom "dumrutan" från elilydnaden och sättande och läggande är det aldrig (peppar,peppar) några konstigheter med mendans Izi ibland kan sätta sig första gången på ställandet men inte ikväll.
Så hela lydnadstrean utom vittringsapport genomförd med hyfsat resultat med en ringrostig matte och hund.
Trots att vi var flera som tränade, gick förbi varandra och kommenderade kors och tvärs så skötte sig hundarna exemplariskt även om en lade sig på mitt kommando.
Det här gav mersmak så efter träningen satte vi oss och planerade in fler kvällar framåt i almanackan för att sedan avsluta med sök/visa-övning utomhus så att hundarna fick blåsa ur de övertränade hjärnorna, eller var det mattarna som behövde det,kanske?