Om oss


Korad,Tjh,Sph3,Ptrh3,LP1,Sv uch
Terahof Eagle Eye
”Gizmo”

Meriter:
Årets Brukshoffe2017
Årets Allround-Hoffe 2015
Patrullhunds SM 2018
Patrullhunds SM 2017
Patrullhunds SM 2016
Distriktets Allround 2015,2016,2017
Korad 488 poäng
Tjänstehund (Ptrh)
MH/MT
Tävling:
Spår: Elitklass-Godkänd 
Patrull: Elitklass-Godkänd 
Lydnad 3*1:a pris, LP I

Utställning:
Svensk Utställningschampion
Excellent och BIR
BIS-bruks 2:a

Avkommor:
Elliegårdens A-kull 2014

Presentation

Senaste inlägg

Valpledighet

Det händer så mycket och fort med en liten valp, han växer och lär sig nya saker varje dag.
Vi gör inga långa promenader men försöker lägga in några nya intryck en gång per dag.
Mina döttrar har naturligtvis varit och hälsat på några gånger men även en av mina träningsvänner. Vi har besökt ett par djurbutiker och varken automatdörrar eller plasthundar var speciellt skrämmande så förutom inköp av diverse leksaker så vägde jag honom.
Vi har köpt en bur till bilen och när den installeras får Gaizt bekanta sig med garaget på makens jobb och där spatserar han kavat runt på galler för avrinning utan minsta betänkligheter.
Nu som 11 veckors valp har han på avstånd promenerat förbi ett vägarbete med grävmaskiner och även varit på sin första inomhusträning.

Jag har mer eller mindre suttit på golvet i 2 veckor och vi vilar mycket "flock" med hundarna. Gizmo har hållit den "hemska nykomlingen" på behörigt avstånd i 2½ vecka men efter att ha sagt ifrån ordentligt vid ett tillfälle och upptäckt att Gaizt "accepterade" det så har de nu blivit vänner och leker under övervakning inomhus. Men är man stor måste man också vara snäll och Gizmo har stöttat vid olika tillfällen, som när Gaizt inte ville gå nerför trappen så vänder han i trappen och går upp för att gå neråt igen och får på så sätt med sig fegisen.
Han ligger bredvid "kojan" på natten och när matte säger att man behöver ensam tränas, och stänger in sig bakom duschdraperi eller dörrar.

Han väntar på "varsågod" för mat och utgång genom dörren och fick mina ögon att tåras när Gizmo lämnat lite torrfoder i sin matskål och jag inte uppmärksammar det och Gaizt sitter kvar och hoppas på ett varsågod  <3 


 

Olika stilar

Gaizt kan absolut inte rymmas i sin bädd och om man ligger där så är det inte på något normalt sätt. Gizmo däremot kan lyckas klämma ner sig i den  :-D 


 

Första veckan

Jösses, jag har glömt bort hur jobbigt det är med valp. Han är riktigt duktig på många saker, men tro inte att det finns hur mycket tid som helst att blogga när man har valp. Det har inte blivit så många "olyckor" och han promenerar hyfsat i koppel om bara inte storebror är med för då måste man kasta sig framåt. Från det att vi kom hem har jag valt att fortsätta sova på madrass på golvet med Gaizt och han har legat så mysigt där med mig, men visst ligger jag obekvämt och sover på aga.
Denna första vecka har vi bara varit hemma, rastat i närområdet, haft några "hålla koll på mig" promenader samt undersökt stora soptunnor och vägskyltar. Ganska fort började han undersöka hemmet mer djupgående och när jag snabbt packade undan den stora granen var det adventsgranen som vid ett obevakat ögonblick fick sig en omgång och Gaizt kom skuttande med en kula dinglande i munnen. Han har dragit ner de handdukar som låg som tak på hans koja vid min madrass och då dimper även min "väckarklocka" som är en gammal tegelsten till mobiltelefon i golvet. Men inte blir han rädd utan lyckas på något sätt gripa denna tunga metallklump och kommer glatt och visar upp sin trofé. Vad månde det bliva av denna kille!
 

