Mitt hundliv

Jag har jobbhelg så det blir ingen större hundaktivitet utan bara rastningar för hundarna. Men man kan aktivera hundar (framförallt Izi) på fler än ett sätt. I kväll hade hon det lite jobbigt när jag städade i hallgarderoben då det låg saker överallt på golvet och hon försökte tappert hinna plocka upp dem allihopa för att ge mig och få godis i utbyte. Ännu värre blev det när lådorna med leksaker, spårsnitslar och apportpinnar togs fram. Atlas tog det hela med ro och lade sig lungt tillrätta på hundtäckerna och borrade in nosen i fodret och tittade bara upp när det vankades belöning för Izi. Kvällen avslutades med tuggben och nu sover de gott och vi sitter och njuter av det som gjorts adventsfint.

Trevlig advent!

Övertid på jobbet, renovering och vardag tar all tid men tro inte att jag helt skippat att träna hund, jag hinner bara inte blogga om det och det blir korta träningar och inte mycket att skriva.
På promenader blir det alltid några stegförflyttningar där jag verkligen försöker förmedla lugn till Izi. Just nu är vi inne i en bra period på det momentet och hon är tyst när jag bara gör några stycken så detta är det enda moment som hon inte fixar att traggla har jag insett.
På fjärren har jag ökat ut avståndet mellan oss och det fungerar riktigt bra även om hon ibland kan flytta bakbenen framåt litegrann vid ställandet men sen fäller hon bakåt på läggandet men har då flyttar fram några centimeter=avdrag.
Provade även hela "dumrutan" som fungerade super trots att jag aldrig tränat den. Men så kom jag på att den kommer att ändras efter nyår till en blixt så jag måste läsa på där.
Men nu blir det bara skön träning vid tillfälle resten av året som mest kommer att innehålla mys, advent och julledighet. Vi lägger detta år till handlingarna och försöker glömma alla misslyckanden och leva på gamla meriter ;-)

Izi är ju trots allt en helt underbar hund och vi har uppnått en hel del.
-Vi har genomfört 48 tävlingar
-Tävlar på elitnivå i bruksspår och är godkända i högre klass bevakning.
-Lydnadsdiplom i både klass 1 och 2.Vi har alltså fått tre första pris i varje klass(fast hennes snåla matte har bara köpt ett diplom som ni ser på bilden).
-Izi är tjänstehund
-Har deltagit på två tjänstehunds SM
-Utställningschampion efter att ha fått 3 Cert på utställning
-Årets högst korade hoffe 2008
-Årets Brukshoffe 2010

Nu har Atlas och Izi haft en av höstens tråkigaste helger, iallafall på hundträningsfronten. Men vi har haft några stämningsfulla skogspromenader där jag kommit fram till att, gilla det jag gör och ha roligt är det viktiga oavsett om det gäller jobb, hundträning eller nått annat (svårt att gilla böter, dock).
På en av rastningarna plockade jag lite mossa, granris och kottar för att ha till arrangemang till advent och jag gillar att ta hem en del av naturen även om min kära make inte uppskattar att halva skogen ligger i baksätet. Det var kallt men det brydde sig inte Izi om utan när vi kom ut ur skogen skuttade hon ut i vattnet även fast det var nollgradigt.
Helgen har tillbringats med att måla, spackla och slipa och så har vi även klämt in nått kalas och missat ett annat men nu närmar det sig för dottern att flytta till eget.
Atlas och Izi har legat hemma och väntat på oss och inte blir det bättre i morgon trots att jag jobbar kväll blir det ingen förmiddagsaktivitet då jag skall på "skönhetsbehandling".
Tro nu inte att jag tror att det kommer att fungera men då andra står för kostnaden kan det vara skönt med en spabehandling.