Gaizt

I mellandagarna påbörjade vi resan för att hämta hem vår valp. Åkte efter jobbet och hade kommit nästan halvvägs på torsdagskvällen då vi stannade hos goda vänner i Stockholm. På fredagens morgon åker vi vidare ner till Blekinge dit vi anländer 8 timmar senare. Tillbringar några timmar på golvet med valpar och pratande med uppfödaren innan vi kastar oss i säng.
Jag väljer att sova på madrass på golvet i det rum valparna har växt upp och det går över förväntan och han kommer till ro relativt snabbt och sover hela natten utan att kissa inne.
Tanken var att åka hemåt dagen efter men vi väljer att stanna ett dygn till, för att få vila kroppen från bilåkning, men också umgås med uppfödaren och skapa relation med Gaizt.
Efter en lugn start på lördagen åker vi och shoppar halsband (vilket vi glömt att göra) och valparna (vår och uppfödarens) fick koppelträna och de vuxna hundarna får varsitt hårt spår.
Jag hade ingen aning om Gizmo skulle fixa det då han inte tränat på flera månader men han skötte sig väldigt bra. Kvällen fylls med praktiska saker som papper och information samt såklart hundprat. 
Söndagmorgon packar vi ihop och åker hemåt, blir en del stopp för mat och rastning samt ett kort "visa upp" valp-stopp då våra vänner som vi våldgästade på nervägen står och väntar på en mack efter vägen, men 12 timmar efter att vi startat resan har vi avverkat de 92 milen och är hemma.
Det är nu vi upptäcker hur osmarta vi var som inte planerade för valp innan vi åkte, för hemresan har gått jättebra beroende på att lilla Gaizt har sovit hela tiden. Det betyder att vi nu helt utschasade anländer med en superpigg valp till en lägenhet som inte är förberedd utan står i värsta julskrud. Helt orädd och med en enorm "gaist" kastar han sig in i de mörka okända rummen och hittar en mysig fäll att släpa runt på för att inte tala om tomtar och julgransglitter. Efter ett tag har vi tillfälligt fått stopp på det mest intressanta. Köksstolar dansar runt granen som skydd, tomtemor och tomtefar står inskrämda i ett hörn och mattorna är ihoprullade och gömda under sängen. Till slut kan vi krypa isäng och jag väljer även här att sova på madrass på golvet med Gaizt.

God Jul och Gott Nytt År

Fick ett julkort från uppfödaren på vår Terahof Great Gideon

Längtar

Nu är det bara 2 veckor kvar tills vi åker för att hämta vår nya familjemedlem och just nu känns det som man bara vill få julen överstökad. 

Galenpanna

Gizmo har en del hyss för sig, om det beror på att han är understimulerad eller för att han tränar inför att leka med valp låter jag vara osagt. Maken är bortrest hela veckan och jag har fått engagera döttrarna att hjälpa mig med lunchrastningar. När de har dykt upp har han blivit så till sig att han istället för den sedvanliga hälsningen med svansviftning och gå mellan benen glädje har han nu hämtat en jättefilt från sin bädd och släpat fram. Första gången trodde ena dottern att han tagit filten i soffan och lade tillbaka den, men insåg sedan att den var alldeles för luggsliten. Nästa dag har han varit och rotat i julklappspåsarna och plockat upp lite intressanta saker, så på golvet ligger grejer med prislapparna kvar. Tack och lov att han är försiktig.
Häromkvällen när vi rastade kastade han sig åt sidan och stod plötsligt med en tröja i munnen och ikväll gjorde han ett liknande kast och hittade en ryggsäck slängd i buskarna.
Från uppfödaren får jag täta uppdateringar om valparnas vardag och upptåg. Tror att det är bra att Gizmo är lite understimulerad för han lär få det han gör om 3 veckor.

Uppmärksam

Kvällens mörka promenad i kylan förvandlades på ett ögonblick till en pulshöjande skräckfilm. Gizmo gör en mycket tydlig markering i mörkret när vi går i parken men jag ser inget. Hinner bara gå några steg till så gör han det igen och sen kommer också ett försök till jakt-start, som jag hinner stoppa med rösten (litar inte på flexikopplet, heller). Med hjärtat i halsgropen i tron att det är någon galning som trycker i buskarna försöker jag urskilja vad det är som Gizmo avslöjat och isåfall förhoppningsvis är lika rädd som mig. Strax ser jag några skuggor som tack och lov inte är människor utan tre rådjur som strosar runt. Gizmo är egentligen ganska van vid dem och brukar inte bry sig så mycket då de även är i grönområdet utanför oss men nu är han i allra högsta grad understimulerad. Jag väljer nu att vika av i motsatt riktning och gå ut bland gatlysen och bostadhus för att där istället drabbas av att det plötsligt dyker upp en katt bakom ett hörn och samma procedur upprepar sig. Denna rastning avslutas sedan med att Gizmo bestämmer sig för att den där påsen som ligger i buskarna, när vi nästan är hemma igen, också kan vara något att sätta på plats. Han är inte lätthanterlig nu efter en dryg månads koppelrastning

Men sen har han en annan mer charmig sida också. När jag lägger ifrån mig handskarna på pallen så står han strax med dem i munnen, glatt viftande på svansen för att få belöning för sitt jobb som assistanshund. När jag plockar ihop en tvätthög av halsdukar, fleecetröjor och jackor så kommer han släpande på den filt han har i bädden och verkar vilja att även den ska med i tvätthögen och avslutningsvis levereras även hans favorit "luddbenet" för sanering.
 

Brist?

Har under helgen, plockat ur och flyttat min garderob. Nu är det inte min vanliga garderob utan den jag köpte för att ha någonstans att förvara mina hundgrejer. Det visade sig ganska snabbt att den inte räckte till och jag inser att jag har extremt mycket hundgrejer och hundkläder.
Så på sidan om garderoben har jag även en trälåda med tre klövjeväskor, petflaskor med vatten eller sand, ett antal dragselar, kyltäcke, kylbädd, flera kilo kätting, avkapade grenar (spårpinnar) och lite annat smått och gott. Sen finns det en del prylar i bilen också. 
Nåja, nu har jag hyfsad ordning ett tag iallafall.

Sötnötar

Även om de är små så är de grymt söta   <3 


Äldre inlägg