Innan jobbet idag hann jag med att rasta och träna. Men det var inte roligt för Izi lät värre än någonsin (eller kanske inte men det kändes så). Igår när vi tränade bland annat stegförflyttningar inne var hon som ett ljus och följde minsta vink trots att det var en av hennes favoritbelöningar-ost. Jag känner mig ganska uppgiven för det känns som om, en sak blir bättre så blir tio andra sämre.
På jobbet var det inte heller fredagsstämning utan mer begravningsstämning då chefen under vårt teammöte visade på vad vi inte klarat "målen" på. Vi är ett av landets bästa team gång på gång och bevisligen finns det saker där vi kan förbättra oss men det var inte ett "peptalk" han kväkte ur sig direkt utan vi kände oss mer som åthutade skolbarn. Så efter att ha läxat upp chefen för hans sätt att framföra informationen så kändes det skönt att gå hem då jag hade halvdag.
Men inte blev dagen bättre för i posten låg ett kuvert med 1500kr i böter från min sista resa då jag kört 7 km för fort. Börjar fundera på om jag någonsin törs åka till Stockholm igen då det verkar bli kostsamma resor då jag var in i ett räcke och skrapade upp hela sidan på bilen förra gången och nu får böter och dessutom var jag inte ens snygg på kortet.

Måste erkänna att facebook är kul. Förutom alla gratulationer man får på sin födelsedag så upptäcker man ibland hur liten världen är. En god väns hund sprang bort och en dotter till en gemensam bekant ser meddelandet och frågar hemma om föräldern känner någon sådan hund och jag får en förfrågan i gästboken. Lång väg för information men facinerade.
Mindre roligt var att vännens hund var borta från 13-tiden till långt in på natten. Usch, det var svårt att sova och när jag sov var det många mardrömmar. Men det första jag gjorde när jag klev upp var att logga in och få veta det underbara beskedet att hunden var återfunnen.

Under gårdagen var det lite stressigt efter jobbet och innan släkten skulle komma så vi sprang runt och städade, dukade och fixade. När första gästen anländer upptäcker vi att det bara är Izi att hålla koll på, vart är Atlas? Jo, han har blivit utlåst på balkongen och har suttit där länge. Han som är en sån fryslort skakade och gnällde så det var bara att lägga honom på en fäll med en filt över sig ett tag.

Idag jobbade jag kväll så jag hann med lite träning innan jobbet. Började med stegförflyttningarna och idag gick det sisådär. När Izi gnäller vid starten till förflyttningen står jag kvar men då verkar hon bli förvirrad och nästa gång flyttar hon inte med mig. Tyst vet hon vad det är men inte i detta moment men det är klart jag funderar på om hon verkligen förstår att hon låter. Efter det blev det metallapporten och när hon "tafsar" på den säger jag ifrån men då står hon nästa gång och väntar på att jag ska säga apport igen, suck.
Rutan är i dagsläget ett roligt moment och Izi gör det rätt och riktigt trots att folk passerade bara någon meter från ena hörnet. Fjärren går bra så tillvida att hon gör skifterna men går framåt på sättandet så där blir det intensiv inomhusträning. Dock hade jag alldeles för god belöning idag så när jag inte gav kommandon tillräckligt snabbt körde Izi eget race. Sitt, ligg, stå, kryp, backa, vad vill du ha matte jag kan allt. 

Idag har jag hämtat dottern på jobbet, möblerat om, ostädat i förråden och tillbringat mer tid i köket än vanligt. Allt för att hitta och duka extrabord och fixa fika. Men nu har lugnet lägrat sig efter att släkten varit här på kalas och jag har nu drabbats av stora sockerchocken strax innan sänggång.

Har fått massor av bra presenter och tänk va bra det var att gnälla över att jag fick bära tillbaka den tunga säcken med hundmat för idag fick jag den önskade träningsvästen i födelsedagspresent. Att jag själv hade köpt den till rabatterat pris av en träningsvän och överlämnat till maken att slå in den gjorde inget för jag blev lika lycklig ändå.

Började med att skjutsa maken så han kunde börja dagens renovering i dotterns lägenhet. Själv tog jag hundarna och åkte till skogs för att rasta och då vädret var bra drog jag ut på tiden för jag måste ändå vänta på att djuraffären öppnade så jag kunde byta hundmaten som bars hem i går. Där hittade jag en skitsnygg träningsväst och var dum nog att prova den trots att jag såg prislappen. Vill ha, vill ha!
Åkte hem och lämnade hundarna för att åka och måla tillsammans med maken och jag passade på att berätta hur jag fått kämpa med att bära tillbaka den jättetunga påsen med hundmat och hur jobbigt det varit. Sen berättade jag om den ultimata julklappen jag hittat (träningsvästen).

Efter några timmars målande, slipande och spacklande var det bara att åka hem och sanera sig då det var dags för farsdagsfirande. Under kvällen blev jag mest chaufför då dottern skulle till sin syster och maken skulle tillbaka och måla mera och hundarna ville till skogs och rastas.
När allt väl var avklarat hade jag gärna satt mig ner och njutit av söndagkvällen men nu började saneringen av vår lägenhet för att kunna släppa in de som kommer på besök på tisdag.
Vet ni vad vi upptäckte?
Vi har inte heltäckningsmattor i alla rum och vi hittade en beige soffa under den bruna.

Efter en matning av hundarna som trots att de fick ben under gårdagskvällen var hungriga så gick jag och lade mig en stund till. Men sen började dagen med att vi åkte och vintrade in stugan där vi hittade en ros som blommade nu!!!!! i mitten av november. Hundarna njöt och tyckte det var jättekul att vara i stugan och var ivägen när de sprang runt och busade och vi bar trädgårdsmöbler. Passade på att köra lite lydnad och även om Izi var full i spring så höll hon ihop bra.
När vi kom hem var det tvättning av allt vi tagit med oss hem för mig medans maken åkte och spacklade i dotterns lägenhet. Mellan tvättarna hann jag med att rensa öron, borsta tänder och pälsar på hundarna och putsa några fönster samt dammtorka litegrann. Kände mig riktigt kvinnlig/huslig. Maken kom hem och vi åkte för att köpa hundmat, mat och hämta dottern från jobbet. I vår familj sköter maken handling och matlagning och jag hundarna och efter idag kan vi konstatera att så ska det vara. Maken slänger macho upp hundmaten på axeln, betalar och går ut och jag kan prata hundträning med en vän i butiken, vad händer?
Jo, vi har fel hundmat med oss hem.

Visst har det blivit träning av stegförflyttningar på våra rastningar och för tillfället går det bättre och bättre. Tränar även inomhus på att bära apportpinne "försiktigt" och fjärren men det är ju hemma.......Alla vet att det är inte är någon garanti och att det är annorlunda på tävling. Men vi tragglar på och husse är glad för att Herbert och Hedvig (träpinnarna, galgarna, kläderna) har flyttat ur bilen för säsongen. Så nu tycker han att "lilla" träningsväskan och några koner är helt ok. 

Försöker få ihop allt och upptäcker att tiden inte räcker till. Den här helgen är det forsatt renovering av dotterns lägenhet och vintra in stugan samt farsdag. Nästa helg är än så länge relativt tom men födelsedagskalas(=städa) och troligen fest (=röja upp) står på lut. Sen är det jobbhelg, åka på julmarknad i Lycksele helg, stor utställningshelg ( där jag står i rasmontern) och så var vi framme vid jul. Oj,oj,oj 
Då logistik och planering inte är min starka sida så städar jag i kväll smyckeskrinet och vad hittar jag där? Jo, en liten pillerdosa och i den ligger det mjölktänder. Nu är det inte bara mina barns utan där har jag även sparat de Atlas och Izi har tappat. Ja, det säger en hel del om mig.
1. Sparar tänder
2. Även hundarnas
3. Lägger dem i en fin gammal plåtask med pärlor.
4. Dessutom förvarar jag den asken i mitt smyckeskrin med äkta juveler.

Ledig på förmiddagen men valde att nyttja den till den skönhetssömn jag så väl behöver. Under rastningen hittade Izi den reflex jag tappade under gårdagens promenad och vi hann träna lydnad. Stegförflyttningarna fungerar, rutan fungerar ja, idag fungerade till och med fjärren hyfsat. Men metallapporteringen var en katastrof för Izi spelade fotboll med den och inte var vittringsapporteringen bättre. Izi kollar noga av apporterna och när hon bestämt sig för vilken som är den rätta gör hon det som länge har lönat sig, nämligen att liggmarkera apport. Nu blir hon riktigt frustrerad och krafsar runt i pinnhögen och jag vill ju inte att hon ska börja plocka i allihopa. Så "pinnen" fick ligga lite på sidan av högen och då förstod hon tillslut att hämta den men då gick flismaskineriet igång istället. Hur var det nu, visst var det rutan och stegförflyttningarna som var problemet från början